23 oktober 2010

This is head


På Babel.

En liten historia

Nu ska jag berätta om hur jag friade till Henrik. Det hela började egentligen sommaren 2008. Då bestämde jag mig för att fria på vår fyraårsdag, det vill säga 21 september 2009. Jag började leta förlovningsringar och allt. Ville bara ha något enkelt och tunt, och helst inte i guld. Jag ville ha silverfärgat men allt jag kunde hitta var bara stora klumpiga grejer som jag inte gillade alls. Till slut hittade jag en sida på internet som gjorde ringar i ämnet palladium, något jag aldrig hört talas om innan, tydligen en släkting till platina men inte så dyrt. Och de hade en modell som jag gillade. Så jag sparade sidan bland mina favoriter och tänkte inte så mycket mer på det. 

Sen började september 2009 närma sig. Mycket hade hänt. Henrik hade fått cancer och skulle opereras någon vecka innan den 21:e. Jag jobbade timmar på bibblan i Sjöbo och fick inte in så mycket i lön. Henrik hade bara sjukpengar. Allt kändes fel. Både ekonomiskt och känslomässigt. Jag ville inte att cancern skulle få förstöra vår eventuella förlovning. Jag ville att vi skulle vara fria från all skit. Så jag bestämde mig för att vänta lite.

Så nu i somras bestämde jag mig för att det var dags. Jag är 28 år. Nu vill jag att något ska hända. Så jag gick in på den där guldsmedssidan igen och den såg exakt likadan ut. Någon vecka innan vår 5-årsdag beställde jag hem ringmått som man ska prova ut för att se vilken storlek man ska ha. Jag var tvungen att säga till Henrik att han inte fick kolla posten på några dagar eftersom han alltid kommer hem tidigare än jag. Då trodde han att jag hade köpt någon fin present och blev helt orolig eftersom vi har bestämt att vi inte ska köpa presenter på årsdagen. Men jag tror jag lyckades avstyra oron. Så en fredag när jag var ledig gick jag runt på stan och letade efter ett fint kort. Jag gick till Korthuset, men inget tycktes fint nog för ett frieri. Så gick jag till varenda affär som kunde tänkas ha kort och till slut, när jag inte orkade leta längre, köpte jag ett på Akademibokhandeln som kändes okej.

Den 21 september inföll en tisdag. Jag kom hem 18.30 och då gick vi direkt till en restaurang som Henrik hade bestämt. Det var en överraskning så jag visste inte vart vi skulle. Det blev Akropolis som ligger mitt i Kungsparken. Vi var de enda som var där så tidigt. Och vi fick massa massa mat med massa massa tzatziki. Henrik betalade och så gick vi mot Hemköp i Kronprinsen för att slå på stort med Ben & Jerry-glass. Henrik styrde stegen direkt mot stora vägen men jag bara: kan vi inte gå in här? Och han: men det blir ju en omväg! Och jag: men det gör väl inget, det är ju mycket finare där. Och han: jaja, då går vi väl in där då. 

Så under en gatlykta i Kungsparken, bredvit en liten damm med konstgjorda näckrosor tog jag fram ett kuvert och gav honom. Så här såg det ut:


Jag var jättenervös. Vi har pratat om att gifta oss någon gång, men Henrik har också sagt att man kan skita i sånt. Så jag hade ingen aning om vad han tyckte. Men han blev glad och sa JA. Med i kuvertet låg också ringmåtten. Jag ville att han skulle vara med och bestämma ring så vi får en som vi båda gillar. Så gick vi och köpte glass och när vi kom hem visade jag ringarna på internet och han tyckte de var fina. Så här såg vi ut när vi var hemma och myste i soffan:


Tyvärr så hade de så himla mycket att göra hos guldsmeden så det tog ända tills nu i torsdags innan vi fick dem. En hel månad senare. Och dessutom var min ring för liten så jag fick skicka tillbaka den så nu måste jag vänta ännu längre. Henrik går runt med sin ring men jag har ingen. Men jag ska ju ha den hela livet så vad gör väl några veckor hit eller dit?

Och det var det.

21 oktober 2010

2010-09-21


Kristin <3 Henrik

Mitt moderskepp

Moderskeppet har blivit stulet. Idag. Förövarna heter Malmö stad. Åh, jag blir så arg! Det är inte snällt att forsla bort folks cyklar bara för att de inte står i ett cykelställ. Alla cyklar får faktiskt inte plats i cykelställen vid Centralen. Eller jo, kanske längst ut på flotten, jag vet inte, jag är aldrig där. Problemet är att man inte vet vilka platser som är förbjudna eftersom tusentals andra ställer sina cyklar där. Så helt plötsligt när man kommer hem en regnig kväll, trött och hungrig med huvudvärk, så ser man att hälften av alla cyklar är spårlöst försvunna, inklusive Moderskeppet. Hade det inte varit smartare då att sätta upp tydliga skyltar några dagar i förväg så att alla som faktiskt använder sin cykel har chans att flytta på den? För det finns ju hundratals cyklar där som aldrig används, som folk bara lämnat vind för våg. Men nej, då blir det ju inget roligt överraskningsmoment. Vi måste förstås straffas för denna hemska förseelse att parkera cyklar på fel ställe och vi måste straffas hårt. Ingen efterräkning är egentligen hård nog.

Så nu måste jag bege mig till Ridspögatan 4 och betala 240 kronor för att få tillbaka min cykel, annars kommer den säljas. Problemet är att man bara kan hämta ut den måndagar och torsdagar 15-17. Hur ska jag någonsin hinna dit? På måndagar är jag hemma klockan 20 och på torsdagar klockan 18.30. Buhu, det här är ju jättejobbigt! Jag är ledsen nu.

Och sen att det härjar en ny laserman i Malmö är ju inte heller så jäkla kul. Mamma sms:ade mig nyss och sa att jag inte får gå ut.

Men snart snart snart kommer min Henrik hem. Då kommer allt kännas mycket bättre!

20 oktober 2010

Klockor

I morse blev jag bönhörd. Det var hur konstigt som helst. Jag vaknade 10 min innan klockan skulle ringa, det vill säga 06.10. Jag ba: neeeeeej, jag vill inte gå upp, jag vill sooooova! Och så låtsades jag att jag sov medan jag väntade, och våndades, på att klockan skulle ringa. Och tiden gick. Och klockan ringde inte. Nu måste den väl ändå sätta igång! tänkte jag och kollade. Då var klockan i taket 06.19. EN ynka minut kvar. Åh, varför varför kollade jag? grämde jag mig och låtsades att en minut var jättelång tid. Och väntade. Och våndades. Men klockan ringde ändå inte. Då kollade jag igen. Den stod på 06.21. Nu måste ju något vara fel, tänkte jag då och tog upp mobben för att kolla där istället. Då var den bara 05.21! Förvirrningen var total. Vad fan är det här? Vilken klocka går rätt egentligen? Klockan i taket ska liksom ställas rätt med hjälp av någon radiosändning så då tänkte jag att jag kanske missat att ställa om mobilklockan inför vintertid, i flera dagar, för jag vet ju att det alltid sker på helgen. Men inte mitt i månaden väl? Och dessutom ställer man ju bak den på vintern, inte fram. Alla dessa logiska tankar hann jag tänka i min yrvakna hjärna. Sen gick jag upp och kollade alla andra klockor, och alla var 05 och inte 06, till och med TV:n. Så det var bara att inse att jag kunde sova en hel timme till! Wihoo! Tyvärr var jag helt uppstissad så det tog ett tag innan jag somnade och när jag vaknade när klockan ringde efter en timme var det precis samma ångest en gång till. Men den känslan när man får reda på att man får sova en hel timme till är obeskrivlig! Fantastiskt! Jag älskar att sova när man inte får sova!

19 oktober 2010

Ensam hemma

Henrik är med jobbet på mässa i Älvsjö den här veckan. Det är tråkigt att vara ensam hemma. Idag har jag börjat virka på en poncho. Henrik har tjatat om en i flera år, så nu ska han få en. Tyvärr gjorde jag fel redan första varvet. När jag var klar med alla mönstergrupper var det massa luftmaskor kvar som jag inte vet var  jag ska göra av. Tror jag får börja om. Helst med en ny större virknål. Min blåa virknål är spårlöst försvunnen nämligen och den guldiga är så tunn. 

I övrigt tröstar jag mig med chokladglass och Desperata husfruar. Det har jag inte sett på två år men jag tycker jag hänger med rätt bra ändå. Susan har börjat städa lättklädd online, Gabi har fått reda på att hennes dotter blev bortbytt på BB och Tom har fått medicinsk marijuana mot sin depression. Annars är det mesta som vanligt.

15 oktober 2010

Augustidöden

Mamma klagade häromdagen för att jag aldrig skriver men jag orkar ju inte! Eller rättare sagt; efter allt jobbande prioriterar jag andra saker än att sitta framför datorn. Det kan gå dagar utan att jag ens sätter igång den. Det känns heltokigt. Men jag tänkte försöka mig på ett litet inlägg (eller ganska stort) idag innan jag somnar. Har jobbat sju dagar i rad och är lite matt. 

Allting med jobbet går iallafall bra. Det är kul att ha ett "riktigt" jobb. Jag har ju aldrig förut haft en fast anställning. Det känns fint. Med eget ansvar. Och möten. Jag har aldrig förut gått på möten. Och igår köpte jag in Bella och Gustav från Bokbörsen på helt eget initiativ. Min absoluta favoritbok alla kategorier. Finns ej att få tag i någonstans, bara som ljudbok. Men skam den som ger sig! I tisdags hade vi brandutbildning. Vi fick släcka eldar med brandfiltar och kolsyresläckare. Och förra fredagen umgicks jag med kollegor frivilligt på min fritid. Vi hade musikträff med tema: Döden. Det innebär att man väljer ut fem låtar var som man tycker handlar om döden på något sätt och så köper man mat någonstans och tar med hem till någon och så äter man och lyssnar på musiken och ibland får man förklara vad man menade. Vi var tio stycken så det tog lite tid. Min chef tyckte att vi nästa gång skulla ha tema: Låtar som innehåller ordet fuck. På min Winamp har jag sju låtar som har ordet fuck i titeln. Sen finns det ju massa fler som har ordet i texten men inte i titeln. 

Nedan är min dödenlista. Tyvärr fanns inte låt nummer 4; ProkofjevMontague & Capulet med på Grooveshark. Den är så fin! Medan ni lyssnar kan ni kolla på augustimobilbilderna som skulle åkt upp här för lääääängesen.


Utsikt från Henriks nya kontor.

Brus i parken.



MJ-freaks (klicka på bilden och förstora så ser ni bättre).



Likadana!

Gudrun i Tomelilla.

Ägget är löst som står inne i biblioteksfoajén i Tomelilla.

När jag var med i Ystads Allehanda.

Monkey business på stadens gator och torg.

En liten muuus som bodde i cykelstället.

En jätteläskig bröllopsnotis i Smålandsposten. Jag var helt övertygad om att det var ett 25-årsjubileum först.

På tågstationen i Växjö finns pärlkonst.

Ett lånekylskåp.

På Amiralsgatan vid konserthuset.

Kick-off på Fredriksdal med jobbet.

En botaniserande fransman.

En ilsk gås.

Gravida getter.

Gammelsvinet.

12 oktober 2010