31 juli 2010

Vad tycks?

Vad tycker ni om det nya utseendet på bloggen? Jag har gjort två flikar också. En om böcker och en om filmer. Vi ser ju så mycket film nu för tiden så då kan man ju dela med sig lite. Och sen vill jag hemskt gärna läsa många böcker också men jag läser så långsamt. Men man gör sitt bästa! Nu ska jag sminka mig och gå på förfest. Hoppas ni har en fin helg. 

30 juli 2010

Regn

Det blev ingen cykeltur idag. Det regnade för mycket. Så typiskt. Här har det inte regnat på hela sommaren och så blir det just när vi ska ut och cykla. Känner mig lite besviken. Men Henrik har lånat hem ett Wii så ikväll blir det Super Mario bros-kväll istället. Ha det!

Motfråga

Nu frågade jag Henrik samma fråga fast jag bytte ut Jude Law mot Milla Jovovich och Leif Loket Olsson mot Kristina Lugn. Han har inte svarat än.

Kristina Lugn.

Popquiz och kräk

Folk tältar just nu precis utanför min port för att - och detta är såå sjukt - köpa iPhone! Jag vet dock inte om de har extraöppet nu vid midnatt eller om alla ska vara där ända tills imorgon kl 10 när affären öppnar. Hoppas inte det sistnämnda. Gå hem med er! Ni är lurade!

Ikväll var det Popquiz på Far i hatten igen. Det var roligare än sist och inte så mycket folk. Det var ju lite regnigt. Fast bara lite. Och man sitter ju ändå under tak! Erika och hennes crew var där så vi rättade varandras quiz och vi rättade skitsnällt men de bara "Nä, vi rättade astaskigt." Alla andra gånger har han sagt att man ska rätta snällt, man ska rätta som man själv vill bli rättad! Just det. Och särskilt som vi tydligen var så dåliga också. Då kan man ju vara extra snäll. Nästa gång får inte de rätta vårt iallafall! Hade vi rättat som de gjorde hade de ju dock ente fått över 90 poäng.

Imorgon ska vi åka på minicykelsemester till Häckeberga. Henrik och Christian ska fiska och jag ska leva livet. Campinglivet.

Och vet ni vad jag gjorde igår? Det var också riktigt galet. Jag fick så bautaont i huvudet på kvällen att jag kräktes! Vi satt här i grodan ro och tittade på Sånger från andra våningen (den var hemsk för övrigt) och helt plötsligt fick jag så ont i framhuvudet att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Jag krälade runt på golvet och skrek "Jag får panik!" (och det var på grund av filmen mest) och sen när den äntligen var slut slängde jag mig i sängen med en alvedon men sekunden efter var jag tvungen att rusa till toaletten. Det gjorde så ont! Jag misstänker att det kan ha varit filmens fel. Tyngre film får man leta efter. Så roligt kan man ha en onsdagskväll.

Henrik frågade mig precis vad jag skulle välja av dessa två: Ha sex med Jude Law gratis eller med Leif Loket Olsson för en miljon? Jag tror jag får ta Jude Law ändå. För man fick inte ta ett glömskepiller efter Leffe så man inte mindes något utan bara hade pengarna. Vad skulle ni välja? Kom igen nu.

28 juli 2010

Rädda en döende blomma

Idag har vi hyrt en trampbåt och trampat runt i Malmös kanaler. Som jag har längtat! Jag gjorde det en gång med mitt ex för kanske sju år sedan men det var inte så kul. Men idag var det kul. Vi körde hela rundan. Åt fel håll. Det tänkte man ju inte på att det skulle vara så stor skillnad i strömmarna men det var det. Sen fick vi skäll av uthyrningsmannen för att vi hade plockat upp en extra passagerare på vägen. Man fick bara vara fyra stycken nämligen. Tyvärr glömde jag kameran hemma så jag fotade bara med mobben.

