Sjuksjuksjuk och gott nytt år

Jag har blivit sjuk igen. Det kom på julaftonskvällen med ont i halsen och sen hade jag verkligen SVINONT i halsen ända tills idag, då det känns lite bättre äntligen. Jag trodde jag skulle bli tvungen att hoppa från en bro eller något för det gjorde så jäkla ont. Jag har nog aldrig ätit så många värktabletter på så lite tid förut. Men de hjälpte bara en aning. Jag gick till vårdcentralen i torsdags och hoppades att det skulle vara halsfluss så jag kunde få medicin men det var bara ett vanligt helvetesvirus. Jag hatar virus mer än allt annat! Onda virus iallafall. Jag har aldrig förut haft så ont. Jag kunde varken äta eller dricka någonting för det gjorde så ont. Förstår inte varför jag ska behöva råka ut för dessa virus hela tiden. Läkaren gav mig en konstig dryck som man skulle gurgla med så skulle det lokalbedöva men det hjälpte föga. Ingenting hjälpte så jag bestämde mig för att vägra prata så halsen kunde vila. Försökte kommunicera med Henrik med hjälp av gester men han fattade ingenting. Inte ens när jag återanvände gester som han hade fattat förut så fattade han! Och så sa han att jag var dålig!

Idag känner jag en stor tacksamhet över att det känns bättre. Så jag slapp hoppa från bron eller bli psykiskt sjuk. Tyvärr har jag fått en helt hemsk hosta istället. Jag bara hostar och hostar och hostar så Henrik fick gå och lägga sig i gästsängen häromnatten. Men det är iallafall bättre än halsontet om jag nu måste välja. Skulle önskat att jag hade lite hostmedicin dock. Men det har jag nu inte.

Tänkte bara önska er ett gott nytt år och säga att jag nog inte kommer skriva här så mycket mer. Känns liksom överspelat och forcerat på något sätt. Dessutom är det väl nästan ingen som läser ändå. Så ha det fint!

Okej okej

Jag måste skriva ett nytt inlägg. Henrik säger att det är deprimerande att gå in på bloggen nu när det förra inlägget ligger där. Och så kan vi ju inte ha det. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Vi har varit på begravning. Förra veckan. Det var fint men tungt. Sen blev jag sjuk. Det var mycket tråkigt. Jag trodde att jag aldrig skulle orka gå upp ur sängen igen. Faktiskt. Jag låg där i tre dygn ungefär. När jag är sjuk så fattar jag aldrig att jag verkligen är sjuk på riktigt förrän jag blir frisk. Varje gång tänker jag att jag nog bara är lat och att jag egentligen borde gå till jobbet men att jag är så himla trött och frusen så det går bara inte att komma upp ur sängen. Sen efteråt när man upptäcker att man faktiskt kan ta sig fram utan att behöva kräla runt på golvet bara: jahaaaa! Nu fattar jag! Jag var verkligen sjuk! Då känns det skönt att veta att man inte skolkade trots allt. Så är det när jag är sjuk. Nu vet ni det.

Jag har köpt ett nytt schampo och balsam. Märket heter Aubrey och jag valde det som heter Rosa Mosqueta fast det fanns massa olika. Nu är ju jag ingen expert men så långt jag kan utröna verkar det inte innehålla några elakheter direkt, varken för människor eller natur. Så då återstår det ju bara att det ska funka bra också. Jag har bara hunnit använda det en gång hittills och det var igår men det kändes iallafall väldigt trevligt. Både schampot och balsamet hade liksom lyxigare konsistens och var drygare än Urtekrams till exempel. Men vem vet, mitt hår kanske börjar drypa av fett om en timme eller så. Än så länge verkar det lovande dock!

Vad mer kan jag säga? Det var nästan fyra veckor sedan jag skrev sist. Vad har jag gjort? Jag har köpt massa julklappar. Nästan alla. Men min kära moder och min ena kära syster vägrar skicka önskelistor. Snart blir det kanske inga julklappar till er!

Sluta ha borrelia!

