31 maj 2012

Tokigt

Jag har köpt skor nu. Det blev nummer 3. Det vill säga ett helt annat par som jag råkade hitta. Men samma märke då. Hihi.


30 maj 2012

Ajje

Man har ju hört att den värsta träningsvärken kommer efter två dagar, men om man får träningsvärk redan efter en halvtimme, hur kommer det då bli de närmaste dagarna? Jag vet inte ens hur man stretchar den här delen av armarna! Men med tanke på vilken rörelse jag utförde med dem under träningen så kanske det inte är så konstigt att det känns. Det är inte så ofta man gör den rörelsen, inte jag iallafall, så jag har säkert aldrig använt den delen av armen förut. Titta bara så jobbigt det var.

27 maj 2012

Hjälp

Nu behöver jag hjälp. Jag tänker köpa ett par fotriktiga sandaler och har blivit rekommenderad det tyska märket Rieker. Det är svårt bara att hitta fotriktiga sandaler som samtidigt är fina men jag har hittat två par. Ni ser bilder på dem nedan. Par nummer 1 tycker jag är finast om man bortser från den fula färgen på sulan. Därför tänkte jag satsa på par nummer 2 för där är sulan mer passande svart och neutral, men så sa Henrik att par nummer 2 ser ut som något man sätter på sig om man ska på porrklubb? Jag håller inte alls med men blev plötsligt osäker. Vill helst inte se ut som att jag ska springa iväg på porrklubb direkt efter jobbet. Så vilka tycker ni är finast? Och tycker ni att de ser ut som porrklubbsskor?

Nummer 1.


Nummer 2.

Livet leker eller liket lever

Hela våren har jag varit så trött så trött men nu känns det helt plötsligt som att jag kommit ut ur mitt ide och levt upp. Jag är pigg och har energi och går till och med upp före Henrik på helgmorgnarna. Det känns väldigt bra. Det är så tråkigt att vara trött jämt. Jag tycker fortfarande inte det är så himla kul att gå upp när jag ska till jobbet men det är väldigt mycket lättare nu än för ett par månader sedan.

Igår stack Henrik iväg till Tomelilla och jag och Carro och Christian gick på vintagemässa på Tangopalatset. Det fanns en hel del fint men det blev lite overload på något sätt. Alla gick runt och skulle vara så jäkla vintage så jag blev nästan knäpp. Kändes som en maskerad. Själv hade jag min knallgröna leopardmönstrade klänning. Den är så långt ifrån vintage som det bara går, trots att den faktiskt är begagnad. Men begagnad/second hand är väl inte riktigt lika fint som "vintage" fast det egentligen borde vara samma sak. Hur som helst så träffade vi Beki där. Hon jobbade med att hjälpa en kompis som hade nåt klädmärke. Hon fnissade och kramade oss och sa att hon mådde jättebra. Lite skillnad från sist vi försökte kontakta henne. Då låtsades hon som att vi inte fanns.  Men jag är väldigt glad att hon mår bra. Det förtjänar hon.

Precis utanför mässan hade någon skrivit "Gårdsloppis" på marken och eftersom vi inte hade några planer följde vi pilarna och hittade en mysig liten innergård med en väldigt liten loppis och eftersom utbudet var så begränsat och allt var så billigt så gick jag därifrån med en t-shirt och en klänning, allt för en 50-lapp. Carro köpte ett par Leejeans för 30 spänn. 

Sen gick vi till Pizzeria Rex vid Nobeltorget och köpte pizza som vi tog med och åt i Folkets park. Det var mumsigt. Otur bara att det började regna. Tur att vi kunde söka skydd under några buskar. Carro och jag köpte batiksaker sen. Det är så himla roligt att göra batik! Fast vi har inte gjort det än, den här gången, men jag ser fram emot det. På kvällen gick vi ut och dansade till en thailänsk kvinnlig DJ på Klaffbron. Hon var bra men resten av klientelet var inte så kul. De var typ 19 år allihop och ville nog helst lyssna på det där svenska vinnande bidraget i melodifestivalen hela kvällen. De förstod inte att uppskatta DJ:n alls. De brölade och stapplade runt på sina platådojor och var allmänt tonårsbrunstiga. Ack den ungdomen! Sån har jag minsann aaaldrig varit!

Lite bilder:

Mässa, regnskydd, blomster.

24 maj 2012

Vilken underbar dag!