Igår påbörjade vi Projekt: Rädda en döende blomma. Det innebär att man går till Oasen och köper en blomma i deras fyndhörna. Den behöver inte vara döende. Många är faktiskt riktigt fina. Hur som helst är de billiga. Vi köpte ett litet träd för 30 kronor. På kvällen tittade vi på två Will Ferrell-filmer; Blades of glory och Stranger than fiction. Den sista är till och med seriös. Handlar om en kille som en dag börjar höra en berättarröst i huvudet och det visar sig att en författare håller på att skriva en bok om honom. Rekommenderas!

Silverkalla.

27 juli 2010

Museum Mystery Tour


Promenad till spårvagnen.


Akward family photo?

Spårvagnen hade inte börjat gå än.

Så vi tog en fortsatt promenad genom Kungs-/Slottsparken.



Slottsträdgården.



The lazy birds, move nowhere, sitting in a field, flapping their wings.

Malmöhus slott.


En rödspätta gömmer sig i sanden. Ser ni ögonen som sticker upp? Jag försökte fascinerad visa den för ett par barn men de kan ha varit tyska.

En groda sover på ett blad. Jag skulle också vilja ha ett blad att sova på.

En liten liten grävskopa.

Små små arbetare.

En läskigt bisarr sak som spelade en trudelutt på ett minipiano om man stoppade i en tia.


Den lilla lilla dansken kommer.

Henrik på utedass.

Vidare till teknik- och sjöfartsmuseet. Där fanns världens snyggaste rullskridskor.



Christian och jag lämnade ett litet avtryck i u-båtens gästbok.

Men Carro och Henrik ville bara prata med u-båtsmannen.

I kunskapstivolit kunde man se hur man ser ut tillsammans. Och så kunde man testa om man var bra på att slappna av och inte tänka på något alls. Jag var ganska bra på det.

Sen hade spårvagnen börjat gå så vi kunde åka tillbaka iallafall. Här ser det ut som att Christian och Henrik fick springa för att hinna hoppa på den, men den stod faktiskt still.


Glöm aldrig det!





Konduktören tog sitt jobb på största allvar. Visste ni förresten att spårvagns- och u-båtsmännen jobbar helt ideellt med detta på sin fritid? Det är himla fint, tycker jag.

Senare på kvällen kollade vi på två Will Ferrell-filmer. Stepbrothers och Talladega nights. Idag skulle vi egentligen sett Blades of glory men det blev inte. Istället kollade Henrik och jag på Pianisten. Aningens mer deprimerande skulle jag tro.

26 juli 2010

Magistratsparken

I onsdags satt vi i Magistratsparken och njöt av den ljumma (ej tropiska) sommarkvällen.

Vår nya vandringspipa i miniformat.


Magistratsparken.


Henrik.

Erik.

Kristin.


Eldjonglörer.






25 juli 2010

Onda hals

Gaaaa! Känner mig irriterad som bara den. På vad vet jag inte, ungefär allt skulle jag tro. Vi gick hem tidigt från Möllevångsfestivalen idag. Jag har inte lyckats bli frisk än. Och allt kändes bara fel. Jag tycker det känns som att det är ungefär 100 gånger så mycket folk som det har varit de andra åren. Som om alla som fnyste åt alla äckliga hippies som sprang runt och brydde sig om djur och natur nu äntligen har fattat grejen. Fast ändå inte eftersom de bara super och slåss och skräpar ner och skapar hätsk stämning. Gå hem mer er!

Eller så är det mig det är fel på. Min dumma hals som raspar och skrapar så ingen hör vad jag säger så jag måste upprepa allt tre gånger så det gör ännu ondare. Det kan dra ner humöret lite. 

