Hela veckan har det stått en massa indianer på vår gata och spelat sin infernaliska panflöjtsmusik till förbannelse. Det går inte att komma undan det någonstans i lägenheten. Jag har provat allt, till och med öronproppar, men musiken tränger igenom dem. Den sipprar in i varenda por och besudlar min stackars lekamen med sitt panflöjtsbudskap från helvetet. Häromnatten när jag skulle sova kunde jag fortfarande höra dem inuti mitt huvud. De har besuttit min kropp och själ. Jag är förlorad.
Samma, eller andra, indianer, vem vet? vem bryr sig? Alla spelar de samma fördömda musik som jag inte ens önskar min värsta fiende att behöva utstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar