30 augusti 2011

Dagens gif + låt


Är det inte fantastiskt?


Hur han står där och gnuggar sina händer medan han säger detta?

27 augusti 2011

Arken

Känner mig lite sentimental. Var precis på min allra sista konsert med The Ark. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om The Ark. Har aldrig ägt nån skiva eller så. De har liksom funnits i mitt liv ungefär lika länge som jag haft ett liv att tala om. Det var som att jag tog dem för givet. I Växjö var de bara det där lokalbandet som jämt skulle spela på varenda tillställning (även om Ola Salo själv påstår att de var avgudade där). Men nu är de borta. Iallafall snart. Det var väldigt fint. Det var nästan så att det kom en liten tår i ögonvrån. Hejdå gamla arken.

Har aldrig sett Stortorget så fullsmockat. Bilden stal jag från Sydsvenskan.

26 augusti 2011

Budapest

Sista etappen av resan. Min mobil hade fått något slags post-apokalyptiskt ångestsyndrom. Knapp två och tre samt nedåtpil vägrade funka. Det är svårare än vad man kan tro att använda mobilen då. Dessutom stängde den av sig själv helt oförhappandes alternativt vägrade stängas av. Den höll på så ända tills vi kom in i Tyskland. Den har i och för sig fortfarande inte hämtat sig helt. Ibland vägrar den göra de saker jag ber den om. Har börjat se mig om efter en ny faktiskt.

På söndagen när festivalen var slut åkte vi till Budapest för att vila upp oss lite. De andra vännerna tog flyget hem. Vi hade en bokning på City Centre Apartments för natten. En hel mindre lägenhet för bara ett par hundra kronor per natt! Varför är det inte så här? Överlag är det sjukt billigt i Ungern. Vi köpte frukost och färdkost för kanske 30 spänn. Samma saker i Sverige hade säkert gått på 150. 

Vi hann inte se så mycket av stan tyvärr. Vi gick bara runt lite i centrum.

Världens tystaste innergård.














På måndagsmorgonen åkte vi hem. Det tog två dygn. Ajö semester! Jag saknar dig jättemycket!

23 augusti 2011

21 augusti 2011

Min egen djur på djur-blogg

Ugglemössa på ugglekudde.

O.Z.O.R.A Festival

Då fortsätter jag väl med vår lilla europaodyssé. När bilen var lagad och betald skumpade vi vidare genom Tjeckien. Jättedålig motorväg genom hela landet. Så fort man kom över till Slovakien blev vägen fin. Vi stannade och åt utanför Bratislava. Där hade de euro. Vi visste inte innan vad de hade för valuta i Slovakien. Däremot kunde de inte ett ord engelska. Verkligen inte ett enda ord. Försökte mobilblogga men det gick inte. Sen fortsatte vi in i Ungern. Jag hade fått för mig att Ungern skulle vara ganska torrt men det var helt fel. Det var jättegrönt och kulligt och ganska fuktigt. Fick hoppa över Budapest på grund av vår tredagarsförsening. Egentligen var planen att vi skulle hängt i Budapest tre dagar med våra vänner men nu blev vi tvungna att köra direkt till Ozora. Kom fram strax efter 20.00 utan några som helst missöden längs vägen. Det var tur för vi hade Carros och Christians tält och sovsäckar i bilen. Hade varit trist för dem om vi inte kom fram. Vi kontaktade dem på våra walkie talkies som vi hade införskaffat enkom för denna festival. Det funkade sådär. Det kom in massa ungrare på samma frekvens. Och sen bestämde Ante och Christian att det var pinsamt med walkie talkies så då kunde vi ändå inte använda dem mer. Annars är det en väldigt smart idé tycker jag, eftersom det är så dyrt att ringa varandra med sitt svenska abonnemang. 

