Sjuksjuksjuk och gott nytt år

Jag har blivit sjuk igen. Det kom på julaftonskvällen med ont i halsen och sen hade jag verkligen SVINONT i halsen ända tills idag, då det känns lite bättre äntligen. Jag trodde jag skulle bli tvungen att hoppa från en bro eller något för det gjorde så jäkla ont. Jag har nog aldrig ätit så många värktabletter på så lite tid förut. Men de hjälpte bara en aning. Jag gick till vårdcentralen i torsdags och hoppades att det skulle vara halsfluss så jag kunde få medicin men det var bara ett vanligt helvetesvirus. Jag hatar virus mer än allt annat! Onda virus iallafall. Jag har aldrig förut haft så ont. Jag kunde varken äta eller dricka någonting för det gjorde så ont. Förstår inte varför jag ska behöva råka ut för dessa virus hela tiden. Läkaren gav mig en konstig dryck som man skulle gurgla med så skulle det lokalbedöva men det hjälpte föga. Ingenting hjälpte så jag bestämde mig för att vägra prata så halsen kunde vila. Försökte kommunicera med Henrik med hjälp av gester men han fattade ingenting. Inte ens när jag återanvände gester som han hade fattat förut så fattade han! Och så sa han att jag var dålig!

Idag känner jag en stor tacksamhet över att det känns bättre. Så jag slapp hoppa från bron eller bli psykiskt sjuk. Tyvärr har jag fått en helt hemsk hosta istället. Jag bara hostar och hostar och hostar så Henrik fick gå och lägga sig i gästsängen häromnatten. Men det är iallafall bättre än halsontet om jag nu måste välja. Skulle önskat att jag hade lite hostmedicin dock. Men det har jag nu inte.

Tänkte bara önska er ett gott nytt år och säga att jag nog inte kommer skriva här så mycket mer. Känns liksom överspelat och forcerat på något sätt. Dessutom är det väl nästan ingen som läser ändå. Så ha det fint!

Overkligheter

Nu måste jag berätta om något jobbigt som hänt i helgen: Henriks pappa har dött. Det känns så himla sjukt att ens skriva det! Jag kan inte alls fatta det. Självklart råkade jag vara i Växjö exakt den här helgen så jag var inte ens hemma för att kunna hjälpa honom. Det är så hemskt när personer man älskar är ledsna och man kan inte göra något åt det. Ingenting jag gör kan göra det bättre nu. 

Henrik är inte hemma så jag har inte träffat honom sedan det hände. Han ringde igår morse vid sjutiden och var i upplösningstillstånd. Pappan hade varit i Stockholm för att hälsa på några vänner och han skulle precis gå upp för en trappa när han plötsligt ramlade baklänges och slog i huvudet i en hård kant av något slag. Tydligen orsakades det av en hjärnblödning. Så Henrik fick ta första flyget upp till Stockholm och hans familj åkte också dit från Karlstad. 

När de kom till Karolinska levde han fortfarande men låg i respirator. Och de fick veta att det inte fanns något hopp ens. 

Usch var overkligt det känns. Eftersom jag varken träffat Henrik eller ens varit hemma i helgen så kan jag verkligen inte fatta det. Och jag kan inte förstå hur det känns. Jag vågar inte ens tänka tanken att någon av mina föräldrar skulle dö. Det finns ju liksom inte. Jag vet bara att jag är så oerhört ledsen för Henriks och hans syskons skull. Och lilla Alice som blir utan morfar. Och alla ungdomar han hjälper i sitt jobb. Det är så himla himla sorgligt. 

Nu sitter jag bara här och väntar på att Henrik ska komma hem. Men det är tre timmar kvar. Jag har ringt hans chef. Jag har bestämt vad jag ska fixa för mat. Har städat upp lite. Och nu vet jag inte vad mer jag ska göra.

Sonny och Henrik.

Värmland

När vi varit hemma någon dag var det dags att köra upp till Värmland och hälsa på Henriks familj. Det vill säga, jag körde, Henrik var DJ.

Träffade Wilma.

Och Alice.

Stannade till på Bogarts nöjesbutik/Redneck tattoo i Deje. 

Hängde hemma hos Henriks syster.

Festivalade lite med systern.

Lyssnade på Vånna Inget som spelade på Båten.

Förfasades över (och hånade) falafelpriserna.

Hälsade på Henriks mammas hund, Koj.

Hängde hos Henriks bror som fyllde år.

Hade ett rådjur i trädgården.

Del 2.

Jetsetpromenadhäktebibliotekskatalognostalgi

Nu är han den där jetsetmannen på jetsetresa till Stockholm igen. Och här sitter jag som en annan hemmafru. Fast egentligen inte alls någon hemmafru. Isåfall världens sämsta hemmafru eftersom jag inte ens lyckats palla laga mat åt mig själv idag. Jag har heller inte plockat ur diskmaskinen eller gått ut med den gigantiska högen med sopor som står vid dörren. Däremot har jag vart på promenad med Mia och Fred, direkt när jag kom med tåget till Malmö. Vi har en sån onsdagstradition nämligen, sedan nyår. Fast vi har bara lyckats gå två gånger än så länge. På grund av regn och sjukdomar och annat trams. Men det kommer bli bättre bara det blir lite ljusare och varmare. Första gången vi gick var fyra veckor sedan tror jag. Då var det svinkallt. Idag var det ett väldigt mycket behagligare klimat. Tänk då vad det kommer bli! 

Har haft en rätt jobbig vecka på häktet där jag blev utskälld efter noter av en intagen som inte fick den boken han hade efterfrågat, eftersom den var utlånad. Vad ska jag göra liksom? Jag kan ju inte trolla fram böcker. Tyvärr! Det hade vart rätt asum (som de säger i Top Model Sverige). Jag förstår faktiskt inte vad de tror om mig ibland, de där häktade människorna. De kan vara sanslöst krävande och otacksamma. Vissa gånger är jag totalt utmattad efter att ha varit där. Just nu är det värre än vanligt för vi håller på att slå ihop vår biblioteksdatabas med några andra bibliotek så katalogen ligger nere under två veckor, vilket innebär att vi inte kan göra någonting alls i princip. Allt man gör har med katalogen att göra. Låna ut, lämna tillbaka, reservera, låna om, lägga in nya böcker, gallra, leta efter böcker osv. Man kan i och för sig leta efter böcker fortfarande men det är inte säkert att de verkligen finns, även om det står att de finns eftersom katalogen ser ut som den gjorde den 16 februari och inte uppdateras. Lånar ut gör vi i ett offlineprogram som sen ska överföras till det nya systemet. Allt för att vi ska kunna ha öppet för våra låntagare!

Nog med bibliotekssnack nu. Jag håller på och knåpar ihop en låtlista till musikträffen som vi skulle ha imorgon. Nu kommer den nog inte bli av just imorgon eftersom Linnea är sjuk, och vi skulle vara hos henne, men jag knåpar ändå. Temat är nostalgi. Min lista känns rätt, men tråkig. Vet inte vad jag ska göra åt den. Men nostalgi! Hur svårt kan det vara? Det var ju min idé från början! Har försökt blanda från lite olika tidsepoker i mitt liv. Men jag har väl inte haft så himla bra musiksmak då antar jag, eftersom den blir så trist. Ni kommer få avnjuta denna lista så fort vi haft träffen. Jag förstår att ni är nyfikna.

Snusk!

Henrik är inte hemma idag. Han flög till Stockholm i morse för att bli bjuden på något slags mutmiddag. Sen ska han bo på hotell och imorgon ska han flyga hem igen. Jag vet inte säkert, men det kan vara detta som kallas onödiga flygresor. Men å andra sidan är vi ju inga storflygare direkt så det är väl inte vi som borde tänka på att skära ner.

