Det var inte detta jag skulle skriva om

Har haft en ganska dålig dag faktiskt. Det fanns ingen frukost hemma i morse till exempel. Och sen tog batteriet i min mp3-spelare slut. Ibland när jag lyssnar på min mp3-spelare brukar jag låtsas att jag är någon annan som har lånat den av mig för det ger mig en helt annan bild av den musiken jag lyssnar på. Det är som att jag får en helt ny inblick i mig själv. Men imorse när jag skulle göra det på vägen till jobbet tog batterierna slut efter en halv Cat Power-låt. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Först en hel resa till jobbet och sen två timmars lucka mitt på dagen och sen hemvägen också. Utan musik. Det betyder ju att jag typ måste höra på andra människor runt omkring mig. Jag är väldigt trött på människor just nu. Jag gillar dem i teorin, som koncept liksom, och jag gillar de jag känner men däremellan finns den stora massan, pöbeln. Det är de som lånar böcker från dokb-hyllan och använder mer än ett utropstecken när de skriver, de som särskriver, de som använder ordet naw och som hela tiden säger A men inte B bara för att få uppmärksamhet, de som uppdaterar sin Facebookstatus fjorton gånger om dagen men aldrig har något vettigt att säga. De som helt seriöst kör klipp-och-klistra-statusar som "En hund finns vid din sida en liten stund, men håller ditt hjärta genom hela livet! Det är ♥ hundarnas vecka ♥ Om du har en hund som gör livet värt att leva, genom att bara finnas till.... så kopiera och klistra in detta i din status."  

Jag kan känna ett så stort förakt för dessa människor, fastän jag verkligen inte vill. Jag vill inte vara en sån människa som känner förakt för folk bara för att de inte är som jag men jag kan inte låta bli! För det är som en religion. En religion för den moderna människan. Och det finns få saker som skrämmer mig mer än religion. 

Jaha, sen försökte jag hitta en människa i Helsingborg som kunde låna ut en usb-till-mini-usb-sladd så jag kunde ladda spelaren men det fanns ju inte! Sen skulle jag hitta en fin plats någonstans i solen men det blåste ju så erbarmerligt. Högervindar, jag lovar, det finns bara snåla högervindar i den stan. Sen när jag äntligen kom hem kl 20.30 kunde jag inte äta någon mat för min matlust är som bortblåst och så kom jag på att det fortfarande inte fanns någon frukost hemma så då var jag tvungen att dra med Henrik bort till Hemköp och handla. 

Nu tänker jag gå och lägga mig och imorgon kommer jag vakna och vara glad för då är det fredag och det kommer bli en jättefin helg.