Igår hade jag en riktigt fin dag. Den bästa på länge! Inte för att jag brukar ha så värst dåliga dagar men den här var något utöver det vanliga. Utan att det egentligen hände något. Förutom att vi hade teamdag på jobbet så vi var inte på jobbet alls utan åkte till Rungsted Kyst som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Där promenerade vi i skogen och träffade kossor och så var vi på Karen Blixen-museet och sen gick vi ner till hamnen och åt lunch på en fantastisk uteservering och jobbet betalade allt. Vi fick till och med efterrätt. Och sen spatserade vi runt och kollade i affärerna som låg på strandpromenaden. Och vädret var så härligt och skogen var så grön och havet var så blått. Jag blev som berusad av all natur. All blomdoftande ljusgrönt färgglada prunkande natur. Jag försökte insupa allt så jag kan plocka fram det sen när vintern kommer igen. Sen åkte vi hem. Anneli och jag tog tåget direkt från och till Malmö för vi slutade klockan 15 och de andra fick ta båten till Helsingborg.
När jag kom hem gick jag och gymmade. På killdelen den här gången så jag var inte ensam. Men det finns lite andra saker att göra där. Man kan ju inte köra samma maskiner och övningar varje dag. Musklerna måste vila. Mina stora feta muskler då alltså, om ni undrade.
Sen när vi hade ätit tyckte Henrik att vi skulle gå en promenad så då gjorde vi det. I Slottsparken och där var också så himla fint! Massa grodor som kvackade och massa små dunungar som sprang runt och pep. En, den minsta man kan tänka sig, var alldeles ensam! Den var jätteledsen och simmade runt och pep och pep och letade efter sin familj. Jag blev alldeles tung i hjärtat. Vill inte att en så liten oskyldig dunig fågelbebis ska vara alldeles ensam i världen! Buäääh!
Henrik sa att den nog skulle hitta sin familj snart men det sa han bara för att trösta mig.
Men bortsett från detta disharmoniska inslag så var det en alldeles fin och härlig dag.