Själv tänker jag på att gå och lägga mig. Jag borde städa undan lite här egentligen men jag vet fan inte om jag orkar. Och imorgon får jag äntligen lön! Tänk, jag trodde aldrig den dagen skulle komma. Men nu, snart, är den här. Jag har redan köpt ett par skor för pengar jag inte har. Det är en väldigt bra/dålig sak med internet. Man kan shoppa en massa utan att ha pengar vid shoppingtillfället. Men bara man har pengar sen så brukar det ordna sig. Om man inte glömmer betala räkningen. Det hände mig en gång. Och sen betalade jag den. Och sen fick jag en påminnelse. Men då hade jag ju redan betalat så då trodde jag inte jag behövde betala påminnelsen så jag sket i den. Men det skulle jag inte gjort för sen fick jag brev från inkasso och då hade de lagt på en avgift på 160 spänn så jag fick betala 210 kronor (Henrik fick göra det) för att jag inte betalade påminnelseavgiften för en sak som jag redan hade betalat. Knäppt! De är luriga de där. Man måste ha koll på dem!

Eftersom jag är lite uttråkad ska jag bjuda på en snuskig gammal gif. Känsliga tittare varnas!

En favoritlåt att lyssna på samtidigt får ni också:

Gnäll

Jag har fått ont i ryggen. Det hände igår. Helt plötsligt bara gjorde det ont. Det känns lite som ryggskott men det kom inte som ett skott den här gången, mer successivt. Shit, har aldrig skrivit det ordet förut. Trodde först att jag menade suggestivt men det betydde ju inte alls samma. Vill inte direkt påstå att ryggontet kom förledande och lockande, vilket suggestiv betyder enligt synonymer.se. Tänk vad många ord man använder hela tiden utan att fundera på vad de betyder exakt. 

Nåja, till råga på allt mår jag illa också. Känner mig yr. Det är lite som att det också sitter i ryggen. Vad kan det vara? Vinterkräksjuka? Tredagarsbakfylla? Leda? Jag vet inte. Försökte träna förut med min balansboll men det gjorde bara mer ont. Nu ser jag lite fram emot att ge mig ut i regnet för att möta Henrik i djuraffären. Behöver luft, tror jag. 

På nyårsafton var vi hemma hos oss, ett gäng. Nio personer var vi men den enda som fastnade på bild var Henrik, resten blev suddiga. Eller nja, Mia fastnade egentligen men hon fick mig att lova att inte lägga ut henne på bloggen. Men ni kan få se Henrik iallafall. Han gillar det.

Vi gick till stadsteatern och kollade på fyrverkerier. Hett tips! Det är staden som anordnar det där så det är fint. Sålänge man bara går runt hörnet till Magistratsparken så man ser något och inte står och glor på stadsteatern. 

Demokrati

Känner att jag borde skriva något så här sista dagen på året. Bara för att liksom. Men jag har inte så mycket att skriva om faktiskt. Häromdagen städade vi ur gästrummet som varit lite av ett avfallsupplag sedan de bytte fönster mot innergården. Det kändes som en sten föll från mitt hjärta! Helt plötsligt kan jag se ett slut på allt som behöver fixas här. Fast det är mycket kvar. Och nästa vecka jobbar jag bara en dag plus helgen. Av någon anledning. Jag har tagit semester på måndag men det hade jag ju knappast behövt om jag hade vetat att jag inte skulle få några extrapass alls, vilket innebär att jag i princip är arbetslös tisdag och torsdag. Damn you halvtidstjänst kombinerat med julschema! Det är dåligt för ekonomin. 

Jag har tömt min nya mobil på bilder för första gången sedan jag köpte den. Den innehöll mest testbilder av olika kameraappar som jag provat. Så bilderna är inte så roliga med andra ord. Men ni kan ju hålla till godo ändå om ni vill och glöm inte SKRIVA UNDER FÖR FRIGIVNING AV MARTIN SCHIBBYE OCH JOHAN PERSSON. Det är viktigt för demokratin tycker jag. Det borde väl du gilla, Carl Bildt? Demokrati! Det är bra för Sverige.

Lilla Vega i Smedstorp.

 Juldagen.

Laban och Carro.

Henrik.

Solkatt?

Linnea på julfest.

Man & cat-moment.

Nu ska ni få höra!