Igår hade jag en riktigt fin dag. Den bästa på länge! Inte för att jag brukar ha så värst dåliga dagar men den här var något utöver det vanliga. Utan att det egentligen hände något. Förutom att vi hade teamdag på jobbet så vi var inte på jobbet alls utan åkte till Rungsted Kyst som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Där promenerade vi i skogen och träffade kossor och så var vi på Karen Blixen-museet och sen gick vi ner till hamnen och åt lunch på en fantastisk uteservering och jobbet betalade allt. Vi fick till och med efterrätt. Och sen spatserade vi runt och kollade i affärerna som låg på strandpromenaden. Och vädret var så härligt och skogen var så grön och havet var så blått. Jag blev som berusad av all natur. All blomdoftande ljusgrönt färgglada prunkande natur. Jag försökte insupa allt så jag kan plocka fram det sen när vintern kommer igen. Sen åkte vi hem. Anneli och jag tog tåget direkt från och till Malmö för vi slutade klockan 15 och de andra fick ta båten till Helsingborg.

När jag kom hem gick jag och gymmade. På killdelen den här gången så jag var inte ensam. Men det finns lite andra saker att göra där. Man kan ju inte köra samma maskiner och övningar varje dag. Musklerna måste vila. Mina stora feta muskler då alltså, om ni undrade. 

Sen när vi hade ätit tyckte Henrik att vi skulle gå en promenad så då gjorde vi det. I Slottsparken och där var också så himla fint! Massa grodor som kvackade och massa små dunungar som sprang runt och pep. En, den minsta man kan tänka sig, var alldeles ensam! Den var jätteledsen och simmade runt och pep och pep och letade efter sin familj. Jag blev alldeles tung i hjärtat. Vill inte att en så liten oskyldig dunig fågelbebis ska vara alldeles ensam i världen! Buäääh!

Henrik sa att den nog skulle hitta sin familj snart men det sa han bara för att trösta mig. 

Men bortsett från detta disharmoniska inslag så var det en alldeles fin och härlig dag.

22 maj 2012

Haj!

Tänkte bara säga att mitt lilla "föredrag" förra veckan gick helt okej! Eller helt okej. Utan utropstecken. Jag pratade lite för snabbt men jag verkade nog inte så jättenervös. 

Nu håller jag på att dö av hunger så jag ska genast äta. En bakad potatis blir det. Har vart och gymmat på gymmet. Var helt ensam på tjejsidan. Skulle lätt kunna ha det så jämt. Jag blev väldigt motiverad och körde på som bara den. Nu är jag helt slut och darrig. Särskilt i armarna. Puh! Mat!

15 maj 2012

Fyren

Igår hade jag på mig min neonrosa fyrklänning på jobbet. Faktiskt. Och jag fick flera komplimanger av kollegor, häktespersonal och biblioteksgäster! Faktiskt. Men det är nog för att man liksom inte kan missa den hur man än försöker. Den lyser verkligen. 

Åh, imorgon ska jag tala inför folk. På stormötet på jobbet. Det känns jobbigt. Jag talar gärna inför folk spontant, men när det är ospontant blir jag så nervös och uppstyltad. Det bästa vore om jag kunde få det ospontana att kännas spontant, men jag vet inte riktigt hur jag ska åstadkomma det. Om det ändå bara hade varit folk från stadsbiblioteket men nu kommer de från områdesbiblioteken också. Blä. Tycker inte alls om det. Men jag kunde inte säga nej när de frågade. Det skulle kanske nästan vara arbetsvägran? Och sånt kan man ju inte hålla på med. Fast det beror på vad jag får för lönehöjning det här året. Förra året fick jag 300. Ja, i månaden alltså. I ökning alltså. Om jag får 300 det här året också kommer jag säga nej nästa gång de vill att jag ska tala ospontant inför hela biblioteksorganisationen. Det är helt enkelt inte värt bara 300 extra i månaden.

Äsch, jag skojar bara. Tror jag. Det beror på vad de vill att jag ska prata om nästa gång. Den här gången är jag inte ens insatt i det jag ska prata om. Jag är bara stand-in för jobb-Christian. Så det får bära eller brista. Blä.

10 maj 2012

Nej men om man skulle ta och blogga lite

Häromveckan skickade jag ett mejl till Tele2 eftersom jag ville byta upp mig till ett dyrare abonnemang. Jag har tydligen bindningstid till någon gång i augusti men jag tänkte att de kanske ändå kunde låta mig byta eftersom de skulle tjäna på det. Men jag fick inget svar. Jättekonstigt. Efter en vecka skrev jag ett till mejl där det stod: Eller så byter jag till en annan operatör när bindningstiden är slut. Inom en timme hade jag fått det nya abonnemanget! Konstigt. Tänk om jag verkligen inte ville ha det längre. Men nu har jag det ändå vad det verkar. 

