30 september 2010

Typiskt

När jag äntligen fick lust att blogga lite och lägga in lite mobilbilder så har såklart Blogspot bytt bildöverföringsmanick så det inte funkade! 

Nu vet jag inte vad jag ska skriva istället. På jobbet går det bra. Fullt upp. Och det kommer bara bli mer och mer att göra. Förra veckan började jag på riktigt vikariera på filialen. Jag var ensam också. Det gick fint förutom ett par smärre missöden, som att jag råkade lunchstänga klockan 12 istället för 13 och att jag tyckte att en liten kille skulle ha böcker av Jan Guillou istället för Yu-gi-oh. Inte så lätt att höra vad de säger de där småttingarna när de mumlar nere i kragen.

Annars rullar det på. Jag beställde böcker idag för allra första gången. Det kändes lite sjukt att de låter lilla mig hushålla med sin budget sådär. Som om jag skulle ha någon koll på någonting när det gäller barn- och ungdomslitteratur. Vet ni nåt bra måste ni tipsa!

Och på stadsbibblan ska vi tippa nobelpristagare. Jag har bestämt mig för vilka tre jag ska gissa på. Det kostar 30 kronor för tre namn och om ingen gissar rätt köps det tårta för pengarna istället. Förra årets tårta (för ingen gissade rätt då) bjöds det på idag men då var jag ju inte där. Men Lars sa att han skulle lägga undan en bit till mig. Och så tyckte han att jag skulle engagera mig fackligt. Låter intressant!

25 september 2010

Sverige åt svenskarna?

Hej! Längesen vi hördes. Har vart lite ledsen över valet samt haft fullt upp med jobbet. När det gäller valet så förfasas jag över de två läger som verkar ha delat upp oss människor: 1. De som tycker att det är förfärligt att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen och 2. De som tycker man ska acceptera faktum eftersom det skedde på demokratisk basis. Jag tillhör såklart den första av dessa grupper och anser att om man bara hade accepterat all skit genom tiderna så hade vi nog inte haft många av de rättigheter vi har idag. Som rösträtt, fackföreningar och åtta timmars arbetsdag till exempel, det var folk som kämpade i decennier för att dessa skulle införas, det var inget som bara kom för att makthavarna tyckte att vi var värda det. 

Därför måste vi såklart kämpa nu för att upplysa människor om hur fel Sverigedemokraterna är. Det spelar ingen roll vad Jimmie Åkesson säger, läs istället deras Principprogram och Invandringspolitiska program och skapa er en egen uppfattning. Jag är övertygad om att alla som verkligen läser igenom dessa två och har bara en gnutta vett innanför pannbenet kommer vilja ta avstånd från Sverigedemokraterna efteråt. För det som är skrämmande är att nästan ingen vet vad de verkligen tycker. De går på deras "fina" ord om att vi måste ta tag i invandringsfrågan. Men på vilket sätt? Vet ni det? Det handlar inte bara om att "stoppa invandringen och börja ta hand om dem vi redan har". De anser att all kultur som utövas i Sverige utan att vara svensk är en "kränkning av den nationalistiska principen". Därför måste alla invandrare välja mellan att 1. Assimileras till den svenska kulturen eller 2. Åka hem. Att "assimileras till den svenska kulturen" innebär i princip att avsäga sig allt som har med ens utländska ursprung att göra. Man ska helt enkelt bli svensk. Gränsen för att kunna få svenskt medborgarskap ska flyttas från 5 till 10 år och under tiden ska ens temporära uppehållstillstånd bara gälla ett år i taget. Det låter ju verkligen humant. Dessutom vill de inte ta emot några som helst ensamkommande flyktingbarn. De enda minderåriga personer som ska få uppehållstillstånd är de som har en förälder här. Dessa minderåriga får själva inte ha barn. Vidare vill de avskaffa alla ekonomiska anslag till kulturutövning som inte är traditionellt svensk samt "sedlig". De vill ge försvarsindustrin mer resurser för att utveckla nya produkter. De vill inskränka på aborträtten och flytta ner gränsen från 18 till 12 veckor.

Det finns så mycket mer jag skulle vilja ta upp men då blir det här inlägget evighetslångt. Men känner ni för att vara ansvarsfulla medborgare så kan ni ju som sagt läsa deras program själva. 

16 september 2010

En svår och jobbig grej

Jag har kommit till en svår insikt. Vad tycker ni om detta:


Och detta:

14 september 2010

Bonk i skallen

En natt vaknade jag av att Henrik armbågade mig i huvudet. Aaaaaaj! skrek jag, men han reagerade inte. Då försökte jag väcka honom: Baby! Du armbågade mig i huvudet! Då svarade han med att lyfta upp armarna mot taket, en i taget. Du armbågade mig i huvudet! Säg förlåt! försökte jag igen. Då sa han bara: Bonk i skallen, bonkeliklonk. Och jag: Säg förlåt! Och han: Bonk i skallen, bonkeliklonk. Sen vände han sig bort och sa något otydligt. Dagen efter låtsades han att han inte kom ihåg något, att han skulle ha pratat i sömnen. Sååå elak!

10 september 2010

Två superviktiga händelser

Jag förstår inte hur folk som jobbar hinner blogga också. Men det blir kanske lättare när man kommit in i rutinerna. För nu känner jag inte alls för att blogga när jag är ledig och ju mer sällan jag bloggar desto mer känner jag att jag vill skriva om vilket bara gör det mer jobbigt att faktiskt sätta sig ner och göra det. Det blir så mycket att berätta så man vet inte var man ska börja. Som att jag förra veckan blödde näsblod för första gången i mitt liv. Det var en chockartad upplevelse. Det var mitt i natten och jag vaknade till och kände att jag behövde kolla mobben så att väckarklockan stod rätt. Då började det rinna ur näsan och eftersom jag var förkyld trodde jag att det bara var lite snor, men i ljuset från mobilen såg jag att det var alldeles mörkt, så då rusade jag upp till toaletten och det bara vällde ut blod. Jätteäckligt ju! Sen fick jag väcka Henrik och fråga hur man gjorde för när jag var liten och mina kompisar fick näsblod hörde man alltid massa tvetydiga råd om hur man skulle göra. Till exempel att man skulle lägga sig ner med huvudet böjt bakåt men då kommer ju bara allt blod ner i halsen och jag kan nog inte tänka mig något värre. Sen hörde jag att man skulle stå vid handfatet och bara vänta till det slutade men tänk om det aldrig slutar? Henrik sa bara: gå och lägg dig igen. Så då tog jag papper i näsan och gick och la mig och då slutade det. Tur. 

Sen var vi med om en annan lustig sak förra veckan. Henrik och jag stod i kö på Systemet och en man ville tränga sig före alla men ingen lät honom göra det. Men jag har ju bara en flaska, försökte han desperat, men det gick inte. Men då öppnade en ny kassa och Henrik och jag fick dit. Då kom mannen rusandes och trängde sig förbi oss. Vi orkade inte bry oss. Sen när vi kom ut såg vi honom stå där och halsa sin flaska Rosita. Hans kompisar stod bredvid honom och pratade som att det var världens mest naturliga sak att halsa Rosita. Har ni någonsin druckit Rosita så vet ni att det är den mest avskyvärda, beska fuldrickan som finns. Bara alkoholister dricker Rosita. Tänk att man kan vara så desperat efter alkohol? Är det inte sorgligt?

5 september 2010

Härlig dag

Idag har jag haft en riktigt bra söndag. Vi tog en promenad bort till Emmaus och ÖB för att leta krukor. Vi kom hem med fyra krukor och en massa andra mer eller mindre meningsfulla saker. Som en vinterjacka till Henrik, ett vitt skärp till mig, en Deep Purple-vinyl, ett rött tidningsställ, en Yellow submarine-planch och lite annat smått och gott. 

På väg därifrån gick vi förbi min gamla Rasmusgata. Det var lite nostalgiskt fast huset där jag bodde var jättefräscht och ommålat i en fin gul nyans istället för den avgasförorenade smutsrosa färg det hade på min tid.   Det är nya hyresvärdar. Turligt nog, för de som bor där nu. Säga vad man vill om Södra Sofielund men det är ett väldigt levande område iallafall. Folk springer ute dygnet runt och de hänger i sina fönster och spanar dagarna i ända, närlivset har öppet till 24.00 och idag var både polisen och Maria Wetterstrand där. Inte tillsammans dock. Jag tror att Södra Sofielund med Sevedstorget som mittpunkt kommer bli nästa Möllan. När alla lägenheter på Möllan har blivit renoverade så bara rika har råd att bo där så kommer alla ungdomar, studenter och invandrare dra sig vidare. Då kommer Södra Sofielund bli asfett och inte som när jag bodde där och folk inte vågade komma hem till mig för de trodde att de skulle bli överfallna. 

Sen gick vi till Folkets park för att träffa Vlad men han var redan på väg hem till Göteborg. Istället hamnade vi på Röd söndag där bland andra Christian Kjellvander, Johan Johansson och Lars Demian spelade. Vädret var fantastiskt och vi fick tygkassar av Vänsterpartiet som passade perfekt till maten vi handlade sen. Tummen upp för varma och soliga septembersöndagar!

Eftersom jag varit så lat med bloggandet sista tiden så har jag heller inte orkat skriva om några av filmerna jag sett. Men nu har jag lagt upp ett gäng. Glöm inte kolla in!

2 september 2010

Hänt i veckan

Onsdag: Första arbetsdagen och även första dagen på tre månader som jag bar jeans. Nya jeans som jag fick av Henrik på vår shoppingrunda i lördags, men ändå jeans! Kändes hårt och instängt. Dagen i övrigt var också hård med två möten där jag fattade nada och massa introduktion och information och massa nya ansikten och namn som jag ska komma ihåg. Hjärnan var som gelé och jag gick och la mig vid 21.

Tisdag: Kickoff med jobbet på Fredriksdal i Helsingborg där vi fick göra olika aktiviteter som till exempel tillverka en egen vindsnurra, kolla på teater, lära oss ta sticklingar från växter och att krydda brännvin. 

Måndag: Förtidsröstningsutbildning. Kommer sätta mina nya kunskaper på prov på lördag då jag ska jobba som röstmottagare. Hur ska det gå?

Söndag: Utflykt till Vinslöv och Skånes största loppis på Vinslövs IP. Har nog aldrig sett så mycket skräp i hela mitt liv, men jag kom hem med en påse böcker för 20 kronor och Henrik köpte en käpp för en tia. Nu kan jag äntligen slippa det käpptjat som pågått det senaste året.

På tåget.



Vi passerade Eslöv.

Karamellkungarna satt bredvid oss.


I centrala Vinslöv.

Här kan man skaffa man och barn för en billig penning.

Vinslövs bibliotek.

Fina hus.


För den julintresserade.

För den bokintresserade.

Christian och Henrik med sina fynd.

En delad sallad på en av Vinslövs två pizzerior. Fantastisk sallad!

Böckerna.

Nöjda med dagen.