Natur- och barnromantik

Nu när jag skrivit av mig angående cykelstölder och skit kan jag fokusera mer på det som var trevligt med helgen. Exempelvis att min lillasyster Sofie tog examen från sjukgymnastutbildningen i fredags. Det var en jättefin dag. Förutom att det inte var så härligt väder. Så med fin menar jag alltså att vi hade väldigt trevligt. Och igår åkte Carro och jag till Erika i Hammenhög. Där gick vi på loppis och så fick vi bautagoda cannellonis och rabarberpaj med rabarber från trädgården. Och igår på kvällen gjorde Carro och jag batik. Grön och blå batik. Det blev rätt fint. Fast det har jag ingen bild på.

Blå suddig Sofie.

Så fick hon börja jobba direkt.

Doktor Bella.

Loppisfynd. Här i ska jag ha mitt elixir.

Set har lite egentid i vardagsrummet.

Bella gillade mina skor jättemycket.

Ute i trädgården.

Det var så ljust ute att jag inte märkte när jag ställde om till svartvitt.

Livet leker eller liket lever

Hela våren har jag varit så trött så trött men nu känns det helt plötsligt som att jag kommit ut ur mitt ide och levt upp. Jag är pigg och har energi och går till och med upp före Henrik på helgmorgnarna. Det känns väldigt bra. Det är så tråkigt att vara trött jämt. Jag tycker fortfarande inte det är så himla kul att gå upp när jag ska till jobbet men det är väldigt mycket lättare nu än för ett par månader sedan.

Igår stack Henrik iväg till Tomelilla och jag och Carro och Christian gick på vintagemässa på Tangopalatset. Det fanns en hel del fint men det blev lite overload på något sätt. Alla gick runt och skulle vara så jäkla vintage så jag blev nästan knäpp. Kändes som en maskerad. Själv hade jag min knallgröna leopardmönstrade klänning. Den är så långt ifrån vintage som det bara går, trots att den faktiskt är begagnad. Men begagnad/second hand är väl inte riktigt lika fint som "vintage" fast det egentligen borde vara samma sak. Hur som helst så träffade vi Beki där. Hon jobbade med att hjälpa en kompis som hade nåt klädmärke. Hon fnissade och kramade oss och sa att hon mådde jättebra. Lite skillnad från sist vi försökte kontakta henne. Då låtsades hon som att vi inte fanns.  Men jag är väldigt glad att hon mår bra. Det förtjänar hon.

Precis utanför mässan hade någon skrivit "Gårdsloppis" på marken och eftersom vi inte hade några planer följde vi pilarna och hittade en mysig liten innergård med en väldigt liten loppis och eftersom utbudet var så begränsat och allt var så billigt så gick jag därifrån med en t-shirt och en klänning, allt för en 50-lapp. Carro köpte ett par Leejeans för 30 spänn. 

Sen gick vi till Pizzeria Rex vid Nobeltorget och köpte pizza som vi tog med och åt i Folkets park. Det var mumsigt. Otur bara att det började regna. Tur att vi kunde söka skydd under några buskar. Carro och jag köpte batiksaker sen. Det är så himla roligt att göra batik! Fast vi har inte gjort det än, den här gången, men jag ser fram emot det. På kvällen gick vi ut och dansade till en thailänsk kvinnlig DJ på Klaffbron. Hon var bra men resten av klientelet var inte så kul. De var typ 19 år allihop och ville nog helst lyssna på det där svenska vinnande bidraget i melodifestivalen hela kvällen. De förstod inte att uppskatta DJ:n alls. De brölade och stapplade runt på sina platådojor och var allmänt tonårsbrunstiga. Ack den ungdomen! Sån har jag minsann aaaldrig varit!

Lite bilder:

Mässa, regnskydd, blomster.

Vilken underbar dag!

Igår hade jag en riktigt fin dag. Den bästa på länge! Inte för att jag brukar ha så värst dåliga dagar men den här var något utöver det vanliga. Utan att det egentligen hände något. Förutom att vi hade teamdag på jobbet så vi var inte på jobbet alls utan åkte till Rungsted Kyst som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Där promenerade vi i skogen och träffade kossor och så var vi på Karen Blixen-museet och sen gick vi ner till hamnen och åt lunch på en fantastisk uteservering och jobbet betalade allt. Vi fick till och med efterrätt. Och sen spatserade vi runt och kollade i affärerna som låg på strandpromenaden. Och vädret var så härligt och skogen var så grön och havet var så blått. Jag blev som berusad av all natur. All blomdoftande ljusgrönt färgglada prunkande natur. Jag försökte insupa allt så jag kan plocka fram det sen när vintern kommer igen. Sen åkte vi hem. Anneli och jag tog tåget direkt från och till Malmö för vi slutade klockan 15 och de andra fick ta båten till Helsingborg.

När jag kom hem gick jag och gymmade. På killdelen den här gången så jag var inte ensam. Men det finns lite andra saker att göra där. Man kan ju inte köra samma maskiner och övningar varje dag. Musklerna måste vila. Mina stora feta muskler då alltså, om ni undrade. 

Sen när vi hade ätit tyckte Henrik att vi skulle gå en promenad så då gjorde vi det. I Slottsparken och där var också så himla fint! Massa grodor som kvackade och massa små dunungar som sprang runt och pep. En, den minsta man kan tänka sig, var alldeles ensam! Den var jätteledsen och simmade runt och pep och pep och letade efter sin familj. Jag blev alldeles tung i hjärtat. Vill inte att en så liten oskyldig dunig fågelbebis ska vara alldeles ensam i världen! Buäääh!

Henrik sa att den nog skulle hitta sin familj snart men det sa han bara för att trösta mig. 

Men bortsett från detta disharmoniska inslag så var det en alldeles fin och härlig dag.

Haj!

Tänkte bara säga att mitt lilla "föredrag" förra veckan gick helt okej! Eller helt okej. Utan utropstecken. Jag pratade lite för snabbt men jag verkade nog inte så jättenervös. 

Nu håller jag på att dö av hunger så jag ska genast äta. En bakad potatis blir det. Har vart och gymmat på gymmet. Var helt ensam på tjejsidan. Skulle lätt kunna ha det så jämt. Jag blev väldigt motiverad och körde på som bara den. Nu är jag helt slut och darrig. Särskilt i armarna. Puh! Mat!

Fredagen

I fredags bjöd mina kollegor mig på trerätters på Piazza i Helsingborg. För att jag fyllt jämnt. Det är två andra som också fyller jämnt nu i vår. Så de blev också bjudna. Vi fick presenter också. Jag fick en bukett med gula rosor, ett halsband och 500 kronor på Ticnet. Inte illa pinkat alls. Tyvärr hade jag dagen innan behövt det presentkortet för då köpte jag biljetter till Frida Hyvönen på Victoriateatern i maj. Men det kommer nog fler saker jag vill gå på. Högst sannolikt.

Jag försökte fota med mobilen men det var så mörkt så det blev rätt usla bilder. Jag är ju lite av en blixtmotståndare. Blixt = stämningsdödare i många fall. Men inne på toaletten var det ljust så då kunde jag fota mig själv iallafall:

Jag hade på mig min nya klänning som Henrik köpte till mig i London.

...som sen gick sönder mot en av de vassa skruvarna som de hade på baksidan av alla stolsryggar. Jag blev ledsen. De verkade medvetna om problemet och sa att jag kunde få ersättning om jag kom dit på lunchen någon dag när ägaren var där. Men jag ville helst bara att de skulle göra något åt det. Det är ju jättedumt att ha stolar som sliter sönder gästernas kläder. Inte så svårt att åtgärda heller, om man vill.

5 575 269 000 000 kronor

Så mycket säger de att irakkriget ska ha kostat. Varken jag eller Henrik visste hur man uttalar denna ofantliga summa i bokstäver. Det var mer än miljard iallafall, men vad kommer sen? Triljon? Nä, biljon var det, fick vi reda på lite senare. Det var ju en himla tur. En triljard hade ju varit lite väl mycket. En sketen biljon gör väl däremot varken till eller från. Eller 5,6 biljoner då. En piss i oceanen om ni frågar mig. Sen att det dog några hundra tusen civila... ja vaddå? Vet inte ens vad jag ska skriva om detta.

