Jobb och pengar, pengar och jobb

Idag var jag hos tandläkaren. Jag går hos tandläkaren på tandläkarhögskolan. Då får studenter undersöka en och så blir det billigt för de är lite långsamma. Tre undersökningar behövdes för att de skulle komma underfund med vad som behöver göras. Det kostade bara femtio spänn för alla tre. Tyvärr har de köstopp just nu, vilket innebär att jag inte får ställa mig i kö för att fixa det som undersökningarna visade att jag behöver göra. Det är för att det är alldeles för många i den kön redan. Så då ville de skriva en remiss till tandläkarlärarna men eftersom de är riktiga tandläkare så blir det normaltaxa det vill säga tusen kronor/hål. Och jag hade en gammal lagning som gått upp plus ett till litet hål som behövde fixas. Och det har jag knappt råd med på min lilla lön. Det är mycket tråkigt tycker jag. 2000 kronor bara för att få fortsätta leva ett normalt liv! Ska det vara så verkligen! Jag får väl önska mig en tandlagning i julklapp då! Dessutom undrar jag om det inte borde finnas en garantitid på lagningar. Man har ju redan betalat för att få det lagat, då ska det väl inte gå upp efter bara några år!

Men imorgon ska jag ha lönesamtal. Då kanske alla mina problem löser sig (troligen inte). Det har varit mycket missnöje på jobbet de senaste dagarna. Alla tycker såklart att just de borde fått mer. Jag tycker att löneökningen minst ska spegla inflationen i samhället så att man inte indirekt får en löneminskning. Förra året fick jag 300 i lönehöjning. Det räckte ju knappt till prisökningen av busskortet! Sen tycker jag det är viktigt att de som faktiskt gör mest på jobbet ska få mer höjning än de som väljer att inte göra lika mycket. Man måste ha någon morot att kämpa för, annars blir ju budskapet att det inte spelar någon roll vad man gör och då kan man lika gärna göra lika lite som de andra.

Så, det var det.