Kartor och normer

Igår blev det inget semesterbloggande. Jag sov jääääättelänge och sen cyklade jag ut med Erik och Pernilla till Carros kolonistuga i Elinelund. Henrik kom senare för han skulle kolla på en jäääääätteviktig fotbollsmatch först. Det var en väldigt fin liten stuga med jättefin lummig trädgård. Vi grillade och gick promenad och drack sprit. Henrik blev jättefull helt plötsligt. Så full att vi var tvungna att gå hem för ingen orkade umgås med honom. Och så full att vi var tvungna att GÅ hem för han kunde inte cykla. Jag tror aldrig att jag varit så full att jag inte kunnat cykla. Och trots detta var han tvungen att tjata om att jag gick fel väg hela tiden. Jag har inte så vidare bra lokalsinne och därför håller jag mig till stora raka vägar för att inte tappa bort mig totalt. Jag tänker att det är bättre att komma rätt några minuter senare än att komma helt fel. Det är sånt man får lära sig när man inte kan lita på sitt eget sinne. Man får hitta andra vägar, helt enkelt, i dubbel bemärkelse.

Jag har i efterhand analyserat på kartan hur vi gick och hur Henrik tyckte att vi skulle ha gått. Det röda är alltså hur Henrik hela tiden tjatade om att vi skulle gå. Man ser där vid Mellanheden hur jag höll på att falla för hans vansinne men när han påstod att Centrum låg till vänster om Turning Torso, det vill säga ute i havet ungefär, tog jag mitt förnuft tillfånga igen och ledde tillbaka oss på rätt väg. Jag måste säga att jag är rätt stolt över hur bra väg jag valde. Kunde knappt varit bättre egentligen. Det gröna är hur jag tror att Henrik trodde att vi gick, för han sa hela tiden att vi skulle komma hem till där jag bodde förut, på Södra Sofielund. Jag är glad att jag inte lät mig missledas.

Idag har jag diskuterat normer på Livs facebooksida. Jag gillar i allmänhet inte att diskutera eftersom man aldrig brukar komma någonvart och jag brukar i synnerhet undvika att ge mig in i facebookdiskussioner. Vet inte vad som hände den här gången riktigt. Ingen höll med mig såklart. Jag tror det beror på att jag inte är speciellt påläst och politiskt korrekt men däremot har ägnat väldigt många år av mitt liv åt att analysera hur jag och andra beter sig. Jag har bara väldigt svårt att se varför det skulle vara någon skillnad på att döma någon för att den inte beter sig normativt som att döma någon för att den beter sig för normativt. Jag tror att sålänge man tycker om sig själv och är den man vill vara och accepterar hur andra är, så blir allting bra. Om alla gjorde så skulle världen vara bra. Och då skulle det inte spela någon roll vad som var norm eller inte, för det kommer alltid finnas saker som är vanligare än andra. Jag har ägnat alldeles för mycket tid i mitt liv åt att försöka vara någon jag inte är, att försöka vara mer annorlunda än jag är. När jag gick på gymnasiet skulle man helst vara allt tvärtemot, om man var kille skulle man ha kjol och smink och nagellack och om man var tjej skulle man vara hårig och osminkad och inte ha tighta kläder. Och så var det skitcoolt att ha vänstervridna föräldrar och vara uppväxt till Nationalteatern, men jag hade aldrig ens hört talas om Nationalteatern innan jag började gymnasiet, vi brukade lyssna på typ Abba och Beatles hemma och jag hade aldrig hört min familj diskutera politik eller religion. Däremot har jag blivit uppfostrad med att man ska bete sig mot andra som man vill att andra ska bete sig mot en själv. Idag är jag glad för det för det betyder att jag har skapat mig en helt egen politisk uppfattning (självklart blir man påverkad av sin omgivning ändå), men ingen kan påstå att jag har blivit indoktrinerad till något från barnsben. Jag har alltid tänkt väldigt mycket och analyserat väldigt mycket. Därför har jag skapat mig ganska bestämda åsikter utifrån mig själv och mina erfarenheter och inte från saker jag har läst eller hört eller vad folk har sagt att man ska tycka för att tycka rätt. Det kan väl finnas både positiva och negativa sidor av det, antar jag.

En tjej skrev till mig att jag borde läsa på mer om normer och eftersom jag alltid känner mig okunnig om allt så bad jag henne skicka något bra att läsa. Det gjorde hon men där fanns inget nytt under solen direkt (jag påstår inte att jag har läst igenom hela). Det stod bland annat att normer handlar om hur vi ska bete oss mot varandra som att vi hälsar med höger hand och inte går runt och spottar varandra i ansiktet på stan. Men hon påstod att alla normer är dåliga, och det håller jag inte med om. Det är inte normen i sig som är det dåliga, det är ju bara om människorna inom  normen inte kan respektera de människor som inte tillhör samma norm. Men det är väl här min okunnighet kommer in, antar jag. Ni får gärna säga vad ni tycker om det hela, om någon nu orkat läsa igenom hela skiten.

Imorgon börjar jobbet igen. Buhu. Kan inte påstå att jag känner mig sugen, men det har egentligen inget med själva jobbet att göra, mer att det innebär att sommaren börjar gå mot sitt slut och som vanligt vet jag inte hur jag ska överleva vintern.