En gång för ett par år sedan skrev jag ett skämtsamt inlägg om att jag trodde att jag kanske hade borrelia för att jag hade en konstig rund blåmärkeslik grej på benet och efter det har min blogg överflödats av folk som googlat på ordet borrelia. Mitt toppsökord är just borrelia. Med detta inlägg hoppas jag lite kunna dementera denna felaktighet. Inte för att det gör något om folk tror att jag haft borrelia, men jag har inte haft borrelia och jag vill inte att någon ska förlita sig på min blogg i sin jakt på e-diagnoser! Om du misstänker att du har borrelia, sluta googla genast och ring Sjukvårdsupplysningen på nummer 1177! Det är en farlig sjukdom!

Denna skärmdump gjorde jag för någon månad sedan, men ändå. Ändå!

I love you

I torsdags var jag hos farbror doktorn. Hon sa att jag har ett envist virus i halsen som gör att den svullnar upp. Det gör inte ont eller så och jag är inte förkyld annars men ett virus har satt sig i halsen och vägrar ge sig av. Ibland när jag ska sova känns det som att andningsvägen genom halsen blockeras. Som tur är kan jag då andas genom näsan men det är ändå lite småjobbigt. Men det är bara att vänta ut det. Finns inget att göra.

En roligare sak: i fredags var Henrik och jag på picnickonsert på Victoriateatern och såg Frida Hyvönen. Det var fantastiskt! Jag satt som trollbunden. Hon hade ett förband också som hon presenterade som sitt konstnärliga ursprung (typ nånting sånt) och det visade sig vara min gamla städjobbskompis Elin! Vi jobbade ihop sommaren kanske 2004? Hängde lite utöver jobbet också, men sen rann det ut i sanden. Det var samma band som hon spelade med då, Kids of the Ranch. Ett tvåmannaband tillsammans med en annan tjej som heter Imri (som Frida H sa att låten Djuna är tillägnad). Jag har sett dem spela förut men det var kul att se dem igen. Ganska experimentellt och lite opretentiöst pretto på något konstigt sätt. Elin Mörkberg, om du någon gång googlar ditt eget namn så kommer du kanske hitta hit och då vill jag bara säga Hej! Det var kul att se er spela i fredags!

Men som sagt, Frida. Hon var fantastisk. Finns ingen som kan jämföra sig med henne. Jag älskar henne.

Påska

Hela påsken har jag ägnat mig åt min sjukdom. Kul! Verkligen. Igår var en riktigt jobbig dag. Jag skulle åka hem från Växjö. Och det var fortfarande ersatt med buss mellan Hässleholm och Eslöv. Det började med att jag råkade hosta ut en halstablett som jag sen inte kunde hitta. Jag kände igenom hela håret, ansiktet, kläderna,  allt men jag kunde inte hitta den. Nähä, kul, nu sitter den säkert mitt i pannan eller nåt annat trevligt så att alla kommer se den utom jag. (Jag hittade den faktiskt sen på kvällen. I håret. Nice.) Sen satt jag där på bussen och slumrade till men varje gång vaknade jag med ett ryck för att det kändes som att jag slutade andas. Jag tyckte tungan kändes jättestor i munnen. Höll på att få panik. Och bussen var fullproppad med folk. Några gånger var jag nära att be dem släppa av mig mitt på den skånska slätten men jag sansade mig och försökte sitta rakt upp och ner och bara andas lugnt tills vi var framme i Eslöv där jag var tvungen att vänta en halvtimme innan tåget gick. Henrik fick komma och möta mig på Triangeln, fastän han också är sjuk. Sen kändes det likadant hela dagen och natten med tungan och andningen, men det var bättre att känna det hemma iallafall. 

Förutom sjukan var påsken väldigt trevlig. Hela släkten var på besök för att fira att jag fyllt 30. Och jag fick ännu mer presenter. Världens mest utdragna födelsedag! Så borde det vara alltid.

