Kärlek börjar alltid med bråk

Så här såg det tydligen ut på vår sjuårsdag förra fredagen:

I nästa inlägg ska jag berätta om Bokmässan.

Gåsahög

Känslosamt

Blä vilken dramatisk dag detta blev! Har ännu inte hämtat mig. Vågar knappt skriva vad som hände eftersom jag vet att mamma kommer läsa, men så här var det: Igår skulle då Carro och jag åka till Hammenhög för att hälsa på Erika. Eftersom bilen står vid Pildammsparken tog jag cykeln dit för att köra därifrån (och nu börjar säkert vissa av er misstänka vartåt detta barkar). Jag ställde cykeln på en av pensionärsgårdarna vid Roskildevägen. Tyckte det kändes väldigt tryggt faktiskt. Sen när vi åkte hem på kvällen kom jag på att vi skulle åka till Mediamarkt idag så då körde jag hem och ställde bilen på Davidshall för att det skulle bli smidigare. Enda nackdelen var ju då att cykeln stod kvar vid Roskildevägen. Så idag när vi varit på Mediamarkt och handlat lite på Coop så körde jag iväg för att ställa tillbaka bilen samt hämta cykeln. Tro fan om jag då inte kunde hitta cykeljäveln! Jag sprang runt på pensionärsgårdarna och letade och blev såklart helt osäker på var jag hade ställt den. Men jag kunde inte hitta den någonstans! Dessutom hade jag inte mobilen med mig så jag kunde inte ringa Henrik. Med tungt hjärta och gråten i halsen släpade jag mig hemåt. Dumma dumma cykel och dumma dumma mig! Jag var helt förstörd när jag kom hem. Henrik tröstade mig och sa att vi skulle gå ut och leta meddetsamma. Så vi gick tillbaka hela vägen och jag visade var jag hade ställt den och vi finkammade hela gården, men den fanns ingenstans. Så sprang Henrik in i ett buskage in mot Pildammsparken. Jag hängde efter och hörde honom ropa: Här är den, baby! Den står här! Och det gjorde den. Jag trodde knappt mina ögon. Jag blev så glad! Jag blir fortfarande så himla lättad när jag tänker på det. Jag tycker så mycket om min nya cykel så jag vet inte vad jag skulle gjort om jag blev av med den! Jag har ju i och för sig en försäkring men så himla trist att behöva punga ut med självrisk och allt annat krångel. Puh! Jag ska aldrig mer lämna min cykel sådär, hur tryggt det än känns. Människor som stjäl cyklar är onda! Om man stjäl från samhället eller rika människor är det en sak (jag menar alltså inte att jag tycker det är rätt men jag kan förstå det lite mer) men att stjäla cyklar, det är så lågt! Det är ju liksom fattiga människor som cyklar och ofta kanske de verkligen dessutom behöver sin cykel. Nu ser inte jag på mig själv som fattig längre men jag har ju inte precis råd att köpa nya cyklar till höger och vänster.

Sen gick vi en runda med cykeln i Pildammsparken.

I love you

I torsdags var jag hos farbror doktorn. Hon sa att jag har ett envist virus i halsen som gör att den svullnar upp. Det gör inte ont eller så och jag är inte förkyld annars men ett virus har satt sig i halsen och vägrar ge sig av. Ibland när jag ska sova känns det som att andningsvägen genom halsen blockeras. Som tur är kan jag då andas genom näsan men det är ändå lite småjobbigt. Men det är bara att vänta ut det. Finns inget att göra.

En roligare sak: i fredags var Henrik och jag på picnickonsert på Victoriateatern och såg Frida Hyvönen. Det var fantastiskt! Jag satt som trollbunden. Hon hade ett förband också som hon presenterade som sitt konstnärliga ursprung (typ nånting sånt) och det visade sig vara min gamla städjobbskompis Elin! Vi jobbade ihop sommaren kanske 2004? Hängde lite utöver jobbet också, men sen rann det ut i sanden. Det var samma band som hon spelade med då, Kids of the Ranch. Ett tvåmannaband tillsammans med en annan tjej som heter Imri (som Frida H sa att låten Djuna är tillägnad). Jag har sett dem spela förut men det var kul att se dem igen. Ganska experimentellt och lite opretentiöst pretto på något konstigt sätt. Elin Mörkberg, om du någon gång googlar ditt eget namn så kommer du kanske hitta hit och då vill jag bara säga Hej! Det var kul att se er spela i fredags!

Men som sagt, Frida. Hon var fantastisk. Finns ingen som kan jämföra sig med henne. Jag älskar henne.

I kärlekens tecken

Tänkte designa om bloggen och satt och letade bilder när jag hittade detta:

November 2007.

Dag 23 – en låt du vill ha på ditt bröllop

Nu är det så här att vi redan har en låt som vi vill spela på vårt bröllop, men den tänker jag inte avslöja här så därför får det bli den här andra som jag också gärna skulle vilja ha, fast i en fin akustisk version, kanske på piano.

Dag 8 – en låt som du kan hela texten till

Jag får nog faktiskt ta och härma Erika här och välja Håkan. Finns nog ingen musik som jag legat på min säng i mitt flickrum och sjungit till mer (Kent och Radiohead också i och för sig men jag kan dem inte lika bra som jag kan Håkan). Liksom 17 år. Min favoritålder. Förutom all olycklig kärlek och allt plugg och all förvirring.  Så himla fin ålder.

Tiden går så långsamt när man väntar

Vår vår vår, när kommer du till mig? Jag längtar ihjäl mig. Hela mitt väsen skriker efter dig. Jag behöver din värme och ditt ljus för att leva, förstår du inte det? Nu får du ta mig fan komma hit så jag överlever den här vintern också. Det har inte varit annat än mörker, kyla och frost i tre hela månader. Jag förstår inte hur du kan göra så här mot mig. Jag är mycket besviken på dig men jag kommer förlåta dig i samma sekund som du anländer. För jag kan aldrig vara arg på dig. Du är alldeles för fantastisk. 

En annan vår.

Riot!

Igår skedde ett mirakel, kan man säga. Eller egentligen inte alls eftersom det var helt och hållet made by man. Henrik stal tillbaka Moderskeppet! Han och hans kollega fick äntligen tummen ur och körde ut till Jägerso där den stått sedan 21 oktober. Men när han skulle lösa ut den (det kostar 240 kronor) så var det ingen som brydde sig om honom eller såg honom så då tog han helt sonika cykeln och cyklade iväg. Så jävla fint gjort! Kärlek på högsta nivå! Jag är så stolt!

Idag efter jobbet fick jag åka direkt till Henriks jobb för att hämta hem den. Jag skrattade hela vägen hem av lycka över att ha fått tillbaka den. Eller ja, iallafall tills mina lår höll på att förfrysa. Jag svär, de blev så kalla att de krympte för jeansen började hänga på mig. Det är sinnesjukt kallt idag. Planerar att hålla mig inomhus hela kvällen.

Men iallafall, mitt svävande moderskepp är tillbaka, fattar ni eller! Och Skräpet kan gå och dö nu. Om ingen vill ha honom?

Varning

Jag vill bara påminna alla om att vara försiktiga när ni går längs husen i stan. Det finns en massa fastighetsägare som inte har spärrat av fastän det hänger gigantiska istappar ner från taken. Här har det fallit snö och is utanför fönstret med jämna mellanrum hela dagen. Det är ju inte ofta man tittar upp mot taken sådär så det är lätt att missa. Så tänk på det nu!

Sen vill jag visa min fina chokladkalender som jag fick av Henrik igår. Han hittade den på Hemköp för endast tre kronor. Det är helt sant! Jag gillar inte Hello Kitty egentligen men det är så mycket kärlek i den här så jag kan inte låta bli att älska den. Det är den finaste chokladkalender jag sett tror jag.

En liten historia

Nu ska jag berätta om hur jag friade till Henrik. Det hela började egentligen sommaren 2008. Då bestämde jag mig för att fria på vår fyraårsdag, det vill säga 21 september 2009. Jag började leta förlovningsringar och allt. Ville bara ha något enkelt och tunt, och helst inte i guld. Jag ville ha silverfärgat men allt jag kunde hitta var bara stora klumpiga grejer som jag inte gillade alls. Till slut hittade jag en sida på internet som gjorde ringar i ämnet palladium, något jag aldrig hört talas om innan, tydligen en släkting till platina men inte så dyrt. Och de hade en modell som jag gillade. Så jag sparade sidan bland mina favoriter och tänkte inte så mycket mer på det. 

Sen började september 2009 närma sig. Mycket hade hänt. Henrik hade fått cancer och skulle opereras någon vecka innan den 21:e. Jag jobbade timmar på bibblan i Sjöbo och fick inte in så mycket i lön. Henrik hade bara sjukpengar. Allt kändes fel. Både ekonomiskt och känslomässigt. Jag ville inte att cancern skulle få förstöra vår eventuella förlovning. Jag ville att vi skulle vara fria från all skit. Så jag bestämde mig för att vänta lite.

Så nu i somras bestämde jag mig för att det var dags. Jag är 28 år. Nu vill jag att något ska hända. Så jag gick in på den där guldsmedssidan igen och den såg exakt likadan ut. Någon vecka innan vår 5-årsdag beställde jag hem ringmått som man ska prova ut för att se vilken storlek man ska ha. Jag var tvungen att säga till Henrik att han inte fick kolla posten på några dagar eftersom han alltid kommer hem tidigare än jag. Då trodde han att jag hade köpt någon fin present och blev helt orolig eftersom vi har bestämt att vi inte ska köpa presenter på årsdagen. Men jag tror jag lyckades avstyra oron. Så en fredag när jag var ledig gick jag runt på stan och letade efter ett fint kort. Jag gick till Korthuset, men inget tycktes fint nog för ett frieri. Så gick jag till varenda affär som kunde tänkas ha kort och till slut, när jag inte orkade leta längre, köpte jag ett på Akademibokhandeln som kändes okej.

Den 21 september inföll en tisdag. Jag kom hem 18.30 och då gick vi direkt till en restaurang som Henrik hade bestämt. Det var en överraskning så jag visste inte vart vi skulle. Det blev Akropolis som ligger mitt i Kungsparken. Vi var de enda som var där så tidigt. Och vi fick massa massa mat med massa massa tzatziki. Henrik betalade och så gick vi mot Hemköp i Kronprinsen för att slå på stort med Ben & Jerry-glass. Henrik styrde stegen direkt mot stora vägen men jag bara: kan vi inte gå in här? Och han: men det blir ju en omväg! Och jag: men det gör väl inget, det är ju mycket finare där. Och han: jaja, då går vi väl in där då. 

Så under en gatlykta i Kungsparken, bredvit en liten damm med konstgjorda näckrosor tog jag fram ett kuvert och gav honom. Så här såg det ut:

Jag var jättenervös. Vi har pratat om att gifta oss någon gång, men Henrik har också sagt att man kan skita i sånt. Så jag hade ingen aning om vad han tyckte. Men han blev glad och sa JA. Med i kuvertet låg också ringmåtten. Jag ville att han skulle vara med och bestämma ring så vi får en som vi båda gillar. Så gick vi och köpte glass och när vi kom hem visade jag ringarna på internet och han tyckte de var fina. Så här såg vi ut när vi var hemma och myste i soffan:

Tyvärr så hade de så himla mycket att göra hos guldsmeden så det tog ända tills nu i torsdags innan vi fick dem. En hel månad senare. Och dessutom var min ring för liten så jag fick skicka tillbaka den så nu måste jag vänta ännu längre. Henrik går runt med sin ring men jag har ingen. Men jag ska ju ha den hela livet så vad gör väl några veckor hit eller dit?

Och det var det.

Secondhandvandring

Idag tog vi en ny regnpromenad. En secondhandvandring var det sagt. Fast det regnade inte så ihärdigt som sist. Jag köpte en klänning för 64,50 på Humana (halva priset på allt just nu!) och en bok för 5 kronor på Sopstationen. Det var Garp och hans värld. Henrik sa att det var en klassiker och att jag borde köpa den så vad annat kunde jag göra? Jag har dock aldrig hört talas om den. Har ni?

Vilket påminner mig om bokcirkeln Jennie har anordnat. Hon bestämde att vi skulle läsa Utrensning av Sofi Oksanen men den är omöjlig att få tag i just nu. På Malmö stadsbibbla är det 97 personer i kö på den. I Tomelilla var det 12. Och den finns inte som pocket än och inbundet är lite för dyrt för mig för tillfället. Någon som råkar äga boken som är sugen på att låna ut den till mig? Vore hemskt snällt. Jag vill ju vara med i bokcirkeln!

Henrik köpte en hippieväska på Humana och Carro köpte ansiktsmasker på den där loppisen under ICA. Alltså inte såna man kladdar ut i ansiktet för att bli fin utan djurmasker. Två rävar och en apa blev det. Christian köpte en kamera på Marknadsbörsen. Sen hittade vi en ascool t-shirt med äpplen på och en text som såg ut ungefär så här: "Guefbuejj bhuelsdej". Carro frågade säljaren vad det betydde. Då sa han: Jag kan inte engelska så jag vet inte tyvärr. HAHA!

Nu ikväll har jag varit lite sur. Det regnade så mycket så det var omöjligt att ta sig utanför dörren. Och jag var inte ett dugg sugen på att sitta hemma. Men nu blev det så ändå. Henrik kollar på sport så jag funderar på att lägga mig och läsa. Läser Rosario är död av Majgull Axelsson just nu. Sjukt brutal bok.

En kärlekspotatis! Vi delade den på mitten såklart och åt varsin halva.

Klänningen jag köpte. Ser lite oformlig ut när man ser den så här men den är fin.

T-shirten.

Jobbvecka

Henrik tyckte jag skulle skriva ett inlägg innan jag går och lägger mig. Jag misstänker att han vill ligga ensam i mörkret och lyssna på ljudbok utan mig som stör med läslampan tänd. Jag tänker att då får jag väl göra det då. Har ju inte skrivit nåt på hela veckan. Har haft fullt upp med att ta mig till och från Tomelilla. Inte det lättaste ska jag be att få tala om. Jag tänkte att Tomelilla skulle vara mycket bättre än Sjöbo, där jag jobbade förut, eftersom det faktiskt går direkttåg till Tomelilla. Men jag kunde aldrig tro att de skulle gå så sällan. Om jag börjar 13.00 måste jag åka 11.19 och då är jag framme 40 minuter innan jag börjar. Om jag skulle ta nästa förbindelse kommer jag minst en timme försent. Om jag slutar 18.30 är jag hemma 20.30 och då måste jag åka buss till Lund för att ta tåget till Malmö därifrån. Det bästa är när det inte går några tåg alls, som igår. Det var verkställsfel (?) på spåret vid Svedala någonstans. Några stackars trafikvärdar i gula västar fick omdirigera alla hundratals vilsna pensionärer som skulle mot Simrishamn. "Det ska komma ersättningsbussar där borta någongång, vi vet inte när, men de är beställda." Sen kom det faktiskt tre bussar ganska snabbt, men de envisades med att de minsann skulle till Hässleholm, allihop, för det hade de fått order om. Men ingen här vill till Hässleholm för det går tåg dit! Det är inte där det är fel på spåret! Till slut ändrade de sig och åkte till Ystad iallafall. Jag blev bara två minuter försenad.

Själva jobbet är iallafall bra. Om än lite segt. Det finns liksom inte så mycket att göra som vikarie/timanställd när det inte kommer så mycket folk. Men det är bra ändå. Det är kul att jobba lite igen! 

I övrigt har jag hunnit med att hälsa på Henrik på hans nya jobb. Det ligger längst upp i ett högt hus vid Stadion. Man kan se hela Malmö från hans kontor. Eller nja, halva. Men man kan se andra halvan om man går till köket exempelvis. De har takterass och jakuzzi. Lyx! På hemvägen gick jag på konstutställning i Pildammstornet. Konstnären hette Kristina Natali och jag blev väldigt positivt överraskad. Jättefina färgglada, lite naivistiska bilder. Men ändå talangfulla. Inte bara barnsliga alltså. Det var mest akvareller vilket jag inte brukar vara så förtjust i eftersom det ofta blir så tunt färglager och jag gillar starka färger. Men jag skulle lätt kunna tänka mig att ha en av hennes tavlor på väggen. Kan verkligen rekommendera er att gå dit. Fast imorgon är det en ny utställning. Med någon som heter Peregrin Frost. Kanske nåt att spana in?

Idag vaknade jag av ett blomsterbud! Kan ni tänka er va! 

Från Henrik. Bara sådär! Tänk vad fin han är. En sån fin kärleksbukett har jag aldrig fått förr. Den matchar köket och allt. Fast när vi inte är närvarande måste vi ha den uppe på hörnskåpet, annars är Sigge framme och käkar upp den i ett nafs. Jag har minsann sett hur han suktar efter den.

Jag har lagt in en ny film under filmfliken. En biblioteksfilm. Glöm inte kolla!