Och så kommer jag hem och kollar Facebook men irriterar mig på varenda människa som uppdaterat sin status. Det känns som att alla bara ska skryta i sina statusuppdateringar. Annars skriver de inget. Bara typ: "Jäää jag ska åka till Amazonas och odla morötter i sex månader." Eller "Jag har köpt en porsche idag." eller "Alla på mitt jobb älskar mig för jag är så bra och jag får 30 000 i lön efter skatt varje månad." eller "Shiiit jag råkade shoppa för 5000 idag." eller "Den 13 oktober bär det av till Dubai." osv. Så ja, ni kan ju gissa varför jag aldrig uppdaterar min status. Jag orkar varken klaga eller skryta. Kanske för att jag oftast inte har så mycket att varken klaga eller skryta över. Jag är nöjd, helt enkelt. Nöjd och glad, för det mesta. Fast det innebär inte att jag accepterar orättvisor. Jag säger som M.I.A: I really lovalot, but i fight the ones that fight me. Och ja, jag är avundsjuk. Inte för att jag vill åka till Dubai eller ha en porsche, men jag tror ni fattar vad jag menar.

För att tala om något roligare: Min lillasyster var här igår och gick på festivalen med oss. Och igår klockan 18.00 inleddes den inofficiella Will Ferrel-veckan. Det började för flera månader sedan när någon fick för sig att Will Ferrell hade en sommarstuga någonstans här i Skåne och vi bestämde att vi skulle åka dit och campa i närheten. Sen visade det sig att han inte alls hade en stuga här, utan i Gnesta utanför Stockholm, men konceptet och viljan fanns kvar så vi bestämde att vi skulle ha en Will Ferrell-vecka där varje dag ska ägnas åt någon rolig aktivitet och förhoppningsvis en Will Ferrell-film. Hittills har vi bara ägnat oss åt Möllevångsfestivalen men imorgon ska vi ha en Museum Mystery Tour där vi åker spårvagn till museet för många av oss har aldrig ens vart där. Tjo!

22 juli 2010

Sjukelikuk

Jag har blivit sjuk. Så himla typiskt. Bara för att jag är ledig. Vem går och blir sjuk mitt i varmaste juli? Jag tror aldrig det hänt mig förut. Iallafall inte i mitt vuxna liv. Överhuvudtaget brukar jag vara sjuk väldigt sällan. Och jag hoppas att det förblir så. Ett par förkylningar om året kanske men inte mer än så, tack. 

Så idag har jag försökt sova bort det. Och när jag tröttnade på det städade jag ett rum. Badrummet. Jag har inte städat på månader. Jag skojar inte. Månader. Nästa rum på tur är köket. Sen gästrummet för Sofie kommer imorgon och hälsar på. 

Så nu är det dags att dricka en berocca boost som smakar bajs, dammsuga köket och laga till en gryta full med vitlök för i helgen är det Möllevångsfestival och det tänker jag inte missa. See ya!

20 juli 2010

Entledigad

Jag har blivit entledigad från praktiken. Jag fick ett psykbryt idag när jag skulle börja klistra på ettiketterna på volymerna. Jag har suttit i veckor med de jäkla ettiketterna för det får bara plats 30 tecken och det är inte så lätt att fortkorta 15 församlingsnamn till 30 tecken och fortfarande förstå vad det står. Så jag har suttit och pusslat och hållt på med varje ettikett för sig. Så idag skrev jag ut hundratals av dem och gick glad i hågen ner i arkivet för att börja klistra. Då kommer en av de andra praktikanterna och säger att man måste ta ut innehållet ur alla volymer och sortera det efter bokstavsordning för länsarkivet accepterar inget annat än bokstavsordning. Jag bara: HAAH! vilket roligt skämt, verkligen. Men han var seriös, sa han. Jag stirrade på min samling av tusentals volymer och gick upp och pratade med den ende som jobbar i arkivet. Han brukar aldrig ha en aning om någonting när man frågar honom men nu sa han: Jag har för mig att det kanske ska vara i bokstavsordning fram till ett visst årtal, jag tror 1967 eller något sånt och sen ska ska de nog ordnas efter nummer av något slag. Men om det nu är så viktigt att volymerna är indelade på detta sätt och länsarkivet inte ens accepterar något annat, hur kommer det sig då att jag inte har hört ett enda ord om det på sex veckor? Inte ett knyst! Hur ska jag kunna veta? Ska jag komma på det själv? Och varför har den andra praktikanten fått reda på det men inte jag? Det har aldrig vart tal om att jag ska ta ut allt innehåll ur volymerna och sortera om det. Det enda jag skulle göra var att skriva upp vilka volymer som innehöll vad och sedan registrera det i databasen. 

Problemet med det hela är att vi aldrig haft någon handledare. Vi har haft en dam från Småland som kom en gång i veckan och svarade på våra frågor men man märkte tydligt att hon inte var så intresserad egentligen. Hon är tydligen chef för Skatteverkets arkiv i sydsverige eller något liknande. Och om inte ens hon är intresserad, hur kan någon då förvänta sig att jag ska vara det? Och nu har hon åkt på semester i fem veckor. Och det finns ingen annan där som vet något om det vi gör. De vet inte ens om jag är där eller inte. Så jag ringde arbetsförmedlarchefen och var lite halvt hysterisk och frågade om det verkligen får gå till på det här sättet varpå de (i princip) avbröt praktiken med omedelbar verkan. Jag har varit i kontakt med dem tidigare för att jag inte ens hade ett nummer att ringa och sjukanmäla mig till och fick då ett namn på en kvinna som tydligen skulle vara vår handledare men när jag frågade henne hade hon själv ingen aning om det.

Så nu kan de gott sitta där med skägget i brevlådan och sortera sina jäkla volymer själva. 'Cuz thiz gal aint gonna do that shiiit anymore!

Och nu kan jag lämna det bakom mig. Tack.

19 juli 2010

Halo

Haha! Vi tittar precis på historiens sämsta film. Halo Legends. Henrik har spelat spelet så då tyckte han att vi skulle beställa den från Lovefilm. Den är skrattretande dålig och jag fattar dessutom nada. Den påminner om en film vi hade när vi var små: Cyborg 009. Vi hade bara två tecknade filmer så då fick man liksom variera sig mellan dem (den andra var Törnrosa som min dagmamma kopierade till mig på sin vhs med dubbla kassettdäck). Jag har absolut ingen aning om vad Cyborg 009 handlade om trots att jag har sett den säkert hundra gånger. Hur som helst var den nog ungefär lika dålig som denna. 

Deppigt?

Henrik tyckte att det förra inlägget var väldigt deppigt. Själv tyckte jag det var mer tragironiskt (ett ord som jag kom på i just detta nu). Hur som helst glömde jag berätta en rolig sak. I lördags hade en granne lagt ut en hel samling böcker på gården med en lapp där det stod i korthet: "Jag håller på att rensa ur. Ta vad du vill ha. /Lgh 24). Trevligt! Mer sånt i livet, tack! Jag tog nio böcker. Ingen sådär superduperrolig men en hel del halvroliga. Det var väl ett trevligt inlägg?

Vecka 28

Jag hade ingen lust att skriva något förra veckan. Och inga bilder har jag tagit heller. Men jag tänkte sammanfatta lite vad jag haft för mig.

Det började i söndags kväll när vi cyklade till Carro och Christian. Då blev jag fuck you:ad av en man i en bil. Vi cyklade liksom på Södra Förstadsgatan efter Södervärn och det är faktiskt en huvudled. Trots detta körde den här mannen rakt ut på cykelvägen över väjningspliktstrekanterna. Både Henrik och jag fick bromsa in ganska kraftigt och jag visade min otroliga missnöjdhet genom att försöka plinga på ringklockan som inte funkar. Den låter liksom bara mi mi mi typ. Då tittade den här mannen på cirka 45 år rakt på mig och gjorde fuck you åt mig! Jag blev förvirrad.

Sen glömde jag min mobil hos Carro och Christian så hela natten och måndagen var jag utan mobil. Det kändes lite konstigt. Men sen kontaktade vi varandra över internet och träffades nere vid djuphavsbadet där vi badade och jag fick tillbaka mobben. Jag hade fått ett sms och ett missat samtal. Sms:et var från Carro som frågade om vi skulle bada. Samtalet var från Christian. Då berättade de att de hade hittat min mobil hemma hos sig och sagt: Titta! Här ligger Kristins mobil! Ska vi ringa och fråga om hon vill med och bada? Sen blev de jätterädda när det började ringa i telefonen. Smaaaart!

Sen hände det inte så mycket förrän på torsdagen när jag var på PopquizFar i Hatten igen. Annika följde med. Men den här gången var inte lika kul. Det var en kavalkad i motownhits och vi var inte så bra på det. Dessutom gick allt frustrerande segt och jag ville bara gå fram till han som håller i det och skrika åt honom att skynda på lite. Det gjorde jag inte men jag satt och irriterade mig jättemycket.

På fredagskvällen var det technofest nere bortom ljudkullarna i Västra Hamnen. Jag var ambitiös och gjorde quinoasallad som jag tog med mig och åt. Henrik ville inte följa med för han jobbade i helgen. De andra badade men jag hade en sån fulhelg så jag sminkade mig massa och ville inte bada bort det. Idag måste jag sätta mig i solen. Min hud behöver sol. Måste fylla på sollagret så det räcker ett tag.

På lördagen hade Jenny födelsedagslunch på sin innergård. Jag stressade så mycket så jag var helt svettig och dödens törstig när jag kom dit och så bjöds det bara på sangria och kaffe! Jag svepte två glas sangria men det hjälpte inte så jag var törstig ända tills jag kom hem igen. På kvällen hade Johannes 30-årsfest och för en gångs skull var jag på en fest där jag inte ens kände hälften av folket. Det var längesedan nu och tyvärr var jag inte alls på festligt humör så jag fick med mig Henrik därifrån redan vid 23 ungefär. Jag skyllde på att han skulle upp och jobba.

Igår var en deppig hemmasöndag. Jag deppade för att jag inte ville tillbaka till praktiken. Och så deppade jag för att jag ville gå ut i solen samtidigt som jag inte alls hade lust med det. Så jag satt hemma och läste den dåliga ungdomsboken av Isabel Allende. Jag förstår inte. Den är så usel! Hon som är så bra! Jag tror inte de satsade så mycket på översättaren för det är pinsamt dåligt ibland. Bara för att man skriver för ungdomar blir man väl inte dålig? Nej, det måste vara översättaren. Sen kom Henrik hem och vi lagade en fattig och trist måltid bestående av nypotatis, köpta köttbullar och påssås. Sen tvingade han med mig till Carro och Christian där vi spelade musik. Då blev det roligare. Vi spelade in 4/128 låtar på Henriks mobiltelefon. Jag spelade synt och det fanns 128 olika syntljud att välja mellan så då bestämde vi att vi ska göra en låt för varje ljud. Stulna låtar men ändå. Så vackert!

Nu är jag tillbaka på praktiken. Jag håller på att göra etikettsförkortningar som ska skrivas ut och klistras upp på volymerna. Tyvärr är klistret på etiketterna för dåligt så vi måste sitta nere i arkivet och pensla lim på alla volymer först. Min praktikantkollega håller på med det just nu och jag ser inte fram emot det alls. Han säger att han håller på att svimma av limångorna.

12 juli 2010

Analogt

Lite inscannade negativ som jag framkallade för ett par veckor sedan. Det är svårt att fotografera analogt nu när man vant sig vid digitalt.

Mina skor.

Dramatisk himmel.

På promenad med Carro i Pildammsparken.


Christian och Carro på utflykt till Mediamarkt.


Henrik på jobbet.


På väg hem igen.


Parkhäng i Kungsparken.

Henrik.

Äntligen fick jag honom!

Hemma i köket.

Christian och Carro på brus i Pildammsparken.

Liv.

Lisa.

Jenny.



Kvist och Gabbi.

Isak och Elle.




Dans.