Korvfest

I lördags hade vi femton män här hemma. Jag skojar inte, de var verkligen femton stycken. Ungefär iallafall. Vi var några som skulle gå på klubb. Julfest på Moriskan. Inget som verkade intressant egentligen men Ante ville så gärna dit så då gick vi dit. Hade förfest hos oss först och lyckades alltså med konststycket att bjuda in femton män. Jag bjöd ingen kan jag säga utan det stod de andra för. Som tur är bryr jag mig inte så himla mycket om sådant nu för tiden utan ser mer folk som individer. Tänk om jag hade varit sjutton, då hade jag nog dött av pinsamhet. Nu vågade jag till och med starta en allsång i hissen, Do re mi från Sound of Music. Mycket stolt!

Precis så här var det, hela kvällen. Jättetramsigt:

Nej men om man skulle ta och blogga lite

Häromveckan skickade jag ett mejl till Tele2 eftersom jag ville byta upp mig till ett dyrare abonnemang. Jag har tydligen bindningstid till någon gång i augusti men jag tänkte att de kanske ändå kunde låta mig byta eftersom de skulle tjäna på det. Men jag fick inget svar. Jättekonstigt. Efter en vecka skrev jag ett till mejl där det stod: Eller så byter jag till en annan operatör när bindningstiden är slut. Inom en timme hade jag fått det nya abonnemanget! Konstigt. Tänk om jag verkligen inte ville ha det längre. Men nu har jag det ändå vad det verkar. 

Idag köpte jag en neonrosa klänning på H&M för nittionio kronor. Jag stod jättelänge och "ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte". Liksom chockrosa? Riktigt riktigt neon. Är det verkligen okej? Hur kommer jag känna mig när jag går runt i denna kreation? Jag kommer synas på flera kilometers avstånd. I dimma. Jag kan bli en fyr. En neonrosa fyr. Kan man ha den på jobbet tro? 

Varje gång jag kollar på kläder i affärer måste jag tänka på att jag faktiskt är 30 år nu. Kan en 30-åring bära detta plagg med hedern i behåll? brukar jag tänka. Exempelvis har jag en rosa spetskjol som jag köpte för ett antal år sedan. Kan en 30-åring ha en rosa spetskjol? Mina kompisar säger ja, men det kanske är bara för att vara snälla, jag vet inte. En kompis tyckte att det var lite sådär sexigt slampigt med trasiga strumpbyxor. Jag hade jätteofta trasiga strumpbyxor när jag var yngre, men nu? Skulle inte tro det. Vilket är synd eftersom mina strumpbyxor går sönder precis hela tiden. Jag köpte två nya förra veckan och båda har redan gått sönder! Man borde fan bojkotta nylonstrumpbyxor. Iallafall såna där tunna. Om man kommer upp i 120 denier brukar de hålla rätt bra men annars är det bara skit. Jag kollade precis nu vad denier är. 20 denier innebär att 9 144 m (10 000 yards) garn väger 20 gram. Fatta vilka långa trådar man har i de där grejerna! En hel kilometer! Sick. 

Henrik har varit i Stockholm i veckan. Han är på väg hem nu. Planet skulle gå vid 21 men var sent av någon anledning så jag vet inte om han har åkt än. Drygt. Jag ska nog gå och lägga mig. Gonatt.

Besvikelsen

Vi råkade precis tvätta min klocka. Jag älskar min klocka! Det var en billig skitklocka med trasigt fejkläderarmband men jag älskade den ändå. Jag tror det var Henriks fel. Det var han som stoppade i tvätten i maskinen och själv har jag aldrig förut tvättat något som inte ska tvättas, utom möjligen någon enstaka pappersbit. Jag gillar att ha klocka på jobbet. Jag har kollat på internet efter en ny men alla är så dyra och komplicerade. Jag vill bara ha en enkel överdimensionerad med siffror. Som min gamla. Fast gärna med ett otrasigt armband. Jag har fortfarande en röd digital plastklocka samt en finklocka men jag vet inte om någon av dem funkar för jag använder dem aldrig. Sen har jag ett par fickur också och en halsbandsklocka. De kan man dra upp. Kanske ska testa det.

Nu står han stilla. Kommer aldrig gå igen.

Bonusinfo: hittade en bok om skor igår när jag satte upp böcker. Vet ni när Converse Allstars lanserades? 1917. Det skulle man inte kunna tro. Snygga också ju.