Jag gjorde några fåfänga försök att fota men fick inte till det riktigt. Några bra bilder blev det, mest på Petronella såklart:

 Bonusbild på Henrik inuti mitt nya kalejdoskop:

Blö

En dum sak jag ska berätta om är att jag gick tillbaka till restaurangen vi var på i fredags för att prata med ägaren om min sönderrivna klänning. Hon var JÄTTEOTREVLIG! Hon var inte bara nedlåtande mot mig, utan även mot sin personal. Jag blev helt förstummad. Slutsatsen blev iallafall att hon skulle kolla upp ifall hon var ersättningsskyldig och sedan höra av sig till mig dagen efter, men hon trodde inte det, eftersom skruvarna på stolarna ingick i deras normala inredning. Hon hade dessutom aldrig hört talas om att något liknande skulle ha hänt under de 1,5 år som hon haft restaurangen, trots att jag sa att servitören jag hade pratat med inte hade verkat ett dugg förvånad över händelsen. Han sa i och för sig inte det, men det verkade väldigt mycket så. Men när jag påpekade detta nästan röt hon: "Men [servitören] vet väl ingenting om att driva en restaurang!" Jag fattade ingenting. Dessutom hörde hon aldrig av sig. Jag skrev till mitt försäkringsbolag och frågade om hon var skyldig att ge mig ersättning och de ringde upp mig och sa att hon var det. Alltså, om hon bara hade varit trevlig så hade hon kunnat komma undan med vad som helst i princip, men bara för att hon betedde sig så illa kan jag inte låta henne komma undan utan kamp.

Så jag vill uppmana alla att undvika restaurang Piazza i Helsingborg. Inte nog med att deras inredning kommer slita sönder dina kläder, ägaren kommer dessutom vara nedlåtande och hånfull mot både dig och sin egen personal när du påpekar detta. (Dessutom tog det svinlång tid mellan rätterna, trots att vi, på deras begäran, hade beställt i förväg.)

Jag bara försöker tänka mig in i om jag hade ägt en restaurang och fick reda på att jag hade vassa skruvar på mina stolar som förstörde gästernas kläder. Då hade jag ju själv sprungit runt med fil och sandpapper för att fixa till problemet. Jag förstår inte hur man bara kan skita i en sån sak?! Och sen dessutom bete sig som ett as mot den drabbade.

Men jag ska sluta älta detta nu. Jag har massa annat att älta:

Till exempel så har jag blivit sjuk igen. Började känna mig krasslig redan i måndags men ignorerade det eftersom jag hade så mycket att göra på jobbet, men igår vaknade jag med feber, illamående, ont i magen och halsen och huvudet. Kunde inte ens stå upprätt så jag fick ringa och sjukanmäla mig. Idag är det lite bättre men har fortfarande ont i magen och huvudet och snorar och nyser som en, jag vet inte riktigt, vulkan? Om vulkaner snorade och nös, vill säga. 

Så imorgon ska jag till Småland. Det roliga är att banverket har bestämt sig för att utföra banarbete under påsken så att flera delar av järnvägen är avstängda. Under påsken! Är inte det en av de största reshelgerna på hela året? Borde de inte förlora massa pengar på det? Jag måste åka buss mellan Eslöv och Hässleholm och sen mellan Alvesta och Växjö igen. Så resan kommer ta nästan dubbelt så lång tid som den brukar. Ser inte alls fram emot detta. Särskilt inte om jag är lika snorig och nysig som nu. Vår bil har körförbud för vi har inte bytt ljuddämparen ännu. Blääää.

En långvarig förkylning

Har ni sett Jean- Pierre Jeunets film En långvarig förlovning? Min förkylning är ungefär som deras förlovning, det vill säga långvarig. Bra film i övrigt! Ni kanske tycker att jag är gnällig? Ni har rätt, jag är mycket gnällig. Men när man inte kunnat sova på ett antal nätter på grund av att man hostar lungorna ur sig så tycker jag man har rätt att vara lite gnällig. I natt fick till och med Henrik nog. Han tog sitt pick och pack och flyttade in i gästrummet. Då är det illa. Han brukar kunna sova sig igenom det mesta annars. 

