Svårt

Häromdagen när jag var på häktet och jag gick runt från celldörr till celldörr med en ur personalen så kom det ut en liten liten man med en vit bandana runt hela huvudet knuten med en stor rosett mitt på pannan. Personalkvinnan sa: "Do you want a book?" men vi kom ganska snart fram till att han inte förstod engelska så då började vi gestikulera istället, varpå han tog ett kliv fram och plockade på sig en bok på måfå, utan att ens titta på den. Då sa personalkvinnan: "Nej, men den där kan du ju inte läsa, du kan ju inte svenska!" och tog ifrån honom boken och stängde dörren om honom och vi bestämde att jag skulle ta med ett par böcker på hans språk från biblioteket istället. Så sa hon: "Hur kan du låta bli att skratta när du ser sånt här?" Och jag bara: Öööh, vad ska man göra? Tyckte inte det var så skrattretande just då.

Men så började jag tänka på hur det måste ha varit för honom. Här kommer de och öppnar hans celldörr och säger massa konstiga saker som han inte fattar och gestikulerar att han ska ta en bok, men när han väl tar en bok så bara tar de tillbaka den och stänger in honom igen! Han kan ju inte ha fattat nånting, stackaren. Och sen fick han sitta där i två dagar och fundera på detta, ända tills jag kom tillbaka och gav honom ett par böcker på hans eget språk, och kanske kopplade han inte ens ihop dessa två händelser då, eftersom det säkert händer en massa konstiga saker just nu som han inte förstår. Som tur är har han väl en advokat och en tolk för det viktigaste.

2940

Detta magiska tal. Mycket mer magiskt än talet som Zlatte höll i pausen (såg en löpsedel). För detta tal representerar den månatliga inkomsthöjningen som jag erhållit. Kan ni fatta eller!!??!??!? Så jevvla gytt! Det är typ en apstor löneförhöjning jö. Jag kommer bli så rik! Med detta sagt vill jag poängtera att jag har haft en ganska usel lön hittills och nu äntligen kommer upp till en mer normal nivå. Plus att jag inte jobbar heltid. Men det blir iallafall lättare att få pengarna att räcka och kanske kan jag till och med gå till tandläkaren!

Jobb och pengar, pengar och jobb

Idag var jag hos tandläkaren. Jag går hos tandläkaren på tandläkarhögskolan. Då får studenter undersöka en och så blir det billigt för de är lite långsamma. Tre undersökningar behövdes för att de skulle komma underfund med vad som behöver göras. Det kostade bara femtio spänn för alla tre. Tyvärr har de köstopp just nu, vilket innebär att jag inte får ställa mig i kö för att fixa det som undersökningarna visade att jag behöver göra. Det är för att det är alldeles för många i den kön redan. Så då ville de skriva en remiss till tandläkarlärarna men eftersom de är riktiga tandläkare så blir det normaltaxa det vill säga tusen kronor/hål. Och jag hade en gammal lagning som gått upp plus ett till litet hål som behövde fixas. Och det har jag knappt råd med på min lilla lön. Det är mycket tråkigt tycker jag. 2000 kronor bara för att få fortsätta leva ett normalt liv! Ska det vara så verkligen! Jag får väl önska mig en tandlagning i julklapp då! Dessutom undrar jag om det inte borde finnas en garantitid på lagningar. Man har ju redan betalat för att få det lagat, då ska det väl inte gå upp efter bara några år!

Men imorgon ska jag ha lönesamtal. Då kanske alla mina problem löser sig (troligen inte). Det har varit mycket missnöje på jobbet de senaste dagarna. Alla tycker såklart att just de borde fått mer. Jag tycker att löneökningen minst ska spegla inflationen i samhället så att man inte indirekt får en löneminskning. Förra året fick jag 300 i lönehöjning. Det räckte ju knappt till prisökningen av busskortet! Sen tycker jag det är viktigt att de som faktiskt gör mest på jobbet ska få mer höjning än de som väljer att inte göra lika mycket. Man måste ha någon morot att kämpa för, annars blir ju budskapet att det inte spelar någon roll vad man gör och då kan man lika gärna göra lika lite som de andra.

Så, det var det.

