29 september 2012

Bokmässan

Nu ska jag berätta om Bokmässan. Jag skulle alltså åka till Bokmässan i torsdags. I onsdags hade jag fortfarande inte fått någon biljett av min teamledare så när vi hade bokfrukost frågade jag när man skulle få den. Då sa hon: "Men de delade jag ju ut på era skrivbord för längesedan!" Men jag har minsann inte fått en enda biljett till någonting på mitt skrivbord. Hon sa att hon kanske hade råkat lägga den på Emmas bord eftersom det var min plats förut men Emma är i New York och har ingen användning av någon bokmässebiljett över huvud taget. Så då letade jag igenom vartenda papper som låg på skrivbordet och även pappersinsamlingen och sen letade jag igenom vartenda papper som låg på Emmas skrivbord men det fanns ingen biljett någonstans. Notera att det inte bara var en inträdesbiljett utan även en seminariebiljett för en sisådär 1500. Tråkigt men sant. Då fick min teamledare gå och ta ut av sina egna pengar så länge så jag kunde köpa mig en biljett på plats. Så långt var allt okej. 

Dagen efter gick jag upp klockan 05. Tåget gick från Triangeln 06.02 och jag var där i god tid. Men det stod inte 06.02 mot Göteborg på skylten utan 06.08 pågatåg mot någonting. Jag började ana oråd. Kollade avgående tåg: 06.02 mot Göteborg - inställt. Ingen mer info. Aj då. Vad nu? Hade ju plats på det tåget och skulle träffa Camilla. Tänkte att det kunde vara så att de hoppat över Triangeln och började turen från Centralen. Det har ju liksom hänt förut. Kollade mobilappen. 06.08 från Malmö C till Göteborg. Jag tänkte snabb buss och rusade mot busshållplatsen. Det kom en buss. Den skulle inte till Centralen. Nästa buss gick om tre minuter. Det var för sent. Jag såg en taxi utanför Hilton. Jag slängde mig in i den och ropade: "Jag har bråttom till Centralen!" Jag hade sex minuter på mig. Vi hamnade bakom en postbil som körde lååångsamt. Vi fick stanna vid vartenda rödljus. Tre minuter kvar. Jag betalade 65 kronor och sprang iväg. Klockan var 06.08 men tåget stod fortfarande kvar på tavlan. Ilade ner för rulltrappan. Tåget stod inte längre kvar på tavlan. Tåget hade gått. 

Jag lommade snopet upp till Skånetrafiken. Frågade varför tåget varit inställt från Triangeln. Jo, det var ändå så sent så det var ingen mening att köra det. Kunde lika gärna ta ett nytt tåg och köra det från Centralen istället. Men vaddå ingen mening? För mig var det jättemycket mening! Jag hade plats på det tåget och skulle möta en kompis på det tåget! 07.02-tåget är alltid proppfullt! Skulle fått stå hela vägen till Göteborg. Jag blev jättesur och tog en buss hem och gick och la mig. 

För en liten stund började jag nästan tro på ödet. Det kan ju inte ha varit meningen att jag skulle till Bokmässan i år. Först ingen biljett och sedan inställt tåg. Jag tänker att det nog skulle hänt något hemskt om jag åkte dit. Tur att jag inte gjorde det.

28 september 2012

Kärlek börjar alltid med bråk

Så här såg det tydligen ut på vår sjuårsdag förra fredagen:


I nästa inlägg ska jag berätta om Bokmässan.

6 september 2012

Dramatik

Idag föll en äldre dam i en trappa på jobbet och bröt benet. Jag höll precis på att diskutera med en rullstolsburen om varför våra handikapptoaletter är låsta. Jag förstår ju att det inte är så kul att vara tvungen att be personalen öppna varje gång men innan jag började hade de tydligen problem med missbrukare som hängde där inne. Det kanske är bättre med en ledig och ren toalett även om man måste be om att få den upplåst? Han verkade dock inte hålla med om det alls. Hur som helst råkade jag se i ögonvrån hur hon föll (hon var på sista trappsteget så det var inget långt fall åtminstone), och hamnade på golvet och bara låg kvar. Jag skrek till mannen: "Jag måste gå nu för någon ramlade i trappan!" Och han bara: "Okej, kan du stänga dörren?" Och jag bara: "Okej!" Jag hade ju ingen aning om vad som hände. Det kunde varit en hjärtinfarkt eller hjärnblödning eller vad som helst.

När jag kom fram såg jag att benet var helt av vid vristen. Alltså helt av. Foten pekade liksom åt fel håll. Fatta äckligt! Nina och några besökare kom också rusande. Och jag skrek: "Ring ambulansen! Okej! Jag ringer ambulansen!" Smart av mig tyckte jag. För då verkade jag driftig samtidigt som jag slapp prata med damen och se hennes ben. Det fick de andra göra. En kvinna var sjuksköterska eller något liknande så hon tog hand om henne. Sen tyckte jag det tog skitlång tid innan ambulansen kom. Det var väl inget brådskande fall kanske. Men ändå! Så himla hemskt att ha henne liggande där med benet pekande på ett helt onaturligt sätt. Hon var nog rätt chockad för hon var så lugn. Jag tror inte hon hade sett sitt eget ben som tur var.

Dramatik på högsta nivå alltså.

4 september 2012

Två konstiga saker som hände i helgen

1. Jag cyklade genom Rosengård och kom fram till att jag aldrig varit där förut och att det var skitnära ju! Typ precis bakom Studiefrämjandet. Jag har varit i Rosengård Centrum och handlat på Citygross samt besökt biblioteket, men annars, nothing. Det var konstigt av mig. Och segregerat! Usch.

2. Jag blev dissad för att jag är tjej. Vi var på fest hos Henriks chef (som bor bortanför Rosengård) och där hamnade jag i ett samtal med en kille om Spotify och jag sa att jag inte är van vid gränssnittet eftersom jag bara använder det genom mitt squeezecenterprogram. Han visste inte vad det var så jag förklarade det. Då sa han: Alltså inte för att vara sån men har du kopplat in den helt själv? Det var konstigt av honom. Och sexistiskt. Usch.

1 september 2012

Peaches

Igår var Henrik och jag och kollade på Peaches som av någon konstig anledning spelade i Helsingborg av alla ställen. Det var en liten festival ute i någon industrihamn. Inte så mycket folk. Men det var bara bra. Jag ville bara se Peaches och sen åka hem. Vi stod längst fram i mitten. Bästa bästa! Nu kan jag äntligen stryka en sak från livets "att göra"-lista, eftersom jag missade henne på Hultsfredsfestivalen det året jag plankade in och därför bara kunde hänga på campingen. Hon var helt skogstokig och hade tjugo bröst med barbiehuvuden som bröstvårtor och så sprutade hon ut sex flaskor champagne över publiben. Jag har fortfarande champagne i hela håret. Men men, inte varje dag man får duscha i champagne!












Free Pussy Riot!