Så idag gick jag till vårdcentralen. De hade barn uppe på taket som kastade snöbollar på förbipasserande. Jag kraxade med min svaga sjukdomsstämma och hötte med näven åt dem. De måste blivit skräckslagna. Eller inte. Men de slutade iallafall. 

Inne på vårdcentralen fick jag veta att jag nog har ett virus. Ett långvarigt virus. Dessutom har jag feber. Jag har haft feber i en vecka nu! Hur länge kan man ha feber egentligen? Jag sa till läkaren att jag tänkte gå till jobbet imorgon. Han tittade på mig som om jag inte hade alla mina röda och vita blodkroppar på plats i kroppen (eller vad nu läkare tittar efter) och sa att jag nog helst skulle vara feberfri först, och så sjukskrev han mig i en vecka och gav mig recept på Cocillana. Han försökte nog lugna ner mig. Men jag är lugn. Lite för lugn och seg faktiskt. Eller matt och svag, beroende på hur man ser det. Dock väldigt uttråkad. Och så tänker jag på mina stackars fångar som fortfarande inte fått sina böcker. Tur de har platt-TV.

Sitter och lyssnar på Gaby and the Guns. De är väldigt bra. Tyvärr har jag bara fem låtar så det blir lite tjatigt. Men denna får bli dagens låt (videon är inte så bra så ni kan nöja er med att lyssna):

Snor

Tack! Annika! Du är den enda som bryr sig om mig! Alla ni andra bara; "shut up you disgusting bitch i hope you die". 

Och jag håller på att dö! Av leda! Jag tror jag har vuxit fast här i soffan. Vet inte hur många gånger jag växlat mellan Facebook och Google Reader den här helgen. Jag är fortfarande jättesnorig och nyser och hostar som en tokig. Men har iallafall inte så ont i halsen längre och det är jag väldigt tacksam för. Men snoooor! Jag hatar snor. Jag förstår inte vad det är bra för alls. Det är ju svinäckligt. 

Men idag känner jag mig iallafall redo att gå en promenad i snö(o)vädret. Vi ska till Mobilia tydligen. Ska bli spännande. Fortsättning följer...

FML!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Fy fan, nu är det synd om mig. Jag har så himla ont i halsen. Hjärnan är full av snor. Det började i måndags men jag försökte ignorera det och jobbade idag, igår? i tisdags! och jag tror aldrig jag varit så dum i hela mitt liv. Jag glömde hela tiden bort vad jag höll på med och allt gick hur långsamt som helst. Jag hann inte ens plocka ihop alla böcker till häktet. Men det spelar ingen roll nu. Jag kommer ändå inte kunna åka dit imorgon. Det går inte. Jag är för sjuk. De kommer bli så besvikna, de intagna. Men vad ska jag göra? Usch, vilket dilemma. Inte kan jag sova heller. Det gör för ont i halsen. Fick gå upp och dricka te men det hjälpte inte. Skulle vilja ha en sömntablett nubuhuhu. Halsont är nog det värsta jag vet. Det och illamående. Förresten har jag nog tappat rösten också, märkte jag nu. Försökte harkla mig men det blev bara ett konstigt väsande. Damn you hals!

Gnäll

Jag har fått ont i ryggen. Det hände igår. Helt plötsligt bara gjorde det ont. Det känns lite som ryggskott men det kom inte som ett skott den här gången, mer successivt. Shit, har aldrig skrivit det ordet förut. Trodde först att jag menade suggestivt men det betydde ju inte alls samma. Vill inte direkt påstå att ryggontet kom förledande och lockande, vilket suggestiv betyder enligt synonymer.se. Tänk vad många ord man använder hela tiden utan att fundera på vad de betyder exakt. 

Nåja, till råga på allt mår jag illa också. Känner mig yr. Det är lite som att det också sitter i ryggen. Vad kan det vara? Vinterkräksjuka? Tredagarsbakfylla? Leda? Jag vet inte. Försökte träna förut med min balansboll men det gjorde bara mer ont. Nu ser jag lite fram emot att ge mig ut i regnet för att möta Henrik i djuraffären. Behöver luft, tror jag. 

På nyårsafton var vi hemma hos oss, ett gäng. Nio personer var vi men den enda som fastnade på bild var Henrik, resten blev suddiga. Eller nja, Mia fastnade egentligen men hon fick mig att lova att inte lägga ut henne på bloggen. Men ni kan få se Henrik iallafall. Han gillar det.

Vi gick till stadsteatern och kollade på fyrverkerier. Hett tips! Det är staden som anordnar det där så det är fint. Sålänge man bara går runt hörnet till Magistratsparken så man ser något och inte står och glor på stadsteatern. 

30

Henrik fyllde 30 i fredags. Vi har firat hela helgen med buller och bång, kan man säga. Inte i söndags förresten, då firade vi med vila. Vi började med att försöka åka till verkstaden med bilen men det gick inte den här gången heller eftersom de hade stängt tidigt dagen till ära. Sen åkte Henrik ut till Stora Bernstorp med Erik och köpte en sprillans ny cykel som hans pappa hjälpte till att betala. Sen kom han hem och då fick han ett paket av mig som innehöll en hoprullad kudde och inuti kudden fanns en poncho och inuti  ponchon fanns en till poncho och inuti den fanns 500 kronor som han ska få köpa någon teknisk pryl för. Henrik har tjatat om att jag ska virka en poncho åt honom i flera år nu. Jag försökte en gång men lyckades bara med kragen, sen gav jag upp, och nu är det ganska inne med ponchos. Tyvärr inte för män. Inte en enda poncho för män finns det. Om man inte räknar regnponchos. Men jag hittade en svart på Monki och så hittade jag en mer indianaktig på H&M så det fick bli båda två. Den från H&M är så fin så jag funderar på att köpa en åt mig själv också. 

Sen gick vi ut och åt på Rebell, där jag hade bokat bord. Jag tycker att det var lite väl fint och konstigt. Jag gillar verkligen inte konstig mat. Och jag gillar inte alls när man inte får kolhydrater till maten för jag gillar kolhydrater. Men det gick bra ändå. Jag blev mätt iallafall fast lite äcklad. Sen gick vi på bio och såg Tintin. Den var jättebra tyckte jag. Väldigt välgjord. 

På lördagen åt vi frukost på Sockerbiten som ligger inne i Holmgången. De var ganska sådär pop-pretto och hade döpt bakelserna efter Håkan Hellström-låtar. Och så var det dyrt. En varm choklad för 38 spänn! It's sick.

Sen överraskade jag Henrik med att tvinga på honom på en buss ut mot Södra Sofielund för att träffa lite kompisar och åka go-kart. Jag har aldrig gjort det förut och jag känner inte att det var något jag måste göra igen men Henrik gillar det och det är väl huvudsaken. Fast han körde på mig en gång. 

På kvällen kom det över folk för lite festligheter. Precis lagom många var vi. Tillräckligt många för att man skulle bli tvungen att mingla runt men inte så många så man inte kunde hålla reda på alla. Henrik fick en blond peruk, en one-piece, en jättefin lampa med inbyggd telefon, en t-shirt, öl och lite annat smått och gott. När alla hade gått hem utom Carro och Christian satt vi kvar och pratade massa ända till morgonen så på söndagen var vi såklart bautatrötta och orkade inte ta oss utanför dörren på hela dagen. 

Nu har jobbveckan satt igång och jag har känt mig på gång att bli sjuk hela dagen. Vaknade med dunkande huvudvärk och gick runt och nös hela förmiddagen. När det började kännas bättre blev jag istället så trött så jag nästan satt och somnade vid mitt skrivbord. Därför tänkte jag att jag skulle sova snart så jag vaknar upp pigg och kry imorgon klockan 06.

Häpnadsväckande inledning

Idag har jag ont på två ställen. I en visdomstand (inte samma som sist) och i ett skavsår på hälen som jag fått av mina nya skor. Det dunkar i det. I skavsåret alltså. Mycket oangenämt. 

Idag har jag också haft en bautalång jobbdag. Åkte hemifrån 07.30 och kom hem 20.00. Det blir 12,5 timmar det. Är det rätt det, tycker ni? Är det så det ska vara va? Det är faktiskt inte riktigt klokt om ni frågar mig. Nu sitter jag och tröstar mig med Pretty Woman (som går på teve) och chokladglass. Jag passade på att köpa glass nu när Henrik inte är hemma. Så passar det ju himla bra med en tjajfilm på det. Känner mig som nån i Sex & the City.

Förra veckan hade vi musikträff med jobbet hemma hos vaktmästaren i Kattarp. Temat för kvällen var "häpnadsväckande inledningar". Det var rätt svårt för jag hade problem med att avgöra om det verkligen är inledningen som är exceptionellt bra eller om jag helt bara tycker det för att jag gillar hela låten. Men jag lyckades knåpa ihop fem låtar till slut. Ni hittar dem här nedan.

Klockrent

Hej! Idag var jag på hälsoundersökning som jobbet stod för. Det var ganska spännande. Har aldrig vart på nåt liknande. Man brukar ju bara använda sig av vården när man är sjuk. Och jag var verkligen inte sjuk, sa han. Mina värden, min vikt, längd, midjemått, hörsel, syn, kondition, allt var "klockrent". Inte perfekt kanske, men helt klart genomsnittligt. Jag blev förordad promenader, det var det enda. Min hjärna behövde det, sa han. Och det är nog sant. Jag vet att jag är dålig på att vara ute. Iallafall de nio månader om året som inte är sommar. På jobbet är jag inne, även på lunchen eftersom jag oftast har mat med mig. Sen går jag bara direkt till tåget och sen hem. Inte mycket luft där inte. Bibblan har väl inte världens bästa luftcirkulation heller. Särskilt inte kontoren.

Idag har jag haft bakjour. Då får man hoppa in om någon är sjuk, annars får man sitta vid sitt skrivbord hela dagen och slappa. Tyvärr så var en sjuk och han hade kvällspass så nu står jag i receptionen fast jag egentligen skulle slutat klockan 17. Men jag får ta sovmorgon en annan dag istället.

Nu kom en familj med tre barn och skulle låna böcker. Barnen bråkade om vem som skulle få bära böckerna hem, haha. Om några år kommer det bli tvärtom.

Tjugo minuter kvar nu, sen hem!

Lilla tannabissingen

Hej alla vänner! Har inte skrivit på ett tag för jag har inte mått så bra. Har känt mig allmänt svag och ynklig och dessutom haft asont i en visdomstand. Idag gick jag till tandvårdshögskolan och de sköljde rundor med koksaltlösning och gav mig antibiotika och sa att jag hade en inflammation och att det är därför jag mår piss. Så nu hoppas jag på snabb bättring. Typ tills imorgon helst.

I helgen var jag sjukt inaktivt aktiv, kan man säga. Gick knappt utanför dörren men komponerade istället ihop en hel låt. Vi började på en tillsammans, jag, Henrik och Christian men när de tröttnade kunde jag inte sluta. Satt hela natten och hela lördagen. Söndagen ägnade jag åt att göra visualiseringar till musiken. 

I torsdags var jag på samverkansmöte med kulturförvaltingen i Helsingborg. Jag blev ditskickad av facket för ingen annan kunde gå och jag var tvungen att framföra en åsikt och allt, å fackets vägnar. De frågade om jag verkligen var registrerad och hade förhandlingsmandat. Och jag ba: öööh, förhandlingsmandat? Men det sa jag inte, jag sa ett självsäkert JA istället. Det var lite nervöst men jag fick till och med beröm efteråt!

Och det är väl ungefär så länge som jag haft ont i tanden och inte orkat skriva. 

Sjukis

Idag är jag hemma sjuk. När jag vaknade i morse hade halsontet kommit tillbaka och huvudet dunkade. Dessutom har jag legat och hostat två nätter i sträck och sovit uselt. Stackars mig. Egentligen var det ingen bra idé att gå till jobbet igår men jag ville inte att någon annan skulle behöva ta min kväll. Det känns så taskigt. Men det var hemskt. Jag hostade och snorade på alla låntagarna. Det var en hektisk dag med tre pass och två möten. Ett möte fick jag ha samtidigt som jag hade telefonjour. Inte konstigt att jag fick ont i halsen igen egentligen. Man är ju inte tyst en sekund. Well well, idag har jag vilat iallafall så nu känns det bättre. Har ägnat dagen åt sömn, läsning och internettande. Har suttit och trånat efter massa kläder på diverse sidor. Fick ett infall och gjorde ett kollage i Paint á la modebloggare men jag råkade slänga det direkt. Det var inte meningen. Jag bara rensade upp lite på skrivbordet. Annars hade jag tänkt visa upp det. Massa fina hippiekläder var det. Och nu vill jag shoppa alltihop.  Lönen ligger risigt till på fredag med andra ord. Stackars lön. Och jag påminde min chef igår om att jag ville ha extrapass i sommar. Det blir så fattigt med bara halvtid. Det var bra för hon hade glömt det. Hon hade suttit hela helgen med sommarschemat. Och nu fick hon peta bort lite vikarier för min skull hähähä.

Här får ni några av hippiekläderna iallafall:

Halsband och väst från H&M.

Var var jag?

Jag har blivit sjuk. Det kom som en blixt från klar himmel i fredags. Ont i halsen och massa snor. Fy fasen. Vi satt hemma med C&C och kollade på Woodstockdokumentären på madrasser som vi dragit fram i vardagsrummet á la cancertiden. Jag hade dessutom bakat en kladdkaka till Christians ära eftersom han fyllde 30 i torsdags. Vi orkade se tre av treochenhalv timmar av dokumentären, sen bara gick det inte mer. Den är fantastisk! Men lång. När man ser den undrar man varför man inte var där.

Igår hade vi hyrt gårdshuset för att ha 30-årsfest. Tyvärr mådde jag så uselt så jag fick gå upp och lägga mig klockan 21 och så låg jag där helt däckad tills de andra kom upp ca 01/01.30. Men det var trevligt så länge det varade! Och de andra verkade ha haft det bra. Bilder kommer senare. Under tiden får ni nöja er med min fina kladdkaka. 

Den åts upp i ett nafs.

Mage, ont

Jag har ont i magen. Det är inte alls kul. Överlag har dagen varit rätt pissig faktiskt. Förutom magont var jag tvungen att hålla i ett möte med traktens förskollärare. Gu vad de pratar! Högt och mycket! Man fick inte en syl i vädret. Vi satte upp en påskutställning på filialbibblan. Barnen hade gjort hemskt fina saker, men jag har lite svårt att engagera mig i sånt. Det är det här med barnbibliotekarie. Inte min grej, tyvärr. Sen gick både min klänning och mina strumpbyxor sönder. Kul. Nej.

Nästa inlägg ska bli roligare och fullt med bilder från i söndags när vi firade fem års vänskap med Carro. Vi hängde i Folkets park hela dagen.

Boost

De senaste dagarna har jag haft hjärtklappning och ett obehagligt tryck över bröstet. Och mina reumatiska besvär har kommit tillbaka. Mamma sa att jag skulle köpa Omega 3 så det har jag gjort idag. Körde en shot förut tillsammans med Mivi Total och Berocca Boost. Blir jag inte pigg och kry nu så vet jag inte vad. Eller så får jag en nyttighets-OD istället och dör. Ska på yoga snart dessutom. Kände mig inte alls pepp nyss men nu börjar jag bli lite sugen. 