Idag köpte jag en neonrosa klänning på H&M för nittionio kronor. Jag stod jättelänge och "ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte". Liksom chockrosa? Riktigt riktigt neon. Är det verkligen okej? Hur kommer jag känna mig när jag går runt i denna kreation? Jag kommer synas på flera kilometers avstånd. I dimma. Jag kan bli en fyr. En neonrosa fyr. Kan man ha den på jobbet tro? 

Varje gång jag kollar på kläder i affärer måste jag tänka på att jag faktiskt är 30 år nu. Kan en 30-åring bära detta plagg med hedern i behåll? brukar jag tänka. Exempelvis har jag en rosa spetskjol som jag köpte för ett antal år sedan. Kan en 30-åring ha en rosa spetskjol? Mina kompisar säger ja, men det kanske är bara för att vara snälla, jag vet inte. En kompis tyckte att det var lite sådär sexigt slampigt med trasiga strumpbyxor. Jag hade jätteofta trasiga strumpbyxor när jag var yngre, men nu? Skulle inte tro det. Vilket är synd eftersom mina strumpbyxor går sönder precis hela tiden. Jag köpte två nya förra veckan och båda har redan gått sönder! Man borde fan bojkotta nylonstrumpbyxor. Iallafall såna där tunna. Om man kommer upp i 120 denier brukar de hålla rätt bra men annars är det bara skit. Jag kollade precis nu vad denier är. 20 denier innebär att 9 144 m (10 000 yards) garn väger 20 gram. Fatta vilka långa trådar man har i de där grejerna! En hel kilometer! Sick. 

Henrik har varit i Stockholm i veckan. Han är på väg hem nu. Planet skulle gå vid 21 men var sent av någon anledning så jag vet inte om han har åkt än. Drygt. Jag ska nog gå och lägga mig. Gonatt.

6 maj 2012

I love you

I torsdags var jag hos farbror doktorn. Hon sa att jag har ett envist virus i halsen som gör att den svullnar upp. Det gör inte ont eller så och jag är inte förkyld annars men ett virus har satt sig i halsen och vägrar ge sig av. Ibland när jag ska sova känns det som att andningsvägen genom halsen blockeras. Som tur är kan jag då andas genom näsan men det är ändå lite småjobbigt. Men det är bara att vänta ut det. Finns inget att göra.

En roligare sak: i fredags var Henrik och jag på picnickonsert på Victoriateatern och såg Frida Hyvönen. Det var fantastiskt! Jag satt som trollbunden. Hon hade ett förband också som hon presenterade som sitt konstnärliga ursprung (typ nånting sånt) och det visade sig vara min gamla städjobbskompis Elin! Vi jobbade ihop sommaren kanske 2004? Hängde lite utöver jobbet också, men sen rann det ut i sanden. Det var samma band som hon spelade med då, Kids of the Ranch. Ett tvåmannaband tillsammans med en annan tjej som heter Imri (som Frida H sa att låten Djuna är tillägnad). Jag har sett dem spela förut men det var kul att se dem igen. Ganska experimentellt och lite opretentiöst pretto på något konstigt sätt. Elin Mörkberg, om du någon gång googlar ditt eget namn så kommer du kanske hitta hit och då vill jag bara säga Hej! Det var kul att se er spela i fredags!

Men som sagt, Frida. Hon var fantastisk. Finns ingen som kan jämföra sig med henne. Jag älskar henne.





1 maj 2012

Vändningar

Ibland tar dagen oväntade vändningar. Igår till exempel var tanken att vi skulle hänga i Pildammsparken med Carro och Christian, men istället hamnade vi på knytismiddag hos Erik och Pernilla. Det passade mig rätt bra. Jag kände att jag inte brydde mig så mycket om Pildammsparken i år. Det var mer bekvämt att bara hänga hemma i lugn och ro i goda vänners lag. 

I fredags hände också något oväntat. Vi satt hemma några stycken och det bestämdes att vi skulle kolla på en Will Ferrell-film, men så visade det sig att den inte var så himla bra. Fattar ni eller? Will Ferrell, inte bra?! Men det är sant! Så vi avbröt mitt i och slängde på en annan film istället. En som vi fått hem från Lovefilm. Enter the void hette den. Det sjukaste, tyngsta, snyggaste jag någonsin sett! Jag var totalt psykiskt och fysiskt utmattad efter 2,5 timmar när den var slut. Kan knappt ens beskriva hur den var, den måste ses med egna ögon. Men om man inte gillar konstnärliga, experimentella filmer så ska man inte se den. Och om man är lite ur balans ska man nog inte heller se den för man blir ganska deprimerad. Men den är fantastiskt fin! Det bästa jag sett på riktigt riktigt länge.

Den här trailern gör inte filmen rättvisa men det var det bästa jag kunde hitta: