30 november 2011

Tidsångesten

Gröna Kristin:

Idag (alltså bildligt talat) (höhö).

2004. Fattar ni att det är sju år sen eller!

PS. Jag har iallafall samma ansiktsfärg nu som då.
PS2. Och sidtofs.
PS3. Vad tycker ni om min nya bloggdesign? Vavava? Jag använde min nya kalender som bakgrund.

27 november 2011

Juletid

Vi började vår jul förra helgen med en tur till Vellingeblomman. Det var ganska hemskt. Har aldrig varit där förut och kommer nog aldrig åka dit igen. Jo, kanske någongång när det inte är jul. Jag gillar blommor mer än tomtar om man säger så.

 Tomteklubban! Här har vi en tomte jag gillar däremot! Hade glömt bort den men hittade den nu bland mobilbilderna. Fick den av Alex på jobbet.

 Här har vi Vellingeblomman. Underbart vackert, inte sant?

 De hade en åsna också.

Och ett groovy får.

Crazy chriztmaz. 

I fredags pyntade vi på jobbet:


Och igår kväll var jag hos Mia och bakade pepparkakshus. Eller jag bakade inte, men jag tittade på när de andra gjorde det och hjälpte till genom att servera glögg, äta deg och ge lite råd här och där. Mia skulle egentligen fött barn i fredags men så blev det inte.

Jag gosade med Mats-Mats också. Han blev jätteglad.



 Mias superkitchiga kolonistuga.

Tords bedårande fågelholk.

Idag åkte de och lämnade husen på julmässan på Malmöhusslott. De lär ju vinna.

26 november 2011

Jag ville ju bara spela!

Henrik är i Jönköping i helgen för att fira en kompis som fyller 30. Igår var jag bara hemma och roade mig med att kolla på alla klipp från Så mycket bättre. Sen när jag skulle sova ville jag spela Wordfeud men ingen annan var uppe och hade spelat så jag påbörjade ett spel med en okänd. Det var dumt, upptäckte jag. Är Wordfeud det nya raggningshänget nu eller? Jag vill ju bara spela!


Hur kan man komma på att fråga varför någon inte visar ansiktet när man själv inte visar ansiktet? Fast det är klart, enda anledningen för en tjej att inte visa sitt ansikte är ju att hon är ful, det vet ju alla. Det kan ju absolut inte vara så att hon bara är intresserad av att SPELA WORDFEUD! Dessutom är bilden typ två millimeter i diameter så det syns ju ändå inget!

Bäst att ge svar på tal:

I kärlekens tecken

Tänkte designa om bloggen och satt och letade bilder när jag hittade detta:

November 2007.

23 november 2011

Och det är bara för att boken gavs ut våren 2011


Åsa Moberg ur boken Säg ifrån!

Published with Blogger-droid v2.0.1

22 november 2011

Och vad har du för utbildning då?

Häromveckan fick jag en riktig fuling släng åt mig. Jag stod i receptionen och en man kom fram och frågade om jag kunde låsa upp handikapptoaletten för hans lille son var tvungen att gå på toa. Jag tar för givet att det var kö på den vanliga toan. Anledningen till att handikapptoaletten är låst är helt enkelt för att den inte har blått ljus och vi vill inte att missbrukare ska sitta där och skjuta heroin (vilket har hänt). Hur som helst så svarade jag (som jag själv tyckte) käckt och glatt: "Det kan jag väl". Då blev han arg. "Väl?" röt han. Och jag funderade på vägen till toaletten på om det är ohyfsat att säga så? Det kan hända att jag långt inombords har ett svagt svagt minne av att det en gång i tiden kunde betyda att man inte var så sugen på att göra det man blev ombedd att göra. Var det så? För det är iallafall inte så nu. Inte ett dugg. Och i synnerhet inte om man dessutom ler glatt mot personen man säger det till. Men iallafall; för att han inte skulle vara arg i onödan sa jag att jag bara hade skojat lite. Men han blev inte alls glad av det. Istället fräste han: "Ja, du det hoppas jag, för detta är ju din uppgift!" Ja, tack för den du. Det var därför och enbart därför jag pluggade i fem år. För jag ville så gärna ägna min tid åt att låsa upp handikapptoaletter åt folk som inte är handikappade. Man skulle kunna säga att det var min högsta dröm faktiskt. Egentligen tycker jag att jag får låsa upp toaletter alldeles för lite. Det händer kanske bara i snitt någon gång varje eller varannan vecka. Skulle kunna ägna varenda vaken minut åt det! För det är ju trots allt en bibliotekaries uppgift.

20 november 2011

Kalenderproblemet

Varför måste man, bara för att man är vuxen, ha tråkiga saker? Jag har letat med ljus och lykta genom Malmö efter en fin och färgglad kalender som man blir glad av när man sitter på jobbet i ett tråkigt möte och en snål novembervind viner i knutarna. Det enda som finns som är fint är skolkalendrar och det funkar inte riktigt när man är vuxen och har ett jobb, eftersom de har ett uppehåll på sommaren. Så jag sökte mig till internet. Utomlands. Och hittade denna:



Jag känner att den kommer funka skitbra! Inklusive frakt kostade den inte mer än om jag hade köpt en halvful i en affär här i Malmö. Jag visste väl det. Att det fanns andra än jag. Men det var inte helt lätt att välja ut vilken jag skulle ha. De var så söta allihopa!

14 november 2011

Spökmobilen

Så här var det: jag köpte en ny mobil. En smart mobil. Den ville att jag skulle ha ett googlekonto. Jag har redan ett googlekonto men det är kopplat till min hotmail, så jag har således ingen gmail. Telefonen ville att jag skulle ha en gmail, så jag fixade en gmail. 

Sen fick telefonen en skruv lös. Bokstavligt talat alltså. Det var något som skramlade runt inne i den. Det var inte alls roligt tyckte jag. Jag hade bara haft den i knappt en vecka. Så jag skickade tillbaka den. Efter två veckor kom den hem igen tillsammans med detta:


Jag vet knappt vad soft air gun är och har ännu mindre kommit i kontakt med sådana kulor någonsin i hela mitt liv, vilket innebär att min telefon knappast har kommit i kontakt med dem heller, så länge jag har haft den. Men jag behövde iallafall inte betala, vilket var tur.

Så, mjukvaran var alltså ny, vilket betyder att ingenting fanns kvar i den. Så jag började installera om allt igen men tyckte den betedde sig lite konstigt. Efter någon dag gjorde jag en total systemåterställning och började om igen med att personalisera den. Jag tänkte att jag skulle prova en gång till att använda mitt gamla googlekonto som är kopplat till hotmailen så jag försökte logga in på det men den loggade ändå in på min nya gmail! Helt själv! Mystiskt. Så laddade jag ner Wordfeud, gulliga bakgrunder och tjusiga ringsignaler för det är sånt jag gillar. Så skulle jag köpa en sak för åtta kronor. Då kunde telefonen mitt kontokortsnummer utantill, men jag har aldrig någonsin skrivit in det där! Sen såg jag att jag fått mail till min nya gmail. Från Youtube om att någon kommenterat på mitt youtubekonto men jag har aldrig någonsin skrivit in lösenordet till mitt youtubekonto i telefonen! Hur i helsefjord kan min mobil logga in på alla mina konton? Hur i helsefjord kan den mitt kontokortsnummer? Jag fattar INGENTING. Kan någon vänlig själ där ute förklara detta för mig? Jag springer snart till skogs av pur förvirring. Nu är jag rädd för min nya mobil. Den har skaffat sig ett utpressningsförhållande till mig. Den kan allt om mig, vilket gör att jag aldrig kan dumpa den för då kommer den sprida alla mina uppgifter och alla mina hemligheter över hela internet. Den kommer ta över mitt liv och förvandla mig till ett kolli!

13 november 2011

Förlåt!

Jag är en jättedålig bloggare! Jag skyller allt på Henrik. Varje kväll när jag kommer hem lockar han in mig i vardagsrummet för att äta mat och kolla film och såna dumheter. Imorgon jobbar jag kväll men jag ska försöka hinna berätta för er om min spökmobil. Under tiden får ni nöja er med den här vackra giffen på mig när jag solar i min solterapilampa:

8 november 2011

30


Henrik fyllde 30 i fredags. Vi har firat hela helgen med buller och bång, kan man säga. Inte i söndags förresten, då firade vi med vila. Vi började med att försöka åka till verkstaden med bilen men det gick inte den här gången heller eftersom de hade stängt tidigt dagen till ära. Sen åkte Henrik ut till Stora Bernstorp med Erik och köpte en sprillans ny cykel som hans pappa hjälpte till att betala. Sen kom han hem och då fick han ett paket av mig som innehöll en hoprullad kudde och inuti kudden fanns en poncho och inuti  ponchon fanns en till poncho och inuti den fanns 500 kronor som han ska få köpa någon teknisk pryl för. Henrik har tjatat om att jag ska virka en poncho åt honom i flera år nu. Jag försökte en gång men lyckades bara med kragen, sen gav jag upp, och nu är det ganska inne med ponchos. Tyvärr inte för män. Inte en enda poncho för män finns det. Om man inte räknar regnponchos. Men jag hittade en svart på Monki och så hittade jag en mer indianaktig på H&M så det fick bli båda två. Den från H&M är så fin så jag funderar på att köpa en åt mig själv också. 

Sen gick vi ut och åt på Rebell, där jag hade bokat bord. Jag tycker att det var lite väl fint och konstigt. Jag gillar verkligen inte konstig mat. Och jag gillar inte alls när man inte får kolhydrater till maten för jag gillar kolhydrater. Men det gick bra ändå. Jag blev mätt iallafall fast lite äcklad. Sen gick vi på bio och såg Tintin. Den var jättebra tyckte jag. Väldigt välgjord. 

På lördagen åt vi frukost på Sockerbiten som ligger inne i Holmgången. De var ganska sådär pop-pretto och hade döpt bakelserna efter Håkan Hellström-låtar. Och så var det dyrt. En varm choklad för 38 spänn! It's sick.

Sen överraskade jag Henrik med att tvinga på honom på en buss ut mot Södra Sofielund för att träffa lite kompisar och åka go-kart. Jag har aldrig gjort det förut och jag känner inte att det var något jag måste göra igen men Henrik gillar det och det är väl huvudsaken. Fast han körde på mig en gång. 

På kvällen kom det över folk för lite festligheter. Precis lagom många var vi. Tillräckligt många för att man skulle bli tvungen att mingla runt men inte så många så man inte kunde hålla reda på alla. Henrik fick en blond peruk, en one-piece, en jättefin lampa med inbyggd telefon, en t-shirt, öl och lite annat smått och gott. När alla hade gått hem utom Carro och Christian satt vi kvar och pratade massa ända till morgonen så på söndagen var vi såklart bautatrötta och orkade inte ta oss utanför dörren på hela dagen. 

Nu har jobbveckan satt igång och jag har känt mig på gång att bli sjuk hela dagen. Vaknade med dunkande huvudvärk och gick runt och nös hela förmiddagen. När det började kännas bättre blev jag istället så trött så jag nästan satt och somnade vid mitt skrivbord. Därför tänkte jag att jag skulle sova snart så jag vaknar upp pigg och kry imorgon klockan 06.

2 november 2011

Malmös katwalk


Innergården från Rasmusgatan 17, tredje våningen.

Vill bara säga att jag faktiskt trivdes jättebra där och jag älskade särskilt min tvåa på 60 kvadrat med trägolv i alla rum utom badrummet och Ziyads livs som hade öppet till 24 med ständigt nybakade frallor för två kronor styck och jag var aldrig rädd när jag skulle gå ut. Jag är i och för sig aldrig rädd någonsin. Bara dum. Fast som en vän sa till mig en gång: jag är hellre dum än rädd. Även om vissa kompisar inte vågade komma hem till mig när jag bodde där. Rasmusgatan 17. Mitt smutsrosa hus. Mitt enda helt egna hem någonsin i livet. Det fanns kids där då också och en gång försökte de sno Henriks cykel på öppen gata mitt på ljusa dagen för han hade bara låst den med en kedja och ett hänglås. När han konfronterade dem sa de att man fick skylla sig själv om man inte låste ordentligt. Det var liksom nästan som allmän egendom då. Om det går att ta, då får man ta.

Idag råkade jag ta nyckeln till jobbilen med mig hem. Hoppas ingen ska ha den tidigt imorgon bitti. Får se till att vara där klockan 08 och snabbt hänga tillbaka den på sin plats så kanske ingen märker att den varit borta. Allt var förvirrat idag. Jag har inte suttit vid mitt skrivbord över huvud taget, bara sprungit runt på anstalten och häktet och barnavdelningen. Barnavdelningen var värst för det är höstlov nu och vissa föräldrar lämnar sina barn ensamma på bibblan i flera timmar och alla vill ha datorer men de räcker inte och då springer resten runt och psykar varandra och de som sitter vid datorerna och så kommer de till mig hela tiden och bara: "Ursäkta, jag har tappat mitt lånekort" (fast de fick ett för fem minuter sedan), "Ursäkta, han därborta slog oss, du måste säga till honom, vi började nästan gråta", "Ursäkta, han tjuvkikar på min lapp", "Ursäkta, han tog mitt lånekort". "Ursäkta, han säger dumma saker till oss", "Ursäkta, när är en dator ledig?" och så vidare. Jag var helt slut efter det tvåtimmarspasset. Det var mycket värre än fyra timmar på anstalt och häkte, fastän jag till och med var tvungen att äta min lunch i de kriminalvårdsanställdas lunchrum. Känner mig inte helt bekväm där ska jag erkänna, med min blommiga blus, ensam bland alla blåklädda vårdare. Försökte se cool och upptagen ut. Lite malplacé, som Henrik skulle säga.

Nu måste jag sova igen. Har inte hunnit läsa en enda blogg på flera dagar! Har fortfarande inte läst alla uppdaterade bloggar sedan vi var på semester i somras! Det är skandal! Det är hundratals olästa inlägg nu som jag aldrig kommer komma ifatt med.

1 november 2011

I will never be the same

Igår såg vi den värsta filmen jag sett i hela mitt liv. Jag tänker inte ens nämna vilken för då kanske någon blir sugen på att se den, bara för att man inte kan fatta hur hemsk den faktiskt är innan man sett den. Den innehåller allt det sjukaste man kan tänka sig. Jag kommer aldrig bli mig själv igen och jag önskar inte ens min värsta fiende (om jag hade någon) att se den här filmen. Vi till och med avbröt innan den var slut och det händer inte ofta här hemma, ska jag säga er.

Efteråt gick jag in på lovefilm.se för att se andras åsikter om den och hittade bland annat detta:

Det är riktig skitfilmen och jag har ångrat mig så mycket efter ha har sett vidrigt det här filmen! Eftersom det är så äcklig i filmen och jag blev mådde dålig av den. Det finns en scen i filmen som jag kan inte glömma bort, det är otäcka scenen när [besparar er detaljer]Ni ska inte se det här filmen!!! Hyra andra filmer istället!!!!

Så klockren beskrivning, med språkfel och allt. Kan inte annat än hålla med.

Dag 30 (sista nu) – din favoritlåt från den här tiden förra året



Jag fick göra efterforskningar på bloggen för att komma på vad jag lyssnade på för ett år sedan. Jag nämnde M.I.A:s nya album i september 2010 så jag kör på det! Och nu var listan slut. Rätt skönt.