Revidering

Mamma tyckte jag tog i så mycket i mitt förra inlägg så nu har jag raderat det. Jag har så dålig koll på vad man "får" och "inte får" skriva offentligt så det är ju bra att någon säger ifrån. Men egentligen tycker jag det hade varit bäst om alla sa hur de kände istället för att snacka skit bakom ryggen på varandra. Jag gillar inte att snacka skit bakom ryggen på folk. Om de inte förtjänar det förstås. Och då är det ju inte skit eftersom det är sant. Hejdå!

I would in that sweet bosom be

Vill bara tala om en sak. Häromdagen hängde jag nere i magasinet och letade kärleksdikter på engelska åt en häktad nederländare. Jag stod och bläddrade i ett par samlingar och råkade på måfå slå upp exakt samma dikt i två olika böcker direkt efter varandra. Det måste ju betyda något, tänkte jag. Men vad?

I would in that sweet bosom be 

(O sweet it is and fair it is!) 

Where no rude wind might visit me

Because of sad austerities 

I would in that sweet bosom be

I would be ever in that heart 

(O soft I knock and soft entreat her!) 

Where only peace might be my part

Austerities were all the sweeter 

So I were ever in that heart

James Joyce

Försökte vinna en resa

Hittade ett reklamblad för Garant på Hemköp idag. Där kunde man vinna en resa till Mexiko. Fett! tänkte jag och gick in på Garants hemsida där man fick svara på 8 frågor om Mexiko och Garant. Jag fick bara tre rätt, men se så stilig jag blev!

En apelsin

Jag har vart konstig sista veckan. Inte haft nån matlust alls. Det har nog inte hänt mig på tio år skulle jag tro. Jag brukar alltid vara sugen på mat. Och jag kan äta i princip hur mycket som helst utan att bli proppmätt. Men sista veckan har allt känts blö. Inte ens choklad eller glass eller chokladglass känns roligt. Det är nästan så jag blir orolig för mig själv. Men Henrik säger att det är helt normalt. Att det händer alla normala människor ibland. Känns fint att vara helt normal. Jag blir fortfarande hungrig men allt känns tråkigt. Fast jag kan tänka mig en apelsin. Det tror jag att jag ska ta nu. Haj!

Livet i isolering

Idag glömde jag min mobbe på jobbet. Det var jättekonstigt för fastän jag hade bråttom till tåget så sprang jag ändå upp till kontoret igen för att se så jag inte hade glömt min kalender. Mobilen hade jag inte en tanke på. Upptäckte det först när jag satt mig tillrätta på tåget. Det första som flög igenom mitt huvud var att jag genast måste skriva till Henrik och tala om att jag inte var anträffbar. Smart liksom. Upptäckte misstaget ganska snabbt eftersom jag inte hade någon mobil att skriva på. Då började jag fundera över hur jag skulle kunna höra av mig till honom. Kanske mp3-spelaren skulle kunna..? Nej, ta dig samman nu, Kristin! Det går inte! Det finns inget sätt att höra av mig till Henrik på, förutom om jag lånar en främlings mobil och det var jag inte så sugen på. Till historien hör att Henrik var på afterwork och jag skulle möta upp dem på Just like mamas och jag var lite orolig att de kanske skulle gått vidare någon annanstans och sms:at det till mig. Då hade jag fått gå dit och kolla och sen helt sonika gå hem. Tråkigt det hade varit. Som förr i tiden. Då fick man bestämma en plats och sen var det bara att vänta tills alla dök upp. Då fanns inget rum för spontanitet direkt. Som Gröna grejen till exempel. I Växjö. Vi bestämde alltid plats vid Gröna grejen. Sen satt man där tills personen kom eller man inte orkade vänta längre. Det var tider det! Förresten vill jag bara påpeka nu att om någon har hört talas om Gröna grejen i Växjö så är det helt och hållet min och mina vänners förtjänst för det var vi som döpte den. Det är bortom alla tvivel. Fast ingen kanske kallar den så längre. Säkert inte.

Hur som haver, om någon mot förmodan skulle försökt få tag i mig idag eller ikväll eller så så har jag inte svarat eftersom min telefon ligger kvar på jobbet.

Ta mig härifrån!

Vad gör jag här...

...när varenda atom i mig säger att jag borde vara här?

I will never be the same

Igår såg vi den värsta filmen jag sett i hela mitt liv. Jag tänker inte ens nämna vilken för då kanske någon blir sugen på att se den, bara för att man inte kan fatta hur hemsk den faktiskt är innan man sett den. Den innehåller allt det sjukaste man kan tänka sig. Jag kommer aldrig bli mig själv igen och jag önskar inte ens min värsta fiende (om jag hade någon) att se den här filmen. Vi till och med avbröt innan den var slut och det händer inte ofta här hemma, ska jag säga er.

Efteråt gick jag in på lovefilm.se för att se andras åsikter om den och hittade bland annat detta:

Det är riktig skitfilmen och jag har ångrat mig så mycket efter ha har sett vidrigt det här filmen! Eftersom det är så äcklig i filmen och jag blev mådde dålig av den. Det finns en scen i filmen som jag kan inte glömma bort, det är otäcka scenen när [besparar er detaljer]. Ni ska inte se det här filmen!!! Hyra andra filmer istället!!!!

Så klockren beskrivning, med språkfel och allt. Kan inte annat än hålla med.

På tal om vintertid

Natten till söndagen var mycket förvirrande för mig eftersom jag skulle upp och jobba. Det var ju viktigare än vanligt att allt blev rätt. Även om det var bra att få en extra timme att sova på, så blev det nästan bara jobbigare ändå. Dessutom sov jag inte ens den timmen. Vi var hemma hos C&C och ritade istället. Jag funderade mycket på om jag skulle ändra min klocka redan på natten eller om jag skulle vänta. Om jag väntade skulle jag  nämligen kunna sova till 11, om jag gjorde det direkt var jag däremot tvungen att gå upp redan vid 10. Å andra sidan skulle det vara mycket mer krånligt att gå upp klockan 11 eftersom jag då inte skulle komma till jobbet förrän 13 och jag börjar ju 12 på söndagar och då skulle jag tro att jag var en timme sen fastän jag inte var det. Det slutade med att jag faktiskt ställde om klockan innan jag somnade. Det kändes mer rätt även om jag fick offra en hel timme på det tilltaget. 

Varför måste vi hålla på och ändra tiden för? Jag tycker det är onödigt. Det kan väl vara som det är istället? Fast jag fattar inte människor som säger att deras vardag blir totalt rubbad i en hel månad efter att vi ändrat tiden. De måste ha ett extremt rutinmässigt liv. Jag kände ju ingen skillnad fastän jag skulle upp och jobba till och med. Fast jag skulle nog må bra av lite mer rutiner. Men jag tycker det är svårt. Jag gör ju saker när jag behöver göra dem liksom, inte när klockan säger att jag borde. 

Förresten

Min hörsel var inte ett dugg medelmåttig. Den var superduper! Det är svårt att tro eftersom mina öron är överkänsliga och jag har tinnitus men jag hörde iallafall jättebra, sa han. Jag fick sitta i en liten box och trycka på en knapp när jag hörde ett pip. Synen var det heller inget fel på. Jag läste tredje raden nerifrån hur lätt som helst. Blev först lite rädd när jag såg understa raden för den var helt omöjlig men det var inte den jag skulle läsa. Jag hade ingen superdupersyn med andra ord, bara fullgod.

Nu är jag hemma och har precis fått middag av Henrik. Det är så fint, att komma hem och få mat när man slutat sent och är trött. 

Ja och så var det nåt mer jag skulle skriva men det har jag glömt. Hejdå.

Ny frisyr?

Har suttit med taaz.com idag och testat kändisars frisyrer på mig själv. Jag känner mig så trött på mig själv och mitt hår men jag har ingen aning vad jag kan göra åt det. Är inte sugen på att klippa av det än. Nu har väl inte jag riktigt den hårkvalitet som presenteras nedan men skit i det så lever du längre. Så här blev resultatet:

Man kunde sminka sig också. Till höger ser ni mig som Lady Gaga. Awsome!

Så vad tycker ni?

Sur

När ingen kommenterar eller gillar eller ens ogillar så tänker jag att alla hatar mig! Då kan jag lika gärna sluta blogga! Så här ledsen blir jag:

Dagens gif

Klicka på bilden.

Limbo

Det är så hemskt när man kommer hem och upptäcker att målaren har ockuperat tre hela rum. Vardagsrummet och köket är det värsta. Vad ska man göra när man inte kan hänga i vardagsrummet eller köket? Gå och lägga sig? Och Henrik är inte hemma. Han skriver massa kryptiska sms till mig men jag förstår inte vad han menar. Jag är för hungrig. Varför är han inte hemma och ger mig mat? Varför gick han och åt ute med Erik utan att kolla om jag ville ha? Varför köpte han bara midsommaralkohol på Systemet till sig själv? Och vilka är dessa "vi" som ska till Carro och Christian klockan 19? Inte kan det vara jag iallafall. Jag sitter ju här. Det är jag iallafall tämligen säker på. Jag kan inte tänka klart. Är så himla hungrig. Varför får jag ingen mat? Vad ska jag göra nu? Vet inte hur jag ska lösa detta. Jag är fast i limbo.

Vem blir nr 10 000?

Snart är min besöksräknare uppe i 10 000! Vem ska det bli? Spännande!

Jag tycker det är fiffigt

Henrik säger att det är "det sjukaste någon någonsin gjort" när jag tinar mina halvfrysta mackor under datorn.

Idag har jag:

• Gått upp cirka 11.00 för att jag var ledig.
• Ätit frukost och uppdaterat mig online.
• Duschat badrummet och mig i ett. Det behövde verkligen städas där inne och det kändes så tråkigt så jag tänkte att jag kunde duscha av hela skiten samtidigt som jag ändå skulle duscha mig själv. Det blev rent men blött.
• Vikt ihop massa tvättade lakan som legat på vårt sovrumsgolv i veckor.
• Städat sovrummet.
• Städat hallen.
• Städat köket.
• Ätit bakad potatis på Grafiti med Henrik när han slutat jobbet.
• Åkt ut till Jägerso för att hämta hem Moderskeppet ännu en gång. Mannen där ute försökte fjäska genom att vara trevlig! Fy fan. Och så är han egentligen inget annat än en simpel tjyv som får betalt av kommunen för att stjäla folks cyklar. Vilket innebär att han får betalt av mig för att stjäla min cykel och sen måste jag betala honom igen för att få tillbaka cykeln. Och han är den enda som vinner på det dessutom. Kommer aldrig mer parkera min cykel på någon av stationerna i Malmö. Han berättade iallafall att min cykel är från 40-talet. Han hade en annan cykel som var ännu äldre. En mycket rostig damcykel från 30-talet som var jättelik en cykel som jag hade en gång som jag misstänker att mamma och Evert skrotade utan att jag gett mitt medgivande. 
• Köpt Sangria på Systembolaget i Jägerso centrum.
• Cyklat hem och druckit Sangria och slappat.
• Köpt hem mat från Pizza Hut (för mycket köpemat, jag vet, men vi kan säga att det är för att Henrik fick lön idag).
• Kollat på Lyxfällan.
• Kollat på Inception. Jag trodde att jag skulle bli smartare av att se om den men det blev jag inte.
• Nu: sova.

Dagarna

Idag har jag:

• Gått upp 06.15 som vanligt.
• Klätt på mig och ätit frukost.
• Åkt till jobbet med 07.03-tåget.
• Haft bokfrukost där jag pratade om Tärningsspelaren av Luke Rhinehart och När mörkret faller trängtar mitt hjärta till dig av Cao Naiqian och åt frallor och drack te samtidigt som jag lyssnade på vad de andra hade läst.
• Kört ut till finkan med skitmycket böcker och behövde inte höra de intagnas gnäll när jag inte fått tag i en bok de önskat, typ "Men alla har ju läst den utom jag buhubuhu".
• Kört tillbaka till bibblan samtidigt som jag lyssnade på Bandit Rock (enda gången jag lyssnar på radio är när jag kör till finkan och tillbaka).
• Köpte en sallad i cafét. 
• Gått på inspektionsrunda med jobb-Christian och jobb-Nina för att "se över lokalerna". Jag sitter med i en utvecklingsgrupp nämligen som fått bland annat det, i uppdrag.
• Varit biblioteksvärd.
• Åkt hem med 17.12-tåget och satt mig framför datan/teven/musiken med Henrik. 
• Slängt i mig en billypizza.
• Druckit en hardcorecider på Bullens.
• Gick på bio: Battle: Los Angeles för att Elf ville se den. Den var svindålig. Blev jättekissig under filmen men så gick Henrik på toa och sist vi var på bio såg jag ett par som gick ut tillsammans och då sa jag att de säkert skulle ha sex så nu kunde jag ju inte följa med nnär han gick! Så då fick jag hålla mig jättelänge och kände mig jättedum när jag också gick på toa sen.
• Sagt hejdå till Elf som flyttar till Uppsala imorgon för att joina the army (på riktigt).
• Gått hem och satt mig framför datan/teven/musiken med Henrik.