Julgran

Idag åkte vi till Rusta för att köpa en julagran. Det var en relativt spontan idé. Jag har aldrig känt mig sugen på att ha en riktig gran hemma, jag brukar ju ändå inte vara här över jul. Men så kände jag att jag ändå ville ha nånting, men att köpa en plastgran som låtsas vara en riktig gran är inte riktigt min grej, hellre då en plastgran som står för att den är en plastgran. Henrik var helt med på idén:

Annars blev jag rätt förtjust i den "verklighetstrogna" granen. Endast 99 kronor för en mycket gles och ledsen plastgran! Vår onaturliga gran kostade istället 349 kronor.

Men vad folk blir provocerade av rosa julgranar! Det märkte vi redan på vägen hem i bussen. En man (en aning utvecklo/alkoholiserad) frågade vad vi hade i kartongen. "En julgran", svarade vi. "Inte en riktig då, antar jag", sa han. "Nej, en rosa." Då blev han tyst ganska länge men frågade sen: "Varför?" "För att det är fint och trevligt." Det kunde han inte alls acceptera så vi fick upprepa det ett par gånger och när han skulle hoppa av sa han: "Varför köper ni inte bara vin och ostbricka istället för sån skit?!"

Och när jag först googlade på julgranar så var det massa människor som skrev att de typ skulle vara tvungna att sluta umgås med sina vänner om de köpte en rosa, vit eller röd julgran för julen är tradition och då måste det vara som det alltid har varit. Lite svårt, tänker jag, jag tror julen är ganska rejält annorlunda idag från när vi körde midvinterblot och offrade getter till asagudarna.

Så, välkommen till mitt hem, du vackra rosa uppenbarelse!