Jag har berättat att Henrik ibland kan göra konstiga saker i sömnen. Nu har det hänt igen! Inatt, ungefär kvart över två, vaknade jag av att han låg och gnydde och vände och vred på sig. Jag skulle precis sträcka ut min hand och klappa lite på honom när jag kände hans hand på mitt ena bröst och så sa han: BOOBIE! Jag bara: Ursäkta? Vad sa du nu? Men han var redan borta i sömnens värld igen. Alltså, DET var nog det SJUKASTE på länge! 

Förlåt!

Jag är en jättedålig bloggare! Jag skyller allt på Henrik. Varje kväll när jag kommer hem lockar han in mig i vardagsrummet för att äta mat och kolla film och såna dumheter. Imorgon jobbar jag kväll men jag ska försöka hinna berätta för er om min spökmobil. Under tiden får ni nöja er med den här vackra giffen på mig när jag solar i min solterapilampa:

30

Henrik fyllde 30 i fredags. Vi har firat hela helgen med buller och bång, kan man säga. Inte i söndags förresten, då firade vi med vila. Vi började med att försöka åka till verkstaden med bilen men det gick inte den här gången heller eftersom de hade stängt tidigt dagen till ära. Sen åkte Henrik ut till Stora Bernstorp med Erik och köpte en sprillans ny cykel som hans pappa hjälpte till att betala. Sen kom han hem och då fick han ett paket av mig som innehöll en hoprullad kudde och inuti kudden fanns en poncho och inuti  ponchon fanns en till poncho och inuti den fanns 500 kronor som han ska få köpa någon teknisk pryl för. Henrik har tjatat om att jag ska virka en poncho åt honom i flera år nu. Jag försökte en gång men lyckades bara med kragen, sen gav jag upp, och nu är det ganska inne med ponchos. Tyvärr inte för män. Inte en enda poncho för män finns det. Om man inte räknar regnponchos. Men jag hittade en svart på Monki och så hittade jag en mer indianaktig på H&M så det fick bli båda två. Den från H&M är så fin så jag funderar på att köpa en åt mig själv också. 

Sen gick vi ut och åt på Rebell, där jag hade bokat bord. Jag tycker att det var lite väl fint och konstigt. Jag gillar verkligen inte konstig mat. Och jag gillar inte alls när man inte får kolhydrater till maten för jag gillar kolhydrater. Men det gick bra ändå. Jag blev mätt iallafall fast lite äcklad. Sen gick vi på bio och såg Tintin. Den var jättebra tyckte jag. Väldigt välgjord. 

På lördagen åt vi frukost på Sockerbiten som ligger inne i Holmgången. De var ganska sådär pop-pretto och hade döpt bakelserna efter Håkan Hellström-låtar. Och så var det dyrt. En varm choklad för 38 spänn! It's sick.

Sen överraskade jag Henrik med att tvinga på honom på en buss ut mot Södra Sofielund för att träffa lite kompisar och åka go-kart. Jag har aldrig gjort det förut och jag känner inte att det var något jag måste göra igen men Henrik gillar det och det är väl huvudsaken. Fast han körde på mig en gång. 

På kvällen kom det över folk för lite festligheter. Precis lagom många var vi. Tillräckligt många för att man skulle bli tvungen att mingla runt men inte så många så man inte kunde hålla reda på alla. Henrik fick en blond peruk, en one-piece, en jättefin lampa med inbyggd telefon, en t-shirt, öl och lite annat smått och gott. När alla hade gått hem utom Carro och Christian satt vi kvar och pratade massa ända till morgonen så på söndagen var vi såklart bautatrötta och orkade inte ta oss utanför dörren på hela dagen. 

Nu har jobbveckan satt igång och jag har känt mig på gång att bli sjuk hela dagen. Vaknade med dunkande huvudvärk och gick runt och nös hela förmiddagen. När det började kännas bättre blev jag istället så trött så jag nästan satt och somnade vid mitt skrivbord. Därför tänkte jag att jag skulle sova snart så jag vaknar upp pigg och kry imorgon klockan 06.

Dag 7 – en låt som påminner dig om ett speciellt tillfälle

Den här låten påminner mig om när Henrik opererades första gången. Då satt jag och lyssnade på den och väntade på att höra något från sjukhuset. Det är 2,5 år sedan nu. På ett sätt känns det som en evighet sedan. På ett annat kunde det lika gärna vara förra veckan. Hela 2009 var ett väldigt konstigt år. Helt isolerat från alla andra men samtidigt ändrade jag  min syn på livet under det året, så att alla år därefter är och kommer vara helt annorlunda än om det inte hänt. Om det sen är bra eller dåligt kan jag inte avgöra.

Inläggets rubrik

Idag gick jag och hämtade ut mina nya fina mobbe. Nu är jag glad, men fattig. Fick rekordliten lön sist. Borde kanske väntat med mobbe till nästa månad men det kunde jag inte. Jag var tvungen att ha den nu! 

Sen köpte jag genomskinlig soppa till Henrik som han sitter och silar nu. Han ska på koloskopi imorgon och har inte fått äta sedan frukosten så han är en liten aning hungrig. Jag fick inte ens äta hemma utan var tvungen att ta en macka på Espresso House helt ensam och läsa bok. Och nu vågar jag inte ta en bulle för då kanske han blir ledsen. Men den här gången slipper han iallafall dricka femton liter äcklig salt vätska som man spyr av (för att det är så äckligt) utan bara ett par glas. Det är nog bättre kanske, även om man inte får äta på kuppen.

Som Crocodile Dandee i New York

Igår var Henrik och jag på Prins Charles känsla på Intiman bakom Stadsteatern. Vi firade vår 6-årsdag som egentligen var i onsdags men då orkade vi inte göra något. Före teatern åt vi på Operagrillen. Har aldrig vart där förut. Kände mig ungefär som Crocodile Dandee när han är i storstan. Helt lost. Man fick välja en maträtt genom uteslutningsmetoden, det vill säga det enda man fattade vad det var. Titta! Det står ox! Den tar jag! Vi åt varsin varmrätt, delade på en fantastisk dessert och drack varsitt glas vitt vin. Gissa vad notan slutade på? 696 kronor! Sick! Tur att Henrik fick lön igår. Tyvärr hade vi bara tre kronor löst och det kändes löjligt att ge tre kronor i dricks så vi gav ingen dricks, även fastän tjejen som tog hand om oss var väldigt snäll och förstående inför vår tafatthet. Hon hjälpte oss välja vin och allt.

Själva teatern var himla rolig, men både Henrik och jag kände att den var lite amatörmässig, tyvärr. Lite för mycket flams på nåt sätt. Serien är tusen gånger bättre. Men det gick bra ändå. Vi skrattade iallafall.

Idag är det jobblördag. Har 1,5 timme kvar här i disken. Ovanligt mycket folk faktiskt för att vara lördag. Det får man vara tacksam för. Oftast är det helt dött och man håller på att krevera av leda.

Limbo

Det är så hemskt när man kommer hem och upptäcker att målaren har ockuperat tre hela rum. Vardagsrummet och köket är det värsta. Vad ska man göra när man inte kan hänga i vardagsrummet eller köket? Gå och lägga sig? Och Henrik är inte hemma. Han skriver massa kryptiska sms till mig men jag förstår inte vad han menar. Jag är för hungrig. Varför är han inte hemma och ger mig mat? Varför gick han och åt ute med Erik utan att kolla om jag ville ha? Varför köpte han bara midsommaralkohol på Systemet till sig själv? Och vilka är dessa "vi" som ska till Carro och Christian klockan 19? Inte kan det vara jag iallafall. Jag sitter ju här. Det är jag iallafall tämligen säker på. Jag kan inte tänka klart. Är så himla hungrig. Varför får jag ingen mat? Vad ska jag göra nu? Vet inte hur jag ska lösa detta. Jag är fast i limbo.

These days, i tell ya

Idag råkade jag låsa mig ute på lillbibblan. Jag skulle, glad i hågen eller nåt, gå ut och hämta tidningen innan öppning och när dörren smällde igen kom jag på att jag inte hade nyckeln med mig för att komma in igen. Jaha. Hur gör man då? Jag tänkte en stund. Sen gick jag till affären och bad om lov att få låna telefonen vilket gick bra. Jag tackar den högre makten för att jag kunde ett nummer utantill. Det var till telefonjouren på storbibblan. Där satt Martin. Han skrattade. Sen fick han gå och avbryta övriga personalens stormöte och berätta för alla att jag hade låst mig ute. Sen kom vaktmästaren och släppte in mig. Tur att hon ändå skulle komma med bokbudet sen. Då var det ju inte helt förjäves. Resten av dagen gick smärtfritt som tur var.

Igår hade jag strumpbyxor på mig. Tyvärr gick de sönder ett jättestort hål på knät när jag satt på Triangeln och väntade på tåget. Fick köpa nya på Pressbyrån i Helsingborg för det kunde man göra enligt jobb-Christian. Och så följde han med som stöd fastän det ledde till att han också blev sen. De nya gick också sönder. Men det syntes inte förrän jag kom hem för det var inuti skon.

Ikväll har vi kollat på Tillsammans för Christian hade inte sett den. Den är fantastisk ju!

Förresten, varför ger ni inga pengar till Henriks Mustaschkamp?

Vart går man om man ska blogga?

Jaha, idag var det menat att jag skulle åka till storbibblan innan lillbibblan och utvecklingsarbeta men jag var så trött så jag kom på att det måste vara mycket mer tidssparande att ha sovmorgon och sen jobba med det hemma istället. Så då gjorde jag det. Sen åkte jag till lillbibblan en timme tidigare för Karita skulle ha anställningsintervjuer. Läste ut en bok på vägen. Det var skönt för den var inte så bra men ändå intressant. Så råkade jag sätta igång larmet när jag skulle stänga av det. Men det gjorde inget. Jag bara stängde av det igen. Fast det tjöt lite.

Så jobbade jag. Till 19. Åkte hem. Träffade Camilla på tåget. Kom hem 20.30. Henrik var på dejt med ett ex. Jag åt rester och kollade på Lyxfällan. Egentligen hade jag tänkt kolla på K special: Censuren - en thriller men det var för kulturellt för mig idag. Lyxfällan passade bättre. Tror aldrig jag sett en så dum tjej. De fixade ett jobb till henne på en återvinningscentral och hon ba: Vart går man om man ska blogga?

Nu kom Henrik hem. Och jag ska nog ta en dusch. Och betala räkningar, tror jag.

Bästa födelsedagen ever

Vaknade ganska tidigt och kunde inte somna om så till slut väckte jag Henrik och tvingade honom ge mig presenter. Sen gick vi till Hollandia och lyxfrukosterade. Klicka på bilderna för förstoring. OBS! Hon till höger är en statyett.

Sen hade Henrik satt upp ett schema för hela dagen. Gå på stan och köpa klänning var numero uno. På H&M hittade vi en jeansguide för småbarn. Är det verkligen nödvändigt?

Efter att vi inhandlat en blommig sommarklänning på Solo gick vi hem och gjorde oss i ordning. Sen kom Carro och Christian förbi och vi gick ut och åt på ett thaiställe som hette Thap Tim på Gamla Väster.

Sen var det dags för teater! Vi gick och såg Kafkas Förvandlingen. Den var riktigt snygg! Rekommenderas starkt. Biljetterna var en av Henriks presenter. Pernilla följde också med. Hon och C&C satt uppe på balkongen medan Henrik och jag satt på första raden.

När det var slut gick vi hem till oss och drack Likör 43 med mjölk, grädde och strössel.

Klockan 21.30 fick vi bege oss ut igen för att gå på konsert på Debban; Graveyard + Skeppet. Per var så snäll och skrev upp Henrik och mig på gästlistan så vi behövde inte betala inträde. Och han fixade en födelsedagsdrink till mig också! Vi såg bara slutet av Skeppet men jag har sett dem förut. Graveyard däremot var fantastiskt bra! Tänk er 70-talsrock som The Doors och Creedence och blanda med lite modern garagerock. Riktigt riktigt bra. En skiva ingick i inträdet och vi lyckades fixa en fastän vi inte hade betalat.

Och där lyckades jag överskrida mitt 1GB bildkonto och kan inte lägga upp mer bilder här. Får fixa detta på något sätt. Fortsättning följer! Men imponerande födelsedag va?

Citat: Henrik

"Måste vart nått fel på alkoholen igår, känner mig trött, ont i huvudet, koordinationsförmågan är i botten, avståndsbedömningen är som bortblåst, är jag hungrig eller skulle jag må illa av mat, anser att soffan är min bästa vän, vill inte ha en katt på magen, dessutom ska det vara tyst runt omkring mig också. Ska nog stämma Systembolaget för att de sålde dålig alkohol till mig."

Riot!

Igår skedde ett mirakel, kan man säga. Eller egentligen inte alls eftersom det var helt och hållet made by man. Henrik stal tillbaka Moderskeppet! Han och hans kollega fick äntligen tummen ur och körde ut till Jägerso där den stått sedan 21 oktober. Men när han skulle lösa ut den (det kostar 240 kronor) så var det ingen som brydde sig om honom eller såg honom så då tog han helt sonika cykeln och cyklade iväg. Så jävla fint gjort! Kärlek på högsta nivå! Jag är så stolt!

Idag efter jobbet fick jag åka direkt till Henriks jobb för att hämta hem den. Jag skrattade hela vägen hem av lycka över att ha fått tillbaka den. Eller ja, iallafall tills mina lår höll på att förfrysa. Jag svär, de blev så kalla att de krympte för jeansen började hänga på mig. Det är sinnesjukt kallt idag. Planerar att hålla mig inomhus hela kvällen.

Men iallafall, mitt svävande moderskepp är tillbaka, fattar ni eller! Och Skräpet kan gå och dö nu. Om ingen vill ha honom?

Ensam kväll

Nyss höll jag på att dö. Jag halkade när jag skulle kliva i badkaret och mitt knä slog i kanten så hårt så hela benet nästan böjdes bakåt. Tur jag klarade mig undan med bara ett blåmärke och rena förskräckelsen. För jag kunde ju helt klart dött.

Henrik är inte hemma så jag har roat mig med ett nedladdat Top Model-avsnitt. Där fick veta ni min största last. Det är sant. Jag gillar Top Model. Jag vet inte varför egentligen för de flesta som är med är ju rätt töntiga, särskilt domarna och för att inte tala om Tyra, men jag gillar det ändå. Så det så. Fast i den här säsongen åker mina favoriter ut en efter en. Det är trist.

I måndags var det tydligen Alla hjärtans dag, hörde jag. Man kan säga att Henrik och jag firade med att han lagade mat lagom tills jag kom hem från jobbet eftersom jag jobbade kväll. Nu är det ju så att jag har drillat honom att laga mat nästan varje gång jag jobbar kväll så då kan vi säga att vi har Alla hjärtans dag här hemma varje gång jag jobbar kväll. Det är himla fint, tycker jag. Imorgon jobbar jag kväll igen, på min lilla filial. Det är väldigt lugnt och skönt där, händer nästan aldrig någonting. Bra kontrast mot stadsbibblan där det alltid ska hända något dramatiskt. Är det inte bränder på toaletterna så är det alkisar som skrämmer övriga låntagare och kissar ner stolar. Och just nu har vi nästan inga publika datorer kvar för de har blivit stulna. Vad är det för sätt va? Stjäla från folket! Det gillar vi inte.

Nedan har ni en video med El Guincho som Nina och jag var och såg på Debban i lördags. De var så energiska och glada. Väldigt dansant. Nu ska jag väl gå och lägga mig och läsa Igelkottens elegans av Muriel Barbery. Har inte kommit så långt än men det är så bra språk! Det är så väldigt trevligt att läsa en bok med bra språk i dessa tider av det-är-för-dyrt-med-korrekturläsning-så-vi-hoppar-över-det-va-mentalitet. Har varit rätt trött den här veckan. Men imorgon har jag sovmorgon. Guten nacht alle faule leute.