Hur som helst: festivalen var helt olik de skandinaviska festivalerna. 
1. Det var rent.
2. Det var barn med.
3. Det var hundar med.
4. Folk inmundigade i jämförelse väldigt lite alkohol.
5. Det fanns inget varmvatten alls. Man fick duscha i kallvatten (fast det gjorde vi ändå inte för det var hutlöst lång kö).
6. Det fanns inga brandgator eller liknande utan man fick sätta upp sitt tält precis var man ville.
7. Man fick ha bilen med sig in på campingen.
8. Man fick inte spela musik ur musikanläggning på campingen efter klockan 22, vilket innebar att man faktiskt kunde sova om man ville.
9. Maten var ganska usel. Även den ungerska gulaschen. Ganska många hade eget stormkök med sig. Inte vi dock.
10. Bajamajorna var iochförsig inte alltid så jättefräscha men många verkade åtminstone försöka hålla det någorlunda fint genom att fälla upp ringen. Jag har nog aldrig förut kommit in på en bajamaja där någon fällt upp ringen. Nu var ju inte det någon garanti för att man skulle vilja sätta sig ändå när man fällde ner ringen men det kändes iallafall som att någon hade gjort sitt bästa. Det är en sak jag tycker är väldigt konstigt faktiskt: varför kissar killar så äckligt på festivaler? Jag menar, de allra flesta killar i världen känner ju någon tjej och man borde ju inte vilja att ens egna tjejkompisar ska behöva sitta på en nedkissad toaring? För även om man kanske struntar i alla andra människor så borde man väl åtminstone bry sig om sina egna vänner? Men tydligen inte.

Människorna såg ganska lustiga ut. Det fanns två utmärkande stilar; sagan om ringen-alv eller post-apokalyptisk Mad Max-stil. Tyvärr blev det inte så jättemycket bra bilder, eftersom systemkameran låg inlåst i bilen hela tiden och vi hade bara kompaktkameran som känns usel i jämförelse. Men ett par stycken har jag lyckats skrapa fram.

Mina nya ascoola solglasögon.

En svensk hippiebuss framför oss.

Snart framme.

O.Z.O.R.A Festival.

Lyspinnar är underskattade.

En kompis som trillade ner på mig när jag stod i kö för att beställa mat. Han hamnade på rygg på marken så jag ropade på Henrik och pekade men han sa att jag var negativ och gick iväg igen. Då ropade jag på Carro istället och hon tog upp honom och gav honom till några tyskar.




En dag åkte jag och Henrik in till den större byn Simontornya där vi åt på restarang och tog ut pengar. 

Där var det ganska fett med en fyrvägskorsning där alla hade rött hela tiden. 

Tillbaka på festivalen och brandkåren fick komma och svalka ner folk.









En mycket entusiastisk kinaman.

Rockringstjej.


Labyrint i majsfält.


Ante.


17 augusti 2011

Sur

När ingen kommenterar eller gillar eller ens ogillar så tänker jag att alla hatar mig! Då kan jag lika gärna sluta blogga! Så här ledsen blir jag:

16 augusti 2011

Prag (post-bilkollaps)

Efter två övernattningar i Prag var det då dags att köra vidare mot Budapest. Vi tänkte köra förbi Kutná Hora på vägen. Det var lördag och alla i hela stan skulle tydligen åt samma håll som vi. Vi stod två timmar i bilkö och puttrade. Och helt plötsligt sa bilen Anna NEJ. Det var som ett motorstopp förutom att det inte gick att starta igen. Henrik fick hoppa ur och putta in oss till kanten. Öppnade motorhuven och hällde på vatten lite här och var. Hjälpte inte. Det regnade. Vi läste i instruktionerna. Tänkte att oljan kanske? Vi knappade in en bensinstation på GPS:en. En kilometer tillbaka på motorvägen. Bara att börja knalla. I regnet. Vi köpte olja. Knallade tillbaka. Hällde i olja. Inget hände. Okej, nu är det inte roligt längre. Henrik ringde sin pappa. Jag ringde mamma. Hon gav oss numret till SOS International. Vi ringde dem. De pratade danska men skickade en bogserbil som skulle komma inom 1,5-2 timmar. Bara att vänta då. En timme tog det. Vi trodde han skulle ha lite koll på bilar, han som kom, men det hade han inte. Han bara bogserade oss till en auktoriserad opelverkstad. De hade stängt men det hängde en gubbe där. Jag vet inte riktigt vad han gjorde där egentligen men han meddelade att ingen skulle kunna kolla på bilen förrän måndag morgon. Eller bogsermannen sa det, för gubben kunde inte ett ord engelska. Han sa" There is a problem. Big problem, small problem, i don't know." Vi tyckte det var ett ganska stort problem. Han sa: "For me, no." Men han fick ändå skjutsa in oss till stan med sin stora bogserbil. Han körde oss till Chili Hostel, men de hade fortfarande fullt. Vi fick låna deras internet för att leta upp ett annat hostel i närheten. Vi tog billigast möjliga. Och sen var det bara att vänta till måndag. Inte för att det gick någon nöd på oss, vi var ju ändå i Prag, men det var jobbigt att inte veta hur det skulle gå med bilen. Gick det att fixa ens? Hur mycket skulle det kosta? Måste vi lämna bilen? Och hur skulle vi göra isåfall? Åka hem? Åka vidare med tåg? Vi var ganska deppiga.

Så här deppig var Henrik när vi var ute och åt på kvällen.

Vårt rum. Färgglatt men sunkigt. Jag kunde riktigt känna hur lopporna dansade runt. Inget eget badrum heller. Och varför tror folk att man kan använda madrasskydd som lakan? Jag tror det är bland det sjukaste jag vart med om. Jag vill inte sova på ett skrovligt madrasskydd! Det känns ju svinäckligt.


Så här deppig var jag.


Så här läskigt kan det bli om man har så lång slutartid att man hinner blinka under tiden.


Klicka på denna för att se ett konstverk.


Nästa dag tog vi oss i kragen och gick och shoppade. Åt frukost på Subway. Jay! Sammanlagt i Prag köpte jag 1 styck t-tröja, 2 styck luvtröjor (för jag har råkat göra mig av med alla såna) och 1 styck ascoola solglasögon.



Detta tyckte Henrik var jätteroligt.

Sen blev det måndag och det var dags att ringa bilverkstaden. Vi fick reda på att det var kamremmen som gått sönder. En ny skulle beställas från Ungern (ironi!) så fort vi givit vårt samtycke, och den skulle komma på tisdagen mellan 13 och 14. Suck! En dag till i Prag! Men vi samtyckte såklart. Hela kalaset skulle gå på 3339 tjeckiska kronor vilket är typ 1200 svenska. I Sverige skulle samma utförda arbete uppgå till kanske 6-7000. Så det var väl tur i oturen kanske. Så då bestämde vi oss för att spendera måndagen med att ta tåget till Kutná Hora, eftersom det var på väg dit allt började. Skulle kännas tråkigt om man aldrig fick se det då liksom. Som att bilen gått sönder förjäves eller nåt.

Deras tågstation är inte alls som vår.

Deras tåg är inte alls som våra heller.


Vår kupégranne.

Framme vid Allahelgonagravkyrkogården. Hit vallfärdade folk med sina döda efter att en abbot spritt en kruka jord från Golgata här år 1278. Till slut blev det så fullt av döda att de fick begrava alla stående (inte blev det bättre när pesten kom). På 1400-talet fick en blind munk i uppdrag att försöka inreda ett ossarium i ett kapell som de hade byggt på kyrkogården. Det blev inte så fint så år 1870 fick en bildsnidare fixa till alltihop. Det sägs att han använde ben från 40 000 människor.



Kapellet.











Efter all död var Henrik så uppspelt att han var tvungen att utföra en liten dans. Klicka på bilden för att se.

Sen åt vi en bit och sen gick vi tillbaka till stationen för att vänta på tåget tillbaka till Prag.

Köp aldrig den här colan. Det är den äckligaste colan du kan tänka dig.


Kolla vad det står på anslagstavlan (bilden blir större om du klickar på den).

Tillbaka på Hotel Citybell. Vi övergav vårt sunkiga Hostel Centre när vi fick reda på att bilen skulle bli lagad. Man kan säga att vi firade genom att ta in på hotell.

Eget badrum är fina grejer.