Prag (post-bilkollaps)

Efter två övernattningar i Prag var det då dags att köra vidare mot Budapest. Vi tänkte köra förbi Kutná Hora på vägen. Det var lördag och alla i hela stan skulle tydligen åt samma håll som vi. Vi stod två timmar i bilkö och puttrade. Och helt plötsligt sa bilen Anna NEJ. Det var som ett motorstopp förutom att det inte gick att starta igen. Henrik fick hoppa ur och putta in oss till kanten. Öppnade motorhuven och hällde på vatten lite här och var. Hjälpte inte. Det regnade. Vi läste i instruktionerna. Tänkte att oljan kanske? Vi knappade in en bensinstation på GPS:en. En kilometer tillbaka på motorvägen. Bara att börja knalla. I regnet. Vi köpte olja. Knallade tillbaka. Hällde i olja. Inget hände. Okej, nu är det inte roligt längre. Henrik ringde sin pappa. Jag ringde mamma. Hon gav oss numret till SOS International. Vi ringde dem. De pratade danska men skickade en bogserbil som skulle komma inom 1,5-2 timmar. Bara att vänta då. En timme tog det. Vi trodde han skulle ha lite koll på bilar, han som kom, men det hade han inte. Han bara bogserade oss till en auktoriserad opelverkstad. De hade stängt men det hängde en gubbe där. Jag vet inte riktigt vad han gjorde där egentligen men han meddelade att ingen skulle kunna kolla på bilen förrän måndag morgon. Eller bogsermannen sa det, för gubben kunde inte ett ord engelska. Han sa" There is a problem. Big problem, small problem, i don't know." Vi tyckte det var ett ganska stort problem. Han sa: "For me, no." Men han fick ändå skjutsa in oss till stan med sin stora bogserbil. Han körde oss till Chili Hostel, men de hade fortfarande fullt. Vi fick låna deras internet för att leta upp ett annat hostel i närheten. Vi tog billigast möjliga. Och sen var det bara att vänta till måndag. Inte för att det gick någon nöd på oss, vi var ju ändå i Prag, men det var jobbigt att inte veta hur det skulle gå med bilen. Gick det att fixa ens? Hur mycket skulle det kosta? Måste vi lämna bilen? Och hur skulle vi göra isåfall? Åka hem? Åka vidare med tåg? Vi var ganska deppiga.

Så här deppig var Henrik när vi var ute och åt på kvällen.

Vårt rum. Färgglatt men sunkigt. Jag kunde riktigt känna hur lopporna dansade runt. Inget eget badrum heller. Och varför tror folk att man kan använda madrasskydd som lakan? Jag tror det är bland det sjukaste jag vart med om. Jag vill inte sova på ett skrovligt madrasskydd! Det känns ju svinäckligt.

Så här deppig var jag.

Så här läskigt kan det bli om man har så lång slutartid att man hinner blinka under tiden.

Klicka på denna för att se ett konstverk.

Nästa dag tog vi oss i kragen och gick och shoppade. Åt frukost på Subway. Jay! Sammanlagt i Prag köpte jag 1 styck t-tröja, 2 styck luvtröjor (för jag har råkat göra mig av med alla såna) och 1 styck ascoola solglasögon.

Detta tyckte Henrik var jätteroligt.

Sen blev det måndag och det var dags att ringa bilverkstaden. Vi fick reda på att det var kamremmen som gått sönder. En ny skulle beställas från Ungern (ironi!) så fort vi givit vårt samtycke, och den skulle komma på tisdagen mellan 13 och 14. Suck! En dag till i Prag! Men vi samtyckte såklart. Hela kalaset skulle gå på 3339 tjeckiska kronor vilket är typ 1200 svenska. I Sverige skulle samma utförda arbete uppgå till kanske 6-7000. Så det var väl tur i oturen kanske. Så då bestämde vi oss för att spendera måndagen med att ta tåget till Kutná Hora, eftersom det var på väg dit allt började. Skulle kännas tråkigt om man aldrig fick se det då liksom. Som att bilen gått sönder förjäves eller nåt.

Deras tågstation är inte alls som vår.

Deras tåg är inte alls som våra heller.

Vår kupégranne.

Framme vid Allahelgonagravkyrkogården. Hit vallfärdade folk med sina döda efter att en abbot spritt en kruka jord från Golgata här år 1278. Till slut blev det så fullt av döda att de fick begrava alla stående (inte blev det bättre när pesten kom). På 1400-talet fick en blind munk i uppdrag att försöka inreda ett ossarium i ett kapell som de hade byggt på kyrkogården. Det blev inte så fint så år 1870 fick en bildsnidare fixa till alltihop. Det sägs att han använde ben från 40 000 människor.

Kapellet.

Efter all död var Henrik så uppspelt att han var tvungen att utföra en liten dans. Klicka på bilden för att se.

Sen åt vi en bit och sen gick vi tillbaka till stationen för att vänta på tåget tillbaka till Prag.

Köp aldrig den här colan. Det är den äckligaste colan du kan tänka dig.

Kolla vad det står på anslagstavlan (bilden blir större om du klickar på den).

Tillbaka på Hotel Citybell. Vi övergav vårt sunkiga Hostel Centre när vi fick reda på att bilen skulle bli lagad. Man kan säga att vi firade genom att ta in på hotell.

Eget badrum är fina grejer.