1 november 2012

Svårt

Häromdagen när jag var på häktet och jag gick runt från celldörr till celldörr med en ur personalen så kom det ut en liten liten man med en vit bandana runt hela huvudet knuten med en stor rosett mitt på pannan. Personalkvinnan sa: "Do you want a book?" men vi kom ganska snart fram till att han inte förstod engelska så då började vi gestikulera istället, varpå han tog ett kliv fram och plockade på sig en bok på måfå, utan att ens titta på den. Då sa personalkvinnan: "Nej, men den där kan du ju inte läsa, du kan ju inte svenska!" och tog ifrån honom boken och stängde dörren om honom och vi bestämde att jag skulle ta med ett par böcker på hans språk från biblioteket istället. Så sa hon: "Hur kan du låta bli att skratta när du ser sånt här?" Och jag bara: Öööh, vad ska man göra? Tyckte inte det var så skrattretande just då.

Men så började jag tänka på hur det måste ha varit för honom. Här kommer de och öppnar hans celldörr och säger massa konstiga saker som han inte fattar och gestikulerar att han ska ta en bok, men när han väl tar en bok så bara tar de tillbaka den och stänger in honom igen! Han kan ju inte ha fattat nånting, stackaren. Och sen fick han sitta där i två dagar och fundera på detta, ända tills jag kom tillbaka och gav honom ett par böcker på hans eget språk, och kanske kopplade han inte ens ihop dessa två händelser då, eftersom det säkert händer en massa konstiga saker just nu som han inte förstår. Som tur är har han väl en advokat och en tolk för det viktigaste.

2 kommentarer:

henrik sa...

hahahaha, det är så galet roligt!

Hanna W sa...

Öh, hon kanske borde fundera på att byta jobb...?