Så kattfan vägrade kissa. Han försökte i lådan, i badkaret, på min kofta, på Henriks jacka, i smutstvätten och så vidare men det funkade inte. Så då ringde jag djursjukhuset och de tyckte att vi skulle komma dit. Varför kan han aldrig bli sjuk på en vanlig veckodag? Jourtiderna kostar ju så förjordat mycket mer. Sist märkte vi det mitt i natten dagen innan min födelsedag. Den här gången på en söndagförmiddag. Som tur var ville Erik och Pernilla ut och okynnesköra lite så vi fick skjuts både till djursjukhuset och till apoteket på Jägersro. Himla snällt! Annars hade det fått bli taxi. I och för sig hade det väl varken gjort till eller från i det stora hela rent prismässigt. Kalaset slutade ändå på cirka 2500. Då ingick i och för sig en tiokilos säck med dietmat. Den lär nog räcka ett tag. Roligt kalas. Lilla lilla Sigge. Tur för honom att han är världens bästa, snällaste, gulligaste katt och att han har så snäll matte och husse som älskar honom så mycket. Han är värd sin vikt (8,1 kilo tydligen) i guld. Lilla goseplutt.
Cirka 7 år och 7 kilo sedan.
3 kommentarer:
2500, sketabilligt jööö! Rena rama fyndet! Men då fick han bara lite medicin va, ingen spolning? Murres senaste kostade ju 8000 för tusan, men då var det sövning också.. Dock ingen mat.
Nä, de bara undersökte honom och konstaterade att det nog bara vara en inflammation i urinblåsan så vi fick ett recept. Dock kostade det 95 kr för att få ett recept! Och sen var det undersökning, jourkostnad, mat och medicin.
Söt katt! Åh, jag borde också ha döpt min katt till något coolt. Han blir liksom aldrig mer fit bara för att jag kallar honom Stallone.
Skicka en kommentar