2 september 2011

Biblioteksanekdoter

Äldre herre till sin fru efter att jag försökt hjälpa dem vid datorerna i tio minuter:
- Nä, nu går vi till Systemet och köper vin. Det är mycket roligare.
Klockan var 10 på förmiddagen.

Igår hade jag en annan tokrolig typ. Eller inte. Jag brukar aldrig bli upprörd på besökarna men hon lyckades verkligen trycka på någon öm punkt hos mig. Hon kom och frågade om detta var skönlitteraturavdelningen och det var det. Hon ville ha fakta om änglar men inte enbart inom kristendom. Jag gjorde en snabb sökning och kom fram till att fakta om änglar står bland religionsböckerna, och det fanns även någon inom psykologi. Hur som helst: andra våningen, inte bland skönlitteratur, om hon inte ville ha romaner om änglar? Försökte säga detta till henne men hon ville absolut inte gå upp på andra våningen. Hon avbröt mig hela tiden när jag försökte komma fram till vad hon ville och så sa hon att jag var SLÖ! Och att hon faktiskt inte var otrevlig. Eh, jo, sa jag då. Då sa hon att JAG var otrevlig som bara ville bli av med henne. Och jag ba: men vad ska jag göra då? De böckerna du vill ha finns på andra våningen och det står en person där uppe som kan visa dig exakt var, men jag har kö här nu och kan inte följa med. Då sa hon att häromdagen hade någon minsann gått ner i magasinet och hämtat böcker åt henne. Hon visade kvittot och det var äldre religionsböcker som inte får plats på hyllan längre, men som vi inte vill gallra. Ok, så du vill att jag ska gå ner i magasinet och hämta en bok på måfå eller? Om böckerna du är ute efter står på ovanvåningen så kan jag ju inte gå ner i magasinet! (Detta sa jag egentligen inte eftersom hon inte lät mig få en syl i vädret.)

Just då kom Lars, som en räddande ängel (hehe) och bytte av mig. Då sa jag: Nu får du prata med Lars istället, han är säkert mycket trevligare. (Men sen hade hon tydligen blivit lika sur på honom för att han hänvisade henne till andra våningen.)

2 kommentarer:

erika sa...

ok nu blev jag sugen på att jobba på bibliotek igen, tackaaar!

Kristin sa...

Ja, de kan verkligen förgylla en trist dag, de där låntagarna.