31 januari 2011

Je t'adore!

Såg precis en film. Mr Nobody. Jag dör så fin! Jag satt som i ett rus genom hela filmen. Påminner lite om Eternal sunshine of a spotless mind. Fattar inte att jag inte sett den tidigare. Ni måste se den! (Inte du, mamma).

Förresten kom jag på idag att internet skulle kunna vara den fjärde dimensionen. Jag har länge funderat på hur den fjärde dimensionen skulle kunna se ut. Om man säger till ett barn som är fött efter internets genombrott att när vi var små, fanns det inte ens, så tror jag inte att han/hon kommer kunna fatta. Det är så självklart nu, det sättet att kommunicera med världen, så det måste vara svårt att förstå att det inte alltid varit så. Hela världen är liksom öppen, där den förut var isolerad och stängd. Allt var lokalt, nu är det globalt. Allt man visste om världen visste man genom TV typ. Nu finns hela världen i ens dator och man kan dessutom kommunicera med den. En ny dimension helt enkelt. 

Fy fan vad djupt. 

Till något helt annat: idag var jag på fackföreningsmöte. Jag blev ju invald i styrelsen i min frånvaro vid förra mötet. Känns himla fint. Fast jag fattade typ ingenting. Det var som att de talade ett helt annat språk och jag bara satt och nickade och log. Men jag tänker att det är som med yogan; om jag bara hör det tillräckligt många gånger så kommer jag till insikt tids nog. Och så ska jag gå en webbkurs. 

Kanske dags att sova? Puss och gonatt.

30 januari 2011

Skräpet

Min cykel har varit utan cykellås nu i ett par veckor. Jag tappade det en gång när jag var ute och cyklade. Det måste hoppat av styret i ett obevakat ögonblick. Till historien hör att cykeln är värsta sortens skräpcykel. Den har till och med fått namnet Skräpet. Jag hittade den slängd på gågatan en natt och eftersom Malmö stad stal mitt moderskepp och jag inte har kunnat hämta den så tyckte jag att jag kunde ta denna. Pakethållaren är liksom avsågad och den har inga handtag på styret. Den hade ett från början men det har trillat av. Men den har växlar i tramporna! Det är det enda som är positivt med den. Annars skulle man nog kunna säga att jag avskyr den. Och nu har jag i princip gett bort den till vilken tjyv som än råkar gå förbi men ingen vill ha den. Igår var jag på Seved men inte ens där blev den stulen. Den är helt enkelt så ful så ingen tror att den är användbar. Den ser verkligen ut som att den har blivit slängd på gågatan, obrukbar. Så nu vet ni att det står en olåst cykel på min gård om ni verkligen vill ha en. Jag kommer använda den så länge den finns kvar eller tills jag kommer över en ny. 

29 januari 2011

Present


Nu ska Carro och jag på födelsedagskalas. Bilden ovan fick bli presenten.

28 januari 2011

Velouria

Dagens låt som är så fin så man blir alldeles glad och ledsen samtidigt:

27 januari 2011

96 besökare

Jag gillar jättemycket när jag åker tåg till Helsingborg och det är så halvklart väder att man inte ser skillnad mellan himmel och hav. Det brukar ske efter Landskrona. Det skedde idag. Jag fick ett lyckorus. Är det himmel därborta? Är det hav? Är det land? Och så sken solen i mitt ansikte genom fönstret. Så himla fint.

Jobbar på min lilla biblioteksfilial nu. Ingen har vart här på nästan en timme. Totalt dött. Kan bli lite långtråkigt. Men nu stänger jag om 12 minuter. Dags att åka hem till min ensamma lägenhet. Och imorgon är jag ledig. Vad ska man göra för att fira det? Kolla en film? Ta en sup?

Yogan idag gick hemskt dåligt. Jag kunde inte få tillräckligt med luft och det gjorde allt väldigt jobbigt. Det kanske berodde på nattens sömnproblem, vad vet jag.

Nu är det fyra minuter kvar till stängning. Ska kolla besöksräknaren. Vi hörs. Haj.

Fina Frida

Vaafö kan jag inte sova? Ska på yoga imorgon bitti och bör gå upp om cirka fyra timmar. Men nej nej. Ingen sömn. Tur att jag inte börjar jobba förrän 15. Då har jag tid att ta det lugnt efter yogan. Och inget har jag att skriva om heller. Inget kul har hänt och inget tråkigt heller. Dagarna bara går. Men jag har precis inkasserat en fet lön! Det blev jag glad för. Den var nästan lika stor som förra månadens lön fastän jag jobbar 15% mindre nu. Fast en sak blev jag arg för. Mitt årsbesked från CSN som visade att jag betalade in cirka 12000 till dem förra året men min skuld har bara minskat med typ 4000! Är det inte hemskt? 4000 på ett helt år! Usch. Hemska hemska utsugare. Man får verkligen betala tillbaka med råge nu för tiden. Förstår varför många unga inte vill studera. 

Som plåster på såren får vi lyssna på senaste tidens låt med älskade Frida Hyvönen:


Snygg är hon också. När jag blir stor vill jag se ut som hon.

Fasen också


Varken Pinky eller jag kan sova. Jag gick upp och sorterade kläder inför fredagens tvätt. Det kommer jag nog vara glad för vad det lider.

24 januari 2011

12,5 procent hemskt

Henrik påstår att han ska åka till Göteborg på affärsresa imorgon och vara borta hela veckan. Jag förstår inte. Vad har han tänkt att jag ska göra? Jag kommer sitta här och vara uttråkad varje kväll och bara äta stuvade makaroner eller filmjölk till middag. Det är ju skittrist att laga mat bara till sig själv. 

Tredje yogapasset avklarades igår kväll. Har kommit fram till att det första passet var bara hemskt, ingenting annat. 100% hemskhet. Sedan dess har hemskheten liksom halverats för varje gång, vilket innebär att imorgon kommer det bara vara 12,5% hemskt. Det kan jag faktiskt stå ut med. Det måste ju kännas att man gör något. 

Jag tänkte inte skriva något långt inlägg för klockan är alldeles för mycket. Skulle skrivit mycket tidigare men Christian kom över med subbanmat och då kollade vi på en film: Thank you for smoking. Den är helt okej. Igår såg vi Moon. Den var ascool. Den borde ni verkligen se. Lite 2001 - a space odyssey över den. Fast ändå inte. Men ändå. 

21 januari 2011

Film, jobb, träning, vänner

Idag har jag vart ledig. Ändå gick jag upp tidigt (för att vara jag) bara för att träna yoga. Det gick bättre än sist. Hade en helt annan inställning. Att andas. Glöm inte bort att andas! Det gjorde jag första gången. Det blir mycket jobbigare då. Okej, det var fortfarande sjukt jobbigt men jag kunde åtminstone se en ljusning i slutet av tunneln. Jag hade mina nya träningsshorts på mig och när jag stod inne i salen kom jag på att jag i all brådska hade glömt att ta bort lapparna från dem. Jag gömde dem i linningen och försökte glömma bort dem men när vi var klara hade de liksom lösts upp av allt svett och satt fast på ryggen haha! Dessutom fällde byxorna så jag hade svart ludd klistrat över hela kroppen. Nice! Nästa gång är på söndag kväll.

Sen skulle jag tvätta men hade inget tvättmedel. Sen träffade jag Mia på stan. Vi fikade på Lilla Kafferosteriet. Sen gick jag hem. Sen kom Emelie hit och kollade på Candy Candy med mig. Vi hann inte ens se klart första skivan. Kommer ta tid detta. Nästa gång ska vi börja på avsnitt 17 av 115. Det ska bli spännande när vi har kommit till de avsnitten jag inte har sett. 

Nu ska jag snart sova för jag ska jobba i helgen. Tänk att jag bara jobbar var femte helg och ändå känns det så himla ofta. Henrik är hos C&C och de ska kolla på The social network som jag också vill se. Så himla orättvist. När ska jag nu få se den?

Candy och hennes första kärlek, Anthony. Han dör sen i en ridolycka under en rävjakt.