Har bjudit Henrik på kvinnofika på Davidshallstorg idag för att fira att jag får tjäna egna pengar. Har dessutom sett en del kvinnodagsgratulationer på Facebook men ingen har lyckligtvis varit riktad direkt till mig. Kunde blivit mycket tråkigt och slutat med exempelvis spöstraff. Hur fan kan man gratulera någon på Internationella kvinnodagen? Det är nog faktiskt bland det dummaste jag hört i hela mitt liv.

Dags att byta om. Hörs.

Tänk om alla var som jag

Jag har ont i mina fingrar. Tänk om jag ska få ledgångsreumatism nu? I och för sig är insjukningsmedelåldern 55 år och dit är det ändå 26 år kvar men om någon ska få det innan 30 så kan det ju lika gärna vara jag, eller hur? Det gör mest ont på nätterna. Ibland vaknar jag och har lite fingergympa innan jag somnar om. Har funderat och funderat på om jag gör något konstigt med händerna om dagarna men kan inte komma på en enda sak. Jag minns att jag hade lite fingerkramp om nätterna när jag jobbade med städning för att jag höll så krampaktigt om moppen hela dagarna men då fanns det en logisk förklaring. Nu ser jag ingen annan anledning än just ledgångsreumatism. Eller vet ni något?

Jag läste om det på Vårdguiden och där står det att "det kan börja med att fingrarna, handlederna eller tårna blir svullna, ömma och stela. Vid kraftig inflammation blir de även varma. Besvären är värst på morgonen, men blir bättre under dagen. Med tiden kan inflammationen sprida sig till allt fler leder." Vidare står det att "inflammationen kan göra att man blir trött, får feber och muskelvärk. Den kan också leda till viktnedgång, även om man äter som vanligt" och min första reaktion är ba: Yes, viktnedgång! Och sen: eller kanske inte förresten, tack. Föredrar att vara frisk. 

Så vad tror ni? Har ni något utlåtande eller är jag bara hypokondrisk som vanligt? 

Liten parantes: nu är det bevisat, det jag alltid tänkt, att svenskarna är inga bidragsfuskare. Det är bara en myt. Det är mycket vanligare med skattefusk. Så nu kan ni sluta tycka att det är bättre att fälla än fria. Folk verkar nämligen tycka att det är bättre att ingen får ekonomisk hjälp än att en fuskare får det. En totalt främmande tanke för mig. Hellre att en fuskare får bidrag än att en behövande inte får det. Samma sak med den här klassikern: "Klart att de som behöver ska få hjälp, bara inte JAG får det sämre". Min tanke är mer att om jag visste att alla människor hade det bra så skulle jag lätt kunna ha det sämre. Och då har jag ju inte direkt haft det fett i mitt liv. Asså, tänk om alla var som jag! Vad vacker världen skulle vara! Jag är ganska egocentrerad och tycker att jag är himla förträfflig, men samtidigt är jag så sjukt solidarisk! Asså shit vad jag är bra!   

Sigge Stardust på äventyr

Så kattfan vägrade kissa. Han försökte i lådan, i badkaret, på min kofta, på Henriks jacka, i smutstvätten och så vidare men det funkade inte. Så då ringde jag djursjukhuset och de tyckte att vi skulle komma dit. Varför kan han aldrig bli sjuk på en vanlig veckodag? Jourtiderna kostar ju så förjordat mycket mer. Sist märkte vi det mitt i natten dagen innan min födelsedag. Den här gången på en söndagförmiddag. Som tur var ville Erik och Pernilla ut och okynnesköra lite så vi fick skjuts både till djursjukhuset och till apoteket på Jägersro. Himla snällt! Annars hade det fått bli taxi. I och för sig hade det väl varken gjort till eller från i det stora hela rent prismässigt. Kalaset slutade ändå på cirka 2500. Då ingick i och för sig en tiokilos säck med dietmat. Den lär nog räcka ett tag. Roligt kalas. Lilla lilla Sigge. Tur för honom att han är världens bästa, snällaste, gulligaste katt och att han har så snäll matte och husse som älskar honom så mycket. Han är värd sin vikt (8,1 kilo tydligen) i guld. Lilla goseplutt. 

Cirka 7 år och 7 kilo sedan.