Jag är skitdålig på att blogga. Jag vill egentligen men jag orkar aldrig. Sen finns det inte så mycket att skriva om just nu heller. Det är bara jobb, och mörker. Buhu. På torsdag är det årets mörkaste dag. Och på jobbet är det lite kaos. Vi håller på att RFID-tagga alla böcker. Det innebär att vi klistrar in ett litet chip i varenda bok. Fatta vilket jobb det är! Jag tror inte man kan förstå hur många böcker det faktiskt blir som man måste gå igenom. Jag vet inte ens hur många böcker vi har men det är en jävla massa, det säger jag er. Nu är det i och för sig så att vi anställt unga människor som får göra merparten av detta jobb, men det man inte tänker på är alla böcker som återlämnas. Det är så sjukt många! Och då måste de chippas innan de ska ut på hyllorna och är man biblioteksvärd måste man hinna chippa i takt med att det kommer in böcker och man kan bli galen för mindre. Så just nu hjälper det inte ett dugg att det alldeles alldeles snart är jul för folk lämnar tillbaka böcker som tokiga. Som om deras sista stund var kommen och det absolut sista de vill göra i livet är att lämna tillbaka sina biblioteksböcker. 

Förra veckan hade vi julfest. Det var min andra julfest på det här jobbet. Snart har jag jobbat där i 1,5 år. Så länge har jag aldrig jobbat någonstans förut. Det känns fint. Och snabbt har det gått också. Första julfesten var i bibliotekets regi, denna stod någon annan del av Kulturförvaltningen för. Jag vet inte vilken, men kulturchefen var något slags värdinna/konferencier iallafall. Och så blev vi serverade en tallrik med rå fisk till förrätt. Ni kan ju tänka er hur mycket jag åt av den. Just det, ingenting. Satt och hoppades på huvudrätten, men den visade sig bestå av en tallrik kött. Ingenting till. Inte ens en liten potatis- eller brödbit! Inte ens grönsaker, bara en liten ynklig klick rödbetssallad. Hemskt ledsen, men GI är ingenting för mig. Inte ett dugg faktiskt. Kan nog inte tänka mig något värre än att äta en tallrik kött utan något till. Så jag fick ingen middag. Hade gott sällskap av två av chip-tjejerna som hade glömt anmäla att de var muslimer. Till efterrätt fick vi en mandelform. 

Har vägt upp denna hemska upplevelse med att baka julgodis idag.

Cornflakesgodis!

Ledsen och glad

En i mitt team är sjukskriven så jag ska få jobba heltid till och med 15 november och sen kanske en annan i mitt team ska opereras och vara sjukskriven i tre månader så då ska jag få jobba heltid i tre månader. Sen kanske jag aldrig mer kommer jobba något annat än heltid för resten av mitt liv, vem vet? Det känns både väldigt bra och lite dåligt för när ska man göra andra saker än att jobba? Jag kommer inte komma hem före 18 någon endaste dag. När ska man till exempel göra saker som att tvätta och städa? Det kommer nog bli så att vi inte kommer tvätta och städa alls här hemma. Men rika kommer vi bli! Eller ja, inte rika kanske. Det beror på vem man jämför med. Om man jämför med vad vi någonsin varit förut så kommer vi vara rika. Om man däremot jämför med alla andra yrken förutom möjligtvis servitör och städare så kommer vi inte vara rika. Men man ska ju inte jämföra sig med andra, har jag hört, bara med sig själv.

I torsdags hade jag pysselkväll. Det blev väldigt bra till slut. Jag höll på och stressade med bakning och städning halva dagen och till slut kom Jennie. Ingen mer. ALLA andra lämnade återbud typ tio minuter innan de skulle vara här (förutom de som inte lämnade återbud alls eller inte hade svarat på inbjudan alls). Jag höll på att bryta ihop totalt. Jag var dock väldigt glad att Jennie var här, annars hade jag sprungit till skogs och gömt mig under en sten och vägrat komma upp någonsin mer. Men efter ett par förebrående sms kom Carro och Bea också, så vi blev en liten grupp i alla fall. Jag vet att det är väldigt lätt att känna att man inte orkar sådär i sista sekunden. Man vill ju egentligen, men efter en hel dags jobb kommer man hem och känner sig helt slut och vill bara sitta i soffan och glo. Men om man då tar sig i kragen och ändå sticker iväg så brukar det bli väldigt bra till slut. Man brukar vara glad att man faktiskt kom iväg. Jag ska tänka på detta i fortsättningen när jag känner att jag vill lämna återbud i sista stund. Tänk om alla andra gör likadant? Då står ens kompis kanske där med skägget i brevlådan och en dubbel sats chokladmuffins i en nystädad lägenhet och gråter. Och det vill man inte. 

Så jag vill säga TACK till Carro och Bea och allra mest Jennie för att ni ville glädja mig med er gemytliga närvaro. Ebbe hade bakat snickerskakor och allt som Jennie tagit med sig. Och så drack vi te och myste. Jennie klippte och klistrade ihop en tavla med en robot som höll i en hund, Bea stickade halsduk och Carro lärde sig virka. Själv hann jag gå igenom hela min hög med kläder som skulle fixas, lagas och sys om. Kände mig jättenöjd efteråt.

Växjövisit

Henrik har åkt till Estocolmo och kommer inte hem förrän på tisdag så igår passade jag på att åka till Växjö för att fira moster Ylva som fyller 50 snart. Det var mestadels trevligt ända tills vi kom in på politiska diskussioner. Måste lära mig sluta prata politik med min släkt, man blir bara nedröstad och nedtystad. Det blir alltid jobbigt och är dessutom totalt meningslöst eftersom vi aldrig kommer komma någon vart. Men i övrigt var det trevligt som alltid. Och Petronella var precis lika söt som sist. Kan inte fatta hur hon kan vara så söt. Jag kommer nog aldrig kunna producera ett så sött barn. 

Ylva får paket.

Vi satt på altanen hela kvällen.

Bautagod tårta.

Lilla glada Petro.

Fjärilsjakt

Förut kom det in en fjäril här. Sigge och Pinky blev som tokiga och jagade runt efter den. Den lyckades dock hitta ut genom fönstret till slut, och kvar var bara två mycket förvirrade katter.

Sen var jag jätteambitiös och bakade bullar. Kanelbullens dag och allt (läs: kardemummmmmmmmmmma). Jag vet att Carro vill cencurera ordet kanelbulle efter allt tjat idag men hon hon ska nog få se på andra bullar!

Semester

Jag försökte laga mat men det gick svindåligt. Skulle göra stuvade makaroner men det fanns ingen mjölk och sen råkade jag salta för mycket så det blev jätteäckligt och köttbullarna blev helt svarta på ena sidan. Fick slänga mer än hälften. Jag hatar att slänga mat. Gör det i princip aldrig. Men känner mig inte helt hundra just nu. En bebis gråter på gatan. Det regnar. På teven går ett hemskt förlossningsprogram. Vet inte om jag någonsin vill ha barn efter detta. Alla mammorna får panik och skriker och gråter och säger att de inte vill leva. Ska det vara så? Hujedamig. 

För att vara lite positiv: hade utvecklingssamtal med min teamledare idag på Ebbas fik. Hon var nöjd med mig och ville egentligen anställa mig på heltid men det går visst inte. Jag kommer få mer timmar i höst men min fasta tjänst kommer inte att utökas förrän det finns en tjänst ledig. Jag blev besviken. Men det var direktiv uppifrån så det är väl inte så mycket man kan göra.

Nu blev det negativt igen. Tur att jag har semester. 

Kristihimmelsfärdslov

Igår började det brinna i Lars datorskärm på jobbet. Han har sin plats bredvid mig och var inte där för tillfället. Helt plötsligt började det ryka som fan från ena hörnet av skärmen. Vi var tre stycken inne i rummet men bara jag såg det till en början så jag flög upp och skrek: "Lars dator brinner!" Tanja och Kerstin kom rusande och frågade vad vi skulle göra. "Vi måste dra ut sladdarna!" sa jag och försökte nå över mitt skrivbord men det gick inte. "Dra ut dem!" skrek jag. "Men vilka?" "Allihop!" Så Kerstin kröp under bordet och drog ut dem och då slutade det ryka men det luktade bränd plast/elektronik länge efteråt. Läskigt. Tur vi var där och att jag hade förmågan att beordra och att de hade förmågan att lyda. Tillsammans är vi starka!

Flexade ut tidigt för att ha lov. Kristihimmelsfärdslov. Fem dagars ledighet och jag har ingenting inplanerat. Ingenting! Det är så skönt. Inga måsten, bara spontanitet. Som igår när vi åkte till Köpenhamn. Det var nåt slags gatufest där, Distortion. Och så beställde vi in saft. De serverade den varm. Det var lite överraskande. När man beställer in ett glas saft så får man en rykande mugg i handen. Men det var gott. Flädersaft. Sen på vägen till stationen köpte jag en pannkaka. Tyckte han snålade med sylten men sen lyckades jag ändå få syltetøj överallt. På halsduken, på kavajen, i hela ansiktet och händerna. Det var kladdigt. Men gott. Mitt bankkort funkar inte i Danmark har jag märkt. Jag har inte kunnat ta ut nånting de senaste gångerna jag vart där. Så när jag gick in på internetbanken idag för att undersöka saken upptäckte jag att alla länder utom Sverige är spärrade. Det är ju bra men lite knäppt när man inte vet om det. 

Min lillasyster var på studentbal i måndags. Kolla så fin!

Och så här såg jag och min andra syster ut när vi var på bal.

Facebookchocken

Den drabbar mig ibland. Som nu till exempel. Är ensam hemma. Henrik är på tv-spelskväll hos Christian och jag får inte vara med buhububu. Därav att jag sitter och slöglor på Fejjan. Och så börjar jag stalka folk jag inte ens känner och typ kollar på varenda bild och statusuppdatering fastän det kanske bara är en kompis kompis kompis eller nåt och så kanske jag sitter och irriterar mig för att de verkar så dumma och alla deras kompisar verkar dumma och så är de typ religiösa och rynkiga och deras familjer ser astråkiga ut och jag ba: Fan, jag är så mycket bättre och mina vänner är så smarta och min familj är så snygg och min panna är inte alls sådär rynkig, fy fan vad jag är bra alltså och det är ju fint att känna sig bra men så blir jag bara irriterad på mig själv för att jag håller på med denna destruktiva aktivitet och så känner jag mig dålig för att jag ser ner på andra människor och kommer fram till att jag måste vara mycket dummare än de ändå. Och så tänker jag att jag aldrig ska gå in på Facebook igen för man blir bara korkad av det. Man blir en i pöbeln. Jag hatar pöbeln. Jag gillar individer men inte massan.

Så nu ska jag kolla film istället. Och äta en ny Ben&Jerrys som jag hittade som heter Nordic water peace.

Var var jag?

Jag har blivit sjuk. Det kom som en blixt från klar himmel i fredags. Ont i halsen och massa snor. Fy fasen. Vi satt hemma med C&C och kollade på Woodstockdokumentären på madrasser som vi dragit fram i vardagsrummet á la cancertiden. Jag hade dessutom bakat en kladdkaka till Christians ära eftersom han fyllde 30 i torsdags. Vi orkade se tre av treochenhalv timmar av dokumentären, sen bara gick det inte mer. Den är fantastisk! Men lång. När man ser den undrar man varför man inte var där.

Igår hade vi hyrt gårdshuset för att ha 30-årsfest. Tyvärr mådde jag så uselt så jag fick gå upp och lägga mig klockan 21 och så låg jag där helt däckad tills de andra kom upp ca 01/01.30. Men det var trevligt så länge det varade! Och de andra verkade ha haft det bra. Bilder kommer senare. Under tiden får ni nöja er med min fina kladdkaka. 

Den åts upp i ett nafs.

Helgen och sånt

I lördags när jag kommit hem från jobbet gick Henrik och jag till 1002 (Tusen&Två) för att trösta den här arbetande kvinnan. Vi träffade Jennie och Oscar och den nya lilla Franken och fick sitta vid deras bord och jag fick hålla Frank medan de åt för deras mat kom in tidigare än vår eftersom de var där tidigare än vi. Sen på kvällen ville ingen hänga med mig eftersom de vart ute och haft kul på fredagen istället och nu ville de bara sitta hemma och gosa med soffan. Jag var lite sur. Men sen på söndagen följde Henrik med mig till Linnéa som hade födelsedagsgrillkalas och där fick han träffa några ur mitt arbetsliv. Anneli och Linnéa iallafall. Och jag fick träffa Annelis jättecharmiga son Nore. Idag har Carro och jag haft picnic i Folkets park. Det var hur fint som helst och sen gick vi lite på stan och jag köpte två styck kläd på Myrorna. En liten blusjacka och en batikklänning som Carro först hittade men sen dissade. 

Bilder:

Fota kalejdoskop.

Om man klickar på bilden och förstorar upp den kan man se Christian där inne.

 

Fota lampa.

Fota flicka.

Here we go again

Vaknade 06.15, åt frukost och fixade. Tog tåget 07.03. Hade teamhalvdag i Idrottsmuseets sammanträdesrum där vi målgruppsarbetade. Tänker inte gå in närmare på det för det blir för RÄLIGT för er. Dessutom fick vi börja dagen med en trevlig brandövning. Sen fick jag gå ifrån för att jobb-Christian ville ha med mig på ett möte med en retailbyrå. Låter sjukt flådigt, inte sant? Jag tror inte jag har fattat ännu exakt vad de gör egentligen, men det handlade om den fysiska miljön på bibblan. 

Sen gick jag tillbaka till teamhalvdagen lagom till att vi skulle luncha på Koreana. Sen avrundade vi målgruppsarbetet. Sen gick vi tillbaka till bibblan och jag skrev ett försenat protokoll från fackstyrelsemötet. Sen var jag värd och sen slutade jag. 

Var hemma cirka 18 och var jättetrött i fötterna men Henrik tvingade iväg mig till gymmet. Och det gick bättre idag än igår iallafall. Och jag hann faktiskt få träningsvärk i bröstmusklerna av det lilla jag gjorde igår och eftersom jag är så positivt lagd tänker jag självklart inte att jag är otränad utan snarare att jag inte tränade så lite som jag trodde. Idag körde jag lite crosstrainer samt ben, rygg och bröst. 

Jag kom hem igen lagom tills Henrik var klar med maten. Bakad potatis. Det var gott. Ringde och pratade med mamma för hon fyller år idag. 53 år. 

Och  nu sitter jag här nyduschad och funderar på om jag orkar betala räkningarna eller om jag ska vänta in i det sista. Vad tycker ni?

Långfredag

Idag vaknade jag 10.30 av klockan som ringde. Gick upp och åt frukost och duschade och packade och sen kom mamma och Evert och hämtade mig och lämnade ett miniväxthus som Evert tillverkat. Det var fint! Kommer bild senare. Sen åkte vi till Lund och hämtade upp systrarna och sen åkte vi vidare till Växjö, sjungandes tidiga Beatleslåtar, och jag blev avsläppt hos pappa. Sen fick jag varken träffa farmor eller Annica för de har fått vinterkräksjukan så pappa och jag satt hemma och pratade och pratade och åt lammstek och sen kollade vi på Så ska det låta och Skavlan och sen pratade vi lite till och sen gjorde vi varm choklad och sen kollade jag i hans stjärnkikare och sen pratade vi och sen eldade han upp mig så jag skrev ett långt argt klagomail till Gatukontoret i Malmö för att de stjäl cyklar. Jag kände att jag var tvungen att göra något för att visa mitt missnöje åtminstone. Pappa och jag lyckas alltid komma in på orättvisor av alla de slag och nu kom vi in på detta hur Malmö stad straffar stackars fattiga cyklister på ett mycket omoraliskt vis. Det ska bli spännande att se vad de svarar. 

För att fira påsken får ni en bild på en katt som sitter på en tupp från den fantastiska bloggen Djur på djur.