Idag när jag kommit hem fick jag gå in till grannen och hjälpa henne flytta garderober. Jag har aldrig varit där inne förut. Hennes lägenhet var mycket ljusare än vår. Men det kan ju bero på att vi inte har några vita väggar och så har vi nästan bara mörka gardiner av någon anledning. Hon berättade iallafall att hon mått dåligt ett tag för hon hade varit förälskad i en man som hon inte kunde få. Men nu började det bli bättre. Och så gav hon mig tre blomskott och tyckte att vi skulle gå med i trädgårdsgruppen för de andra fyra fruntimren där tyckte inte om henne. Jag förklarade lite fint att såna där gemensamhetssaker inte riktigt är vår grej men att vi skulle fundera på det såklart. Men jag har så svårt för när något blir ett tvång. Allt som är roligt blir liksom jobbigt när man måste göra det. Det är ungefär som att gå till jobbet. Själva uppgifterna är ju helt okej när man är där men när man måste gå upp klockan 06 för att göra dem känns det inte riktigt lika upplyftande. Och sen tycker jag inte ens att det är så kul att fixa i trädgårdar. Det är ungefär som att laga mat. Jag tycker faktiskt inte att det är roligt! Alla ska tycka att det är roligt nu för tiden. Alla ska vara så pyssliga och fixiga. Alltså, jag gillar maten jag lagar. Jag tycker jag är rätt bra på det men det är inte kul! Att stå och kämpa minst en timme för att sen äta upp allt på tio minuter, det är bara så ovärt.
Vill bara, å Cancerfondens vägnar, tacka för pengarna! Tänk att ni faktiskt fått ihop 750 spänn på bara en dag! Det känns hur fint som helst. Jag är mäkta imponerad!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar