Okej okej

Jag måste skriva ett nytt inlägg. Henrik säger att det är deprimerande att gå in på bloggen nu när det förra inlägget ligger där. Och så kan vi ju inte ha det. Tyvärr vet jag inte riktigt vad jag ska skriva om. Vi har varit på begravning. Förra veckan. Det var fint men tungt. Sen blev jag sjuk. Det var mycket tråkigt. Jag trodde att jag aldrig skulle orka gå upp ur sängen igen. Faktiskt. Jag låg där i tre dygn ungefär. När jag är sjuk så fattar jag aldrig att jag verkligen är sjuk på riktigt förrän jag blir frisk. Varje gång tänker jag att jag nog bara är lat och att jag egentligen borde gå till jobbet men att jag är så himla trött och frusen så det går bara inte att komma upp ur sängen. Sen efteråt när man upptäcker att man faktiskt kan ta sig fram utan att behöva kräla runt på golvet bara: jahaaaa! Nu fattar jag! Jag var verkligen sjuk! Då känns det skönt att veta att man inte skolkade trots allt. Så är det när jag är sjuk. Nu vet ni det.

Jag har köpt ett nytt schampo och balsam. Märket heter Aubrey och jag valde det som heter Rosa Mosqueta fast det fanns massa olika. Nu är ju jag ingen expert men så långt jag kan utröna verkar det inte innehålla några elakheter direkt, varken för människor eller natur. Så då återstår det ju bara att det ska funka bra också. Jag har bara hunnit använda det en gång hittills och det var igår men det kändes iallafall väldigt trevligt. Både schampot och balsamet hade liksom lyxigare konsistens och var drygare än Urtekrams till exempel. Men vem vet, mitt hår kanske börjar drypa av fett om en timme eller så. Än så länge verkar det lovande dock!

Vad mer kan jag säga? Det var nästan fyra veckor sedan jag skrev sist. Vad har jag gjort? Jag har köpt massa julklappar. Nästan alla. Men min kära moder och min ena kära syster vägrar skicka önskelistor. Snart blir det kanske inga julklappar till er!

Skit

Jaha, nu har jag läst på lite mer och kommit fram till att Urtekrams schampo ändå innehåller sulfater fast under det luriga namnet "försåpad kokosolja". Dessutom innehåller deras balsam cocoamidopropyl betaine som är en allergen syntetisk kemikalie. Det var ju synd. Jag fattar inte att jag inte kan få köpa sulfatfritt schampo om det är det jag vill ha, utan att bli lurad? Vad hände med den där valfriheten som är så poppis nu för tiden? Läser man den engelska innehållsförteckningen står det i och för sig att det innehåller sodium coco sulfate men när det finns en svensk innehållsförteckning så läser man ju den! Och sodium coco sulfate är i princip samma sak som sodium lauryl sulfate som är boven i själva schampodramat.

Så nästa gång får det bli ett helt annat märke. Jakten fortsätter!

Tokigt

Jag har köpt skor nu. Det blev nummer 3. Det vill säga ett helt annat par som jag råkade hitta. Men samma märke då. Hihi.

Hjälp

Nu behöver jag hjälp. Jag tänker köpa ett par fotriktiga sandaler och har blivit rekommenderad det tyska märket Rieker. Det är svårt bara att hitta fotriktiga sandaler som samtidigt är fina men jag har hittat två par. Ni ser bilder på dem nedan. Par nummer 1 tycker jag är finast om man bortser från den fula färgen på sulan. Därför tänkte jag satsa på par nummer 2 för där är sulan mer passande svart och neutral, men så sa Henrik att par nummer 2 ser ut som något man sätter på sig om man ska på porrklubb? Jag håller inte alls med men blev plötsligt osäker. Vill helst inte se ut som att jag ska springa iväg på porrklubb direkt efter jobbet. Så vilka tycker ni är finast? Och tycker ni att de ser ut som porrklubbsskor?

Nummer 1.

Nummer 2.

Livet leker eller liket lever

Hela våren har jag varit så trött så trött men nu känns det helt plötsligt som att jag kommit ut ur mitt ide och levt upp. Jag är pigg och har energi och går till och med upp före Henrik på helgmorgnarna. Det känns väldigt bra. Det är så tråkigt att vara trött jämt. Jag tycker fortfarande inte det är så himla kul att gå upp när jag ska till jobbet men det är väldigt mycket lättare nu än för ett par månader sedan.

Igår stack Henrik iväg till Tomelilla och jag och Carro och Christian gick på vintagemässa på Tangopalatset. Det fanns en hel del fint men det blev lite overload på något sätt. Alla gick runt och skulle vara så jäkla vintage så jag blev nästan knäpp. Kändes som en maskerad. Själv hade jag min knallgröna leopardmönstrade klänning. Den är så långt ifrån vintage som det bara går, trots att den faktiskt är begagnad. Men begagnad/second hand är väl inte riktigt lika fint som "vintage" fast det egentligen borde vara samma sak. Hur som helst så träffade vi Beki där. Hon jobbade med att hjälpa en kompis som hade nåt klädmärke. Hon fnissade och kramade oss och sa att hon mådde jättebra. Lite skillnad från sist vi försökte kontakta henne. Då låtsades hon som att vi inte fanns.  Men jag är väldigt glad att hon mår bra. Det förtjänar hon.

Precis utanför mässan hade någon skrivit "Gårdsloppis" på marken och eftersom vi inte hade några planer följde vi pilarna och hittade en mysig liten innergård med en väldigt liten loppis och eftersom utbudet var så begränsat och allt var så billigt så gick jag därifrån med en t-shirt och en klänning, allt för en 50-lapp. Carro köpte ett par Leejeans för 30 spänn. 

Sen gick vi till Pizzeria Rex vid Nobeltorget och köpte pizza som vi tog med och åt i Folkets park. Det var mumsigt. Otur bara att det började regna. Tur att vi kunde söka skydd under några buskar. Carro och jag köpte batiksaker sen. Det är så himla roligt att göra batik! Fast vi har inte gjort det än, den här gången, men jag ser fram emot det. På kvällen gick vi ut och dansade till en thailänsk kvinnlig DJ på Klaffbron. Hon var bra men resten av klientelet var inte så kul. De var typ 19 år allihop och ville nog helst lyssna på det där svenska vinnande bidraget i melodifestivalen hela kvällen. De förstod inte att uppskatta DJ:n alls. De brölade och stapplade runt på sina platådojor och var allmänt tonårsbrunstiga. Ack den ungdomen! Sån har jag minsann aaaldrig varit!

Lite bilder:

Mässa, regnskydd, blomster.

Nej men om man skulle ta och blogga lite

Häromveckan skickade jag ett mejl till Tele2 eftersom jag ville byta upp mig till ett dyrare abonnemang. Jag har tydligen bindningstid till någon gång i augusti men jag tänkte att de kanske ändå kunde låta mig byta eftersom de skulle tjäna på det. Men jag fick inget svar. Jättekonstigt. Efter en vecka skrev jag ett till mejl där det stod: Eller så byter jag till en annan operatör när bindningstiden är slut. Inom en timme hade jag fått det nya abonnemanget! Konstigt. Tänk om jag verkligen inte ville ha det längre. Men nu har jag det ändå vad det verkar. 

Idag köpte jag en neonrosa klänning på H&M för nittionio kronor. Jag stod jättelänge och "ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte". Liksom chockrosa? Riktigt riktigt neon. Är det verkligen okej? Hur kommer jag känna mig när jag går runt i denna kreation? Jag kommer synas på flera kilometers avstånd. I dimma. Jag kan bli en fyr. En neonrosa fyr. Kan man ha den på jobbet tro? 

Varje gång jag kollar på kläder i affärer måste jag tänka på att jag faktiskt är 30 år nu. Kan en 30-åring bära detta plagg med hedern i behåll? brukar jag tänka. Exempelvis har jag en rosa spetskjol som jag köpte för ett antal år sedan. Kan en 30-åring ha en rosa spetskjol? Mina kompisar säger ja, men det kanske är bara för att vara snälla, jag vet inte. En kompis tyckte att det var lite sådär sexigt slampigt med trasiga strumpbyxor. Jag hade jätteofta trasiga strumpbyxor när jag var yngre, men nu? Skulle inte tro det. Vilket är synd eftersom mina strumpbyxor går sönder precis hela tiden. Jag köpte två nya förra veckan och båda har redan gått sönder! Man borde fan bojkotta nylonstrumpbyxor. Iallafall såna där tunna. Om man kommer upp i 120 denier brukar de hålla rätt bra men annars är det bara skit. Jag kollade precis nu vad denier är. 20 denier innebär att 9 144 m (10 000 yards) garn väger 20 gram. Fatta vilka långa trådar man har i de där grejerna! En hel kilometer! Sick. 

Henrik har varit i Stockholm i veckan. Han är på väg hem nu. Planet skulle gå vid 21 men var sent av någon anledning så jag vet inte om han har åkt än. Drygt. Jag ska nog gå och lägga mig. Gonatt.

Frida

Häromdagen gjorde jag något helt nytt. Något totalt banbrytande, gränsöverskridande, trendsättande. Jag gick till en affär och köpte en CD-skiva! Jag tror inte jag har gjort det sedan jag bodde i Växjö faktiskt. Jag beställde några gånger från Ginza medan jag bodde här i Malmö, men det måste varit en sisådär 8-9 år sedan. 

Det var Frida Hyvönens nya; To the soul. Den släpptes för bara någon vecka sedan och den fanns inte att få tag i på något sätt på internet förutom genom iTunes och jag hatar iTunes. Jag vägrar besudla min fina dator med detta program från helvetet. Så jag fick ju säkert betala en massa mer i affären men det är det värt. Jag skaffar aldrig iTunes! Sen kan man ju såklart lyssna på skivan på Spotify men jag vill äga! Och jag kan inte lyssna på Spotify när jag åker till jobbet och den tiden är min allra största källa till musiklyssnande. Så detta var enda sättet. Jag måste ju hinna lyssna in mig innan konserten den 5 maj.

London!

Det första jag vill säga om London är:

...att våren stod i full blom! Här i St James's park.

Det fanns orädda ekorrar (och duvor) i alla parker.

Och påskliljor!

Första dagen ägnade vi åt rekognosering, parker och shopping (här på Carnaby street, som kändes väldigt kommersialiserat sedan sist jag var där för en sisådär tolv år sedan).

Soho.

Chinatown.

Picadilly circus.

Hyde park.

Dagens shopping: en pyjamas! Som lyser i mörker! Kunde tyvärr inte demonstrera detta eftersom kameran såg för dåligt. Mushi mushi!

Hotelltrappa.

Miiiip!

Andra dagen turistade vi. Bland annat åkte vi London Eye,

tittade på Big Ben

och besökte Aquarium. Här ovan ser ni hajägg. De små påsarna med yngel i. De simmade runt där inne de små liven.

Sidfisk. Skittöntig om ni frågar mig.

Många fula fiskar.

Och fina.

Och fjantiga ålar.

Och roliga pingviner.

Vi åt på ett ställe vid St Paul's cathedral men det är inte värt att nämnas direkt. Överlag var det ingen kulinarisk resa. Alls.

Hotellrummet var fint. 

Vi beställde upp kvällsmat på rummet. Första gången i mitt liv. Kändes lyxigt och lite skamligt.

Men trevligt.

Tredje dagen nyttjade vi tunnelbanan för första gången och åkte till Camden. Där shoppade vi. En klänning till mig och en t-shirt till Henrik.

Det var lite mycket folk.

Sen träffade vi Maj! En av mina bästa vänner i hela livet! Hon tog oss med till ett mysigt café.

På kvällen gick vi på musikal: We will rock you.

Fjärde dagen åkte vi hem. Henrik fick ställa upp som trött modell en sista gång.

Hotellloungen.

Kalenderproblemet

Varför måste man, bara för att man är vuxen, ha tråkiga saker? Jag har letat med ljus och lykta genom Malmö efter en fin och färgglad kalender som man blir glad av när man sitter på jobbet i ett tråkigt möte och en snål novembervind viner i knutarna. Det enda som finns som är fint är skolkalendrar och det funkar inte riktigt när man är vuxen och har ett jobb, eftersom de har ett uppehåll på sommaren. Så jag sökte mig till internet. Utomlands. Och hittade denna:

Jag känner att den kommer funka skitbra! Inklusive frakt kostade den inte mer än om jag hade köpt en halvful i en affär här i Malmö. Jag visste väl det. Att det fanns andra än jag. Men det var inte helt lätt att välja ut vilken jag skulle ha. De var så söta allihopa!