Jubbe

Den här helgen är som sagt min jobbhelg. Just nu är Viveca Sten här och pratar i caféet. Men där jag sitter i min lilla infodisk är det rätt dött. Jag har städat hela engelskahyllan och plockat alla reservationer som fanns i närheten. Och nu är det 45 minuter kvar. Man längtar efter att jobbhelgen ska ta slut men sen har man ju inte helg själv! Man bara börjar om från början igen. Jag var i och för sig ledig i fredags men det hjälper ju inte nu! Så. Nu hade jag inget mer att skriva om. Haj!

?

Ska bara berätta att vi var på wrestling i helgen. Jag satt som ett frågetecken hela tiden. Jag fattade ingenting. Det kändes precis som roliga timmen i lågstadiet när några skulle spela teater och så hade de inte övat så det slutade med att de i princip lekte till publik. Jag skulle kunna berätta en lång historia om varför jag inte gillade det men jag lägger upp en gif som inte säger någonting istället:

Helgen innan det var vi på Roller Derby för Johanna var med och spelade och hon ville bjuda oss för att hon brukar få låna vår bil. Jag fattade inte riktigt reglerna. De bara åkte runt runt runt och trillade hit och dit och sen bytte de håll helt oprovocerat. 

Här är en bild som symboliserar detta ganska bra:

Men ändå kul att ha sett. Två helt nya aktiviteter på två helger! Vad ska jag då hitta på den här helgen tro! Jo, jag ska jobba! Ha!

Dramatik

Idag föll en äldre dam i en trappa på jobbet och bröt benet. Jag höll precis på att diskutera med en rullstolsburen om varför våra handikapptoaletter är låsta. Jag förstår ju att det inte är så kul att vara tvungen att be personalen öppna varje gång men innan jag började hade de tydligen problem med missbrukare som hängde där inne. Det kanske är bättre med en ledig och ren toalett även om man måste be om att få den upplåst? Han verkade dock inte hålla med om det alls. Hur som helst råkade jag se i ögonvrån hur hon föll (hon var på sista trappsteget så det var inget långt fall åtminstone), och hamnade på golvet och bara låg kvar. Jag skrek till mannen: "Jag måste gå nu för någon ramlade i trappan!" Och han bara: "Okej, kan du stänga dörren?" Och jag bara: "Okej!" Jag hade ju ingen aning om vad som hände. Det kunde varit en hjärtinfarkt eller hjärnblödning eller vad som helst.

När jag kom fram såg jag att benet var helt av vid vristen. Alltså helt av. Foten pekade liksom åt fel håll. Fatta äckligt! Nina och några besökare kom också rusande. Och jag skrek: "Ring ambulansen! Okej! Jag ringer ambulansen!" Smart av mig tyckte jag. För då verkade jag driftig samtidigt som jag slapp prata med damen och se hennes ben. Det fick de andra göra. En kvinna var sjuksköterska eller något liknande så hon tog hand om henne. Sen tyckte jag det tog skitlång tid innan ambulansen kom. Det var väl inget brådskande fall kanske. Men ändå! Så himla hemskt att ha henne liggande där med benet pekande på ett helt onaturligt sätt. Hon var nog rätt chockad för hon var så lugn. Jag tror inte hon hade sett sitt eget ben som tur var.

Dramatik på högsta nivå alltså.

Shit

Fy vad ansträngande det är med semester! Jag har inte haft en lugn stund på två veckor. Känns som om jag varit borta från jobbet ett år ungefär. Men ska tillbaka imorgon. Jag har glömt hur man gör när man jobbar! Hur ska detta gå? 

Semestern började med en lugn (faktiskt) midsommar här hemma, sen var det bara att börja packa inför festival i Tyskland där min mobil drunknade i en storm. Sen hem och och fixa bilen och köpa ny telefon och så vidare till Karlstad. Kom hem igår kväll, stack direkt på fest hos Ante och idag är jag jättebakis och har inte gjort ett dugg och skulle vilja fortsätta med det några veckor till, känner jag.

Det är alldeles för jobbigt att skriva så nu måste jag sluta. Får berätta mer en annan dag. Hoppas ni har det bra!

Blandat MÖÖG

Någon har brutit sig in i vår biiiiiiiiiil!!!!! Buhuhu! Vilken ondska! Fast vad vi har märkt har de inte tagit något. Vilket nästan bara gör det ännu mer onödigt. Vad hade de väntat sig mer än en gammal bilstereo? Bilen är för fan från 1989! Trodde de att det skulle ligga 20 000 i kontanter där i eller vad? Trodde de att vi skulle ha en superavancerad stereo för 5000 spänn? Hela bilen kostade ju 5000 spänn! De slog sönder den lilla rutan som är i fönstret på förarsidan för att kunna ta sig in. Som jag sagt förut har jag väldigt svårt att förstå hur man kan ge sig på folk som uppenbart inte är speciellt rika. Om jag var kriminell skulle jag helt klart vara mer av Robin Hood-typen. Ta från de rika och ge till de fattiga liksom. Men nu är jag inte kriminell och det är väl tur det. Det verkar så himla jobbigt och tråkigt. Och töntigt.

I övrigt har jag haft lönesamtal. Det gick helt okej faktiskt. Jag tillhör "snedsitsarna", det vill säga vi som kom in på en väldigt låg ingångslön för att de var så fattiga just då och i år har de bestämt sig för att satsa på oss. Det tycker jag låter himla bra det. Fast vad det sen kommer betyda i summor har jag ingen aning om och får antagligen inte veta förrän i höst.

Och så har jag, faktiskt, tränat nu i fyra veckor, tre gånger per vecka, 45 minuter per gång. Styrketräning mest, med lite kondition som uppvärmning. Är så stolt! Ska bara se till att fortsätta också. Men det går rätt bra, bara man kommit in i det och vant sig vid att sticka iväg direkt efter jobbet. Ingen paus, ingen vila, ingen mat, bara gå direkt, medan man är uppe i varv. I och för sig brukar inte jag vara så värst uppe i varv efter att ha suttit på tåget i trekvart men iallafall mer än om jag satte mig hemma i soffan och hängde när jag kom hem. Då skulle det aldrig gå.

Politik är de nya religionerna

Jag blev så lättad igår när en person från ett specifikt land hade fått lämna häktet. Hon har suttit där svinlänge och läst varenda bok vi har på det specifika landets språk. Jag hade dåligt samvete varje gång jag kom och det enda jag kunde ge henne var böcker på lättläst svenska. Det finns ett par stycken till som suttit där hur länge som helst. Det är lite deprimerande. Jag tycker det är skönt varje gång jag märker att folk har försvunnit. 

En annan som suttit där väldigt länge ville ha "romantic books" sist jag var där så då plockade jag ihop lite romantik till honom, men sen när jag kom tillbaka sa han att de hade varit dåliga (fast han hade ju blivit tvungen att läsa dem ändå). Han ville liksom ha "romantic books". Jag började ana vad han var ute efter så den här gången gav jag honom lite Charles Bukowski och Elfride Jelinek. Vi har inte så jättemycket romantisk litteratur på engelska, tyvärr. Dessutom har jag inte läst just dessa själv så jag vet inte alls hur de är. 

En på mitt jobb har fått ett spam-brev. Alltså ett brev hem till brevlådan. Det stod att en väldigt avlägsen släkting hade dött och nu skulle de ärva 950 miljoner dollar. Och så skulle de skicka sina uppgifter för att erhålla pengarna. Advokaten skulle "bara" ta 10%. Liksom, vem skickar spam-brev hem till folk? Det är ju jätteknäppt. 

En annan knäpp sak är att OS i England är budgeterat till 102 miljarder kronor. Jag tycker det är helt sjukt egentligen. Tänk vad man skulle kunna göra med dessa pengar! Man skulle ju nästan kunna utrota världssvälten! Och istället ska några rika människor hoppa runt i olika fysiska aktiviteter och så ska folk titta på och sen får de ännu mer pengar för det. Är det verkligen rätt? Om jag hade 102 miljarder kronor skulle jag iallafall inte satsa på att arrangera OS. Jag skulle hellre hjälpa svältande människor.

Igår kom jag på en teori om att politik är den här tidens religion. Vi kan inte tänka oss det nu men i framtiden kommer vi kanske ha en helt perfekt politik så att alla är nöjda och då kommer vi inte behöva olika politiska åsikter längre, precis som religioner allt mer har förlorat sin innebörd för många. För istället för att tro på en gud så tror vi här i västvärlden på en politisk inriktning. Det är liksom det som skapar motsättingar här idag. I framtiden kommer vi kanske lägga ner vår energi på något annat. Undrar vad. Det är bara en teori.

Finbesök

Idag hade vi finbesök på bibblan. Lisbeth och Annabella var där:

Först begrundade de den fula statyn som skulle monterats ner i tisdags men som satt för hårt så det ska göras ett nytt försök på måndag.

Sen tog de en kaffe och diskuterade litteratur. Såklart.

Och så gick de en runda och kollade om de kunde hitta några intressanta nyheter.

Ibland når man inte ända upp i hyllorna.

Nej, vart tog hon vägen?

Hälsar på Birger.

När de var klara med besöket satte de sig på fontänen utanför.

Vilken underbar dag!

Igår hade jag en riktigt fin dag. Den bästa på länge! Inte för att jag brukar ha så värst dåliga dagar men den här var något utöver det vanliga. Utan att det egentligen hände något. Förutom att vi hade teamdag på jobbet så vi var inte på jobbet alls utan åkte till Rungsted Kyst som ligger mellan Köpenhamn och Helsingör. Där promenerade vi i skogen och träffade kossor och så var vi på Karen Blixen-museet och sen gick vi ner till hamnen och åt lunch på en fantastisk uteservering och jobbet betalade allt. Vi fick till och med efterrätt. Och sen spatserade vi runt och kollade i affärerna som låg på strandpromenaden. Och vädret var så härligt och skogen var så grön och havet var så blått. Jag blev som berusad av all natur. All blomdoftande ljusgrönt färgglada prunkande natur. Jag försökte insupa allt så jag kan plocka fram det sen när vintern kommer igen. Sen åkte vi hem. Anneli och jag tog tåget direkt från och till Malmö för vi slutade klockan 15 och de andra fick ta båten till Helsingborg.

När jag kom hem gick jag och gymmade. På killdelen den här gången så jag var inte ensam. Men det finns lite andra saker att göra där. Man kan ju inte köra samma maskiner och övningar varje dag. Musklerna måste vila. Mina stora feta muskler då alltså, om ni undrade. 

Sen när vi hade ätit tyckte Henrik att vi skulle gå en promenad så då gjorde vi det. I Slottsparken och där var också så himla fint! Massa grodor som kvackade och massa små dunungar som sprang runt och pep. En, den minsta man kan tänka sig, var alldeles ensam! Den var jätteledsen och simmade runt och pep och pep och letade efter sin familj. Jag blev alldeles tung i hjärtat. Vill inte att en så liten oskyldig dunig fågelbebis ska vara alldeles ensam i världen! Buäääh!

Henrik sa att den nog skulle hitta sin familj snart men det sa han bara för att trösta mig. 

Men bortsett från detta disharmoniska inslag så var det en alldeles fin och härlig dag.

Haj!

Tänkte bara säga att mitt lilla "föredrag" förra veckan gick helt okej! Eller helt okej. Utan utropstecken. Jag pratade lite för snabbt men jag verkade nog inte så jättenervös. 

Nu håller jag på att dö av hunger så jag ska genast äta. En bakad potatis blir det. Har vart och gymmat på gymmet. Var helt ensam på tjejsidan. Skulle lätt kunna ha det så jämt. Jag blev väldigt motiverad och körde på som bara den. Nu är jag helt slut och darrig. Särskilt i armarna. Puh! Mat!

Fyren

Igår hade jag på mig min neonrosa fyrklänning på jobbet. Faktiskt. Och jag fick flera komplimanger av kollegor, häktespersonal och biblioteksgäster! Faktiskt. Men det är nog för att man liksom inte kan missa den hur man än försöker. Den lyser verkligen. 

Åh, imorgon ska jag tala inför folk. På stormötet på jobbet. Det känns jobbigt. Jag talar gärna inför folk spontant, men när det är ospontant blir jag så nervös och uppstyltad. Det bästa vore om jag kunde få det ospontana att kännas spontant, men jag vet inte riktigt hur jag ska åstadkomma det. Om det ändå bara hade varit folk från stadsbiblioteket men nu kommer de från områdesbiblioteken också. Blä. Tycker inte alls om det. Men jag kunde inte säga nej när de frågade. Det skulle kanske nästan vara arbetsvägran? Och sånt kan man ju inte hålla på med. Fast det beror på vad jag får för lönehöjning det här året. Förra året fick jag 300. Ja, i månaden alltså. I ökning alltså. Om jag får 300 det här året också kommer jag säga nej nästa gång de vill att jag ska tala ospontant inför hela biblioteksorganisationen. Det är helt enkelt inte värt bara 300 extra i månaden.

Äsch, jag skojar bara. Tror jag. Det beror på vad de vill att jag ska prata om nästa gång. Den här gången är jag inte ens insatt i det jag ska prata om. Jag är bara stand-in för jobb-Christian. Så det får bära eller brista. Blä.

Personalvård

Igår hade vi jobbfest på bibblan. Vi åt grekisk buffé och drack massa vin. Dansade, körde Singstar och Guitarhero. Det var trevligt. Man fick ta en lapp med en halv låttitel ur en skål och så skulle man hitta sin kompis som hade den andra delen. Jag fick "takes it all" och gick således runt och letade efter "The winner" som visade sig vara Linnea! Så fick vi sitta vid Abba-bordet. Vi vann litteratur- och musikquizet. Såklart. Vi är ju bäst.

Fredagen

I fredags bjöd mina kollegor mig på trerätters på Piazza i Helsingborg. För att jag fyllt jämnt. Det är två andra som också fyller jämnt nu i vår. Så de blev också bjudna. Vi fick presenter också. Jag fick en bukett med gula rosor, ett halsband och 500 kronor på Ticnet. Inte illa pinkat alls. Tyvärr hade jag dagen innan behövt det presentkortet för då köpte jag biljetter till Frida Hyvönen på Victoriateatern i maj. Men det kommer nog fler saker jag vill gå på. Högst sannolikt.

Jag försökte fota med mobilen men det var så mörkt så det blev rätt usla bilder. Jag är ju lite av en blixtmotståndare. Blixt = stämningsdödare i många fall. Men inne på toaletten var det ljust så då kunde jag fota mig själv iallafall:

Jag hade på mig min nya klänning som Henrik köpte till mig i London.

...som sen gick sönder mot en av de vassa skruvarna som de hade på baksidan av alla stolsryggar. Jag blev ledsen. De verkade medvetna om problemet och sa att jag kunde få ersättning om jag kom dit på lunchen någon dag när ägaren var där. Men jag ville helst bara att de skulle göra något åt det. Det är ju jättedumt att ha stolar som sliter sönder gästernas kläder. Inte så svårt att åtgärda heller, om man vill.

Desillusionerad

Förra helgen jobbade jag. Sedan dess har jag varit förvirrad. Jag var ledig i måndags och därför gick veckan så himla fort. Så fort att jag trodde det var fredag igår. Och så visade det sig att det var en hel dag kvar. Idag däremot, känns det inte alls som fredag. Jobbade kväll och kom hem för någon halvtimme sedan. 

Att jobba helg spär på mitt människoförakt. Särkilt inför människor som reser kollektivt. Särskilt medelålders vita män som reser kollektivt. De har ingen hyfs alls. Jag tror de är de mest bortskämda i hela världen faktiskt. De äger världen men känner ingen ödmjukhet alls inför detta faktum utan tycker att de kan bete sig precis hur som helst. Jag vet att jag har tjatat om detta förut så jag ska inte göra det så mycket nu.

På bibblan hade vi däremot två damer som en halvtimme innan stängning frågade mig när vi stängde. Så trots att de var medvetna om att vi stängde klockan 16 satt de ändå kvar 16.05 när jag gick förbi. "Ursäkta mig, vi stänger nu." "Ja, vi vet. Vi är strax klara här." "Det är trots allt helg, personalen vill hem." "Du, det är något konstigt med min laptop här, kan du hjälpa mig?" "Eh, nej." 

