10 september 2010

Två superviktiga händelser

Jag förstår inte hur folk som jobbar hinner blogga också. Men det blir kanske lättare när man kommit in i rutinerna. För nu känner jag inte alls för att blogga när jag är ledig och ju mer sällan jag bloggar desto mer känner jag att jag vill skriva om vilket bara gör det mer jobbigt att faktiskt sätta sig ner och göra det. Det blir så mycket att berätta så man vet inte var man ska börja. Som att jag förra veckan blödde näsblod för första gången i mitt liv. Det var en chockartad upplevelse. Det var mitt i natten och jag vaknade till och kände att jag behövde kolla mobben så att väckarklockan stod rätt. Då började det rinna ur näsan och eftersom jag var förkyld trodde jag att det bara var lite snor, men i ljuset från mobilen såg jag att det var alldeles mörkt, så då rusade jag upp till toaletten och det bara vällde ut blod. Jätteäckligt ju! Sen fick jag väcka Henrik och fråga hur man gjorde för när jag var liten och mina kompisar fick näsblod hörde man alltid massa tvetydiga råd om hur man skulle göra. Till exempel att man skulle lägga sig ner med huvudet böjt bakåt men då kommer ju bara allt blod ner i halsen och jag kan nog inte tänka mig något värre. Sen hörde jag att man skulle stå vid handfatet och bara vänta till det slutade men tänk om det aldrig slutar? Henrik sa bara: gå och lägg dig igen. Så då tog jag papper i näsan och gick och la mig och då slutade det. Tur. 

Sen var vi med om en annan lustig sak förra veckan. Henrik och jag stod i kö på Systemet och en man ville tränga sig före alla men ingen lät honom göra det. Men jag har ju bara en flaska, försökte han desperat, men det gick inte. Men då öppnade en ny kassa och Henrik och jag fick dit. Då kom mannen rusandes och trängde sig förbi oss. Vi orkade inte bry oss. Sen när vi kom ut såg vi honom stå där och halsa sin flaska Rosita. Hans kompisar stod bredvid honom och pratade som att det var världens mest naturliga sak att halsa Rosita. Har ni någonsin druckit Rosita så vet ni att det är den mest avskyvärda, beska fuldrickan som finns. Bara alkoholister dricker Rosita. Tänk att man kan vara så desperat efter alkohol? Är det inte sorgligt?

3 kommentarer:

Henrik sa...

mmm, kom så sticker vi å handlar lite Rosita!

Kristin sa...

DU lskar Rosita!

Henrik sa...

lskar!