These days, i tell ya

Idag råkade jag låsa mig ute på lillbibblan. Jag skulle, glad i hågen eller nåt, gå ut och hämta tidningen innan öppning och när dörren smällde igen kom jag på att jag inte hade nyckeln med mig för att komma in igen. Jaha. Hur gör man då? Jag tänkte en stund. Sen gick jag till affären och bad om lov att få låna telefonen vilket gick bra. Jag tackar den högre makten för att jag kunde ett nummer utantill. Det var till telefonjouren på storbibblan. Där satt Martin. Han skrattade. Sen fick han gå och avbryta övriga personalens stormöte och berätta för alla att jag hade låst mig ute. Sen kom vaktmästaren och släppte in mig. Tur att hon ändå skulle komma med bokbudet sen. Då var det ju inte helt förjäves. Resten av dagen gick smärtfritt som tur var.

Igår hade jag strumpbyxor på mig. Tyvärr gick de sönder ett jättestort hål på knät när jag satt på Triangeln och väntade på tåget. Fick köpa nya på Pressbyrån i Helsingborg för det kunde man göra enligt jobb-Christian. Och så följde han med som stöd fastän det ledde till att han också blev sen. De nya gick också sönder. Men det syntes inte förrän jag kom hem för det var inuti skon.

Ikväll har vi kollat på Tillsammans för Christian hade inte sett den. Den är fantastisk ju!

Förresten, varför ger ni inga pengar till Henriks Mustaschkamp?