En liten historia

Nu ska jag berätta om hur jag friade till Henrik. Det hela började egentligen sommaren 2008. Då bestämde jag mig för att fria på vår fyraårsdag, det vill säga 21 september 2009. Jag började leta förlovningsringar och allt. Ville bara ha något enkelt och tunt, och helst inte i guld. Jag ville ha silverfärgat men allt jag kunde hitta var bara stora klumpiga grejer som jag inte gillade alls. Till slut hittade jag en sida på internet som gjorde ringar i ämnet palladium, något jag aldrig hört talas om innan, tydligen en släkting till platina men inte så dyrt. Och de hade en modell som jag gillade. Så jag sparade sidan bland mina favoriter och tänkte inte så mycket mer på det. 

Sen började september 2009 närma sig. Mycket hade hänt. Henrik hade fått cancer och skulle opereras någon vecka innan den 21:e. Jag jobbade timmar på bibblan i Sjöbo och fick inte in så mycket i lön. Henrik hade bara sjukpengar. Allt kändes fel. Både ekonomiskt och känslomässigt. Jag ville inte att cancern skulle få förstöra vår eventuella förlovning. Jag ville att vi skulle vara fria från all skit. Så jag bestämde mig för att vänta lite.

Så nu i somras bestämde jag mig för att det var dags. Jag är 28 år. Nu vill jag att något ska hända. Så jag gick in på den där guldsmedssidan igen och den såg exakt likadan ut. Någon vecka innan vår 5-årsdag beställde jag hem ringmått som man ska prova ut för att se vilken storlek man ska ha. Jag var tvungen att säga till Henrik att han inte fick kolla posten på några dagar eftersom han alltid kommer hem tidigare än jag. Då trodde han att jag hade köpt någon fin present och blev helt orolig eftersom vi har bestämt att vi inte ska köpa presenter på årsdagen. Men jag tror jag lyckades avstyra oron. Så en fredag när jag var ledig gick jag runt på stan och letade efter ett fint kort. Jag gick till Korthuset, men inget tycktes fint nog för ett frieri. Så gick jag till varenda affär som kunde tänkas ha kort och till slut, när jag inte orkade leta längre, köpte jag ett på Akademibokhandeln som kändes okej.

Den 21 september inföll en tisdag. Jag kom hem 18.30 och då gick vi direkt till en restaurang som Henrik hade bestämt. Det var en överraskning så jag visste inte vart vi skulle. Det blev Akropolis som ligger mitt i Kungsparken. Vi var de enda som var där så tidigt. Och vi fick massa massa mat med massa massa tzatziki. Henrik betalade och så gick vi mot Hemköp i Kronprinsen för att slå på stort med Ben & Jerry-glass. Henrik styrde stegen direkt mot stora vägen men jag bara: kan vi inte gå in här? Och han: men det blir ju en omväg! Och jag: men det gör väl inget, det är ju mycket finare där. Och han: jaja, då går vi väl in där då. 

Så under en gatlykta i Kungsparken, bredvit en liten damm med konstgjorda näckrosor tog jag fram ett kuvert och gav honom. Så här såg det ut:

Jag var jättenervös. Vi har pratat om att gifta oss någon gång, men Henrik har också sagt att man kan skita i sånt. Så jag hade ingen aning om vad han tyckte. Men han blev glad och sa JA. Med i kuvertet låg också ringmåtten. Jag ville att han skulle vara med och bestämma ring så vi får en som vi båda gillar. Så gick vi och köpte glass och när vi kom hem visade jag ringarna på internet och han tyckte de var fina. Så här såg vi ut när vi var hemma och myste i soffan:

Tyvärr så hade de så himla mycket att göra hos guldsmeden så det tog ända tills nu i torsdags innan vi fick dem. En hel månad senare. Och dessutom var min ring för liten så jag fick skicka tillbaka den så nu måste jag vänta ännu längre. Henrik går runt med sin ring men jag har ingen. Men jag ska ju ha den hela livet så vad gör väl några veckor hit eller dit?

Och det var det.