20 januari 2011

Självpepp

Jag är rädd. Imorgon kl 9.30 ska jag tillbaka till den hemska yogan. Tänk om jag faller död ner på yogamattan? Den här gången kommer jag iallafall vara förberedd. Både mentalt och praktiskt. Sist visste jag ju inte alls vad som väntade. Ingen hade förberett mig. Jag fick en svår chock. Trodde inte att det skulle vara så sjukt hetsigt. All annan yoga jag har gått på har varit relativt lugn och meditativ. Typ lyssna på din kropp och sånt tjafs. Här var det en helt annan melodi. När jag blev yr och satte mig ner en liten stund skrek ledaren att alla begränsingar sitter i ditt sinne, inte i din kropp. Hon rabblade upp anvisningar som en blandning mellan en kulspruta och en auktionsutropare.
Andasinhögerbenandasutnerbytuppvänsterarmhögerutnerbyt! Jag fattade ingenting. Jag visste inte vad som var höger eller vänster eller upp och ner. Till slut visste jag knappt vem jag var. Jag förvandlades till en förvirrad geleklump.  

Men tydligen är det normalt. De flesta verkar tro att de ska dö första gången. Om jag inte hade köpt det här tiodagarskortet så hade jag nog aldrig gått dit igen. Men nu måste jag ju det. Har till och med köpt nya dyra träningskläder på Stadium för första gången i mitt liv. Har alltid tränat i myskläder innan.

Så go Kristin! You can do it!

19 januari 2011

Spelkväll


Paul och Cornelia är här och vi spelar Alias på hemmaritad spelplan.

18 januari 2011

Bikram yoga

Idag var jag på mitt livs första bikramyogapass. Det är yoga i 40 graders värme. 90 minuter. Jag trodde på allvar att jag skulle dö. Det var så sjukt jobbigt. Och jag inser att det behövs styras upp en del till nästa gång. Det funkar inte att ha tights och t-shirt till exempel. Jag var ju helt dyngblöt efter fem minuter. Alla andra hade i princip badkläder (eller ja, motsvarande). Nu har jag bokat in mig på totalt fem pass på tio dagar. Om jag inte gillar det efter det så får jag hitta på något annat. Men det var så skönt efteråt! Kände mig helt lealös samtidigt som jag var helt klar i huvudet. 

Dessa 26 övningar gör man:

Nummer 3 och 22 fick bli mina hatobjekt.

17 januari 2011

Klänningen

Jag kollade efter klänningsmönster på Ebay men gick ganska snabbt över till förströelsen i att bara kolla efter fula klänningar. Här kommer några fruktansvärda guldkorn:

Spana in mössan.

Frisyren! Och de smickrande kvinnliga formerna hon får av klänningen. Oslagbart.

Fantastisk slöja och volang. Och puffärmarna som pricken över i.

Språksvårigheter

En kompis pojkvän skrev till mig på Facebook häromdagen. Han är från Indonesien och håller på att lära sig svenska. Jag tycker han har blivit jätteduktig jämfört med sist vi träffades men ibland kan det bli lite knäppt:

Han: idag jag lagar mat soppa 
vi eter sup
..sup rumpa

Jag: sup?

H: ju
sup rumpa

J: jag förstår inte

H: du förstår inte 
ok
svan soppa

J: svan?

H: ju

J: äter ni svan?

H: svans
ju
svenska
kanske?

J: svans? vilket djur?

H: okse
ökse

J: ok, jag fattar
oxe

H: ja
oxe
hahhaaha
förlåt 

16 januari 2011

Vad jag vill ha

Jag vill ha ett miniväxthus. Var hittar man det? Och när? Jag antar att det kanske inte är säsong riktigt än, men det borde inte dröja alltför länge. Man måste ju hinna plantera i tid. Jag har hittat bilder på internet:

Ungefär så här tänker jag mig det. Det ska stå i köksfönstret.

Tills det blir säsong får man roa sig med att titta på söta katter.

15 januari 2011

Överraskningsfest


Joel har fyllt 30 och överraskades med en fest till hans ära.

14 januari 2011

En månad i konstens tecken

Är inte sugen på att sova så jag kör ett inlägg med mobilbilder från november. Sen är det bara december kvar innan jag kan gå vidare i livet.

Fin bok om lilla Pigge.

Personalen ser hemskt förstående ut.

Jag var helt säker på att mannen bakom Henrik var nya lasermannen så jag var bara tvungen att fota. Men det var inte han.

Oasen finns underbar konst.


Konst på Konsthallen.

Konst som jag gjorde på en skrivmaskin på Konsthallen.

Super Mario-konst.

Batikkonst.

Fantastisk konst i Ullared.

Glöggkonst.

Jag ville ha ett bevis på att det snöade i Småland i november, men efter några dagar var hela Sverige fullt med snö.

Julkonst. Här: min korv med bröd i marspian.

Fler skumma marsipanfigurer.


Lussekonst.

Henrik ska äta upp marsipankorven med marsipanbrödet.

Varför händer det jätteofta att folk har namn som relaterar till deras jobb?

Marint

Idag är det tjugondag knut och då dansas julen ut. Tyvärr har vi inte dansat ut någon jul här idag, utan det får jag göra imorgon när jag är ledig. Egentligen ville vi göra det i söndags men vi bara såsade istället. Och det var ju trevligare. Men jag har dansat ut julen här på bloggen iallafall! Det blev lite marint istället. Marint är fint. 

Förstår ni hur trött och arg jag blev igår när jag upptäckte att jag hoppat på fel tåg? Som om resandet inte tar nog tid från mitt liv ändå. Varje dag, 12 minuter över varje timme går ett tåg från spår 4 (99% av gångerna iallafall) i Helsingborg och varje dag får jag springa för att hinna eftersom jag alltid slutar hel. Och varje gång står tåget där och är precis på väg att gå, så även denna gången. Och varje gång slänger jag en snabb blick på spårskyltarna för att se så att det går åt rätt håll, så även denna gången. Så jag hoppade på och kände mig lättad för att jag även denna gången hann med. Men så när jag sitter där i grodan ro får jag en känsla av att något inte stämmer så jag tittar upp mot displayen och där står det tydligt "Tåg mot Göteborg" så jag rusar upp och bort mot dörren men den går inte att öppna så jag springer till nästa dörr där tågvärden står och precis håller på att stänga. Jag frågar henne om det här tåget går till Göteborg och hon svarar jakande. Jag säger att då är jag på fel tåg och måste av. Men det går inte. Hon har redan gett klarsignal. Och då står vi fortfarande stilla på perrongen. Och jag får inte komma ut. Jag måste följa med ända till Ängelholm innan jag kan byta och åka tillbaka. Dramatik!

Jag kom hem en timme senare än vad som var tänkt. Inte så farligt kanske men jag skulle ju till Liv på syjunta. Nu var jag alldeles för trött och sur och hungrig. Och sen skulle jag egentligen ätit middag med en kompis som fyllde år men det blev inget med det heller. Det upptäcktes ändå att Henrik och jag blev inbjudna flera dagar senare än alla andra! Man kan undra varför. Blev vi bortglömda från början eller behövdes det utfyllnad och därför bjöds vi in på slutet? Detta kommer vi nog aldrig få veta. Och det spelar inte så stor roll heller. 

Jag, om någon, vet hur svårt det är att bestämma sig för vilka som ska bjudas in när det gäller viktiga händelser i ens liv. Ett bröllop till exempel. Jag grubblar mig fördärvad. Ska man exempelvis behöva bjuda in folk man knappt känner bara för att de umgås i samma gäng? Ska man behöva spendera över 500 kronor på en person man inte direkt gillar (eller snarare misstänker att personen inte gillar en) bara för att han/hon är tillsammans med någon man gillar? Det händer ju faktiskt ganska ofta att personer man gillar har konstiga partners. Ska man bjuda in folk bara för att man misstänker att han/hon kommer ta illa upp om han/hon inte blir bjuden? Kan man bjuda någon man bara träffat ett par gånger och fattat tycke för om man inte ens bjuder  folk man träffar ofta? Om man bjuder en kusin, kan man då strunta i en annan?

Jag vill bara att min och Henriks fest ska vara full med folk vi gillar och som gillar oss. Vill inte ha nån konstig stämning eller snickesnack. Inga sneda blickar och hemlighetsmakeri. Det ska bara vara fint och roligt och avslappnat!

12 januari 2011

Well i be damned!


Råkade hoppa på göteborgståget idag efter jobbet. Helt fel ju. Sitter nu i Ängelholm och väntar på ett tåg som går tillbaka. Buhu.

10 januari 2011

Clementinen!


Det var alltså här den låg hela tiden. Längst ner i väskan. Jag känner mig lite äcklig, ska sägas. Ja tack.

8 januari 2011

Staffans lampa


Vi är på födelsedagsfest hos Staffan som fyller 25.

Film

Vi såg precis en bra film, The Runaways som handlar om just bandet The Runaways. Så snygga och cola. Varför var inte jag så här snygg och cool när jag var sexton?




6 januari 2011

Nya saker

Idag tröttnade Henrik och jag på att inte ha någon taklampa i sovrummet så vi köpte en billig grön glödlampa på Clas Ohlson och gjorde så här:

Jag kallar det minimalism.

Sen gick vi till Mido Livs vid Nobeltorget och hämtade ut köksvågen jag köpte häromveckan. Så tejpade jag upp den med dubbelhäftande tejpkuddar i köket. Jag är så nöjd! 

Nu ska jag väga mat så det står härliga till.

I övrigt sitter vi mest hemma och snorar ikapp. Jag ligger dock ungefär en vecka före Henrik i sjukdomsförloppet så det är lite värre för honom. Jag har jobbat hela veckan (inte idag) och ska jobba imorgon också. Igår stängde vi bibblan 15.00 för att det var trettondagsafton men folk vägrade fatta det fastän vi ropade ut det i högtalarna tre gånger. De vägrade helt sonika att gå hem. Lyssnar de inte på vad som sägs i högtalarna? Jag börjar misstänka det. Som tur var hade JAG ställt in Netloan så att de åtminstone loggades ut ur datorerna innan vi stängde för det hade ingen annan gjort. Jag kände mig maktfullkomlig. Annars hade de ju kunnat sitta kvar i en evighet. Jag räknade ut helt själv hur man gjorde. Jag är så bra ibland.

På konsthallen

1 januari 2011

No more drama

Det nya året drippdroppade in från taken i takt med att snoret drippdroppade från min lilla dumma näsa. Som vissa av er kanske såg på bilderna, var vi hos Carro och Christian. Jag var inte helt kry. Försökte kurera mig med en dryck bestående av chaite med honung, lime och vodka. Jag tyckte det lindrade en liten stund, men jag vet inte. Sen kom Gabbi och Kvist med ett sällskap varav hälften tyckte att vi var kommunister och gick efter bara en liten stund. Jag visste inte att politiska åsikter var något man kunde tycka att folk har. De som var kvar försökte släta över med att vi nog faktiskt var kommunister om man jämförde med dem. Ja ja, bara ingen kallar mig nazist så är jag nöjd, suckade Carro uppgivet. Fast ehh, det är ju lika illa att bli kallad kommunist som nazist, sa de då, massmord som massmord liksom. Och jag fattade absolut ingenting. Först säger de att jag är kommunist, sen säger de att kommunister är lika onda som nazister. Alltså är jag som en nazist? Eller? Och dessa människor ska man behöva vara på fest tillsammans med! Det är därför ni kan skymta mig på bilderna iförd en basker med röd stjärna. Jag hittade den i en bokhylla och tyckte den passade bra med tanke på omständigheterna.

Åh! Jämt ska det uppstå massa politiska diskussioner! Kan inte folk bara vara snälla mot varandra, så skulle allt vara fint? Jag är trött på dramatik. Jag har till och med sagt upp bekantskapen med alltför dramatiska människor för att jag inte pallade. Jag vill ha lugn och ro och harmoni. Dramatik hade jag nog av i min ungdom.

Men jag har ett nyårslöfte för första gången på flera år! Att jag ska sluta bli sjuk. Sen jag började på mitt nya jobb i september har jag vart förkyld mer än vad jag vart sammanlagt på tio år. Så kan jag inte ha det. Och därför har jag lovat mig själv att inte bli sjuk mer. Så fort jag blivit frisk alltså. Har börjat käka ginseng. Och jag är så glad för att jag är ledig imorgon också så jag hinner krya på mig lite mer.

Gott nytt år, som det heter