Idag började dagen väldigt väldigt dåligt. Jag sov nästan ingenting i natt. Sen var mitt tåg sent för att ett stort skepp skulle passera under Öresundsbron så de hade stängt av den (?). Visste de inte detta innan? Kan stora skepp bara köra runt på svenskt farvatten helt på måfå? Efter lite luskande hittade jag detta, vilket gör det hela ännu konstigare. Ett alldeles för högt skepp vill passera under bron, och de bara: okej, vi kan ju testa, eller vaddå? Och sen sa kaptenen att han minsann lyckats förr. Men, vet de inte om det? Jag fattar ingenting. Tycker det känns lite vanskligt  hela grejen. 

Jag fick iallafall ta ett hemskt pågatåg istället. Ett sånt som går förbi Teckomatorp. Det tar svinlång tid. Under den tiden hann batteriet i min mp3-spelare ta slut och ett gäng odrägliga kids från Billeberga satt i tysta kupén och pratade och lyssnade på hemsk musik trots att det var nästan tomt i hela tåget och de kunde suttit var fan som helst. Jag försökte skälla ut dem men de har ju ingen respekt alls för äldre! De bara: men asså, vi lyssnar faktiskt på bra musik så det gör inget. Okej, men det hörs inte eftersom ni använder IPHONEHÖRLURAR. Jag var så förbannad. Mest för att tåget gjorde så att jag mådde illa. 

På lunchen gick jag en promenad i det fina vädret. Då kändes det bättre igen. Jag gillar Helsingborg för alla kullar. Det är så exotiskt. Jag tog en bild på ett träd på kyrkogården. Sen kom det en man som tog av sig till barbröstad. Det tyckte jag var att ta i.

Imorgon kommer min familj så jag funderar på att städa lite nu. Men det känns inte så kul en fredagkväll. Tjillevippen!

I would in that sweet bosom be

Vill bara tala om en sak. Häromdagen hängde jag nere i magasinet och letade kärleksdikter på engelska åt en häktad nederländare. Jag stod och bläddrade i ett par samlingar och råkade på måfå slå upp exakt samma dikt i två olika böcker direkt efter varandra. Det måste ju betyda något, tänkte jag. Men vad?

I would in that sweet bosom be 

(O sweet it is and fair it is!) 

Where no rude wind might visit me

Because of sad austerities 

I would in that sweet bosom be

I would be ever in that heart 

(O soft I knock and soft entreat her!) 

Where only peace might be my part

Austerities were all the sweeter 

So I were ever in that heart

James Joyce

En galen dag på biblioteket

Idag var dagen som vår databas slogs ihop med massa andra bibliotek. Jag tänker inte gå in på närmare vad det innebär för oss förutom en väldigt jäktig dag. Eller kanske några jäktiga veckor, det får vi se. Vi råkar ju vara det största biblioteket av alla, vilket kan innebära att vi får mest jobb och minst utdelning, men det får vi också se. Jag kanske låter lite negativ nu men jag är bara väldigt trött. Jag fick ta hand om den första plocklistan. Vi har aldrig haft sådana innan. En plocklista på ett bibliotek innebär ett utskrivet papper med en massa reserverade böcker som man ska springa runt och plocka ihop för att sedan skicka till respektive bibliotek. Jag kan säga att jag höll på i tre timmar och under den tiden minskade inte listan ens för den bara fylldes på hela tiden med nya reservationer. Och detta var bara första dagen! Känns ju inte som att det kommer minska med tiden. Ska bli rätt spännande att se hur det kommer funka, detta. 

Nog om det! Den här månaden har jag börjat skriva upp allt jag handlar för jag vill ha koll på vad jag gör med mina pengar. Sedan jag fick lön i måndags har jag betalat räkningar på sammanlagt 5646 kr. Sedan har jag handlat i kafét på jobbet för 36 kr. Och idag åt jag lunch ute för 79 kr. Så då har jag hittills handlat för 115 kr. Det är ju kanske inte så farligt. Men i helgen ska jag göra massa saker så då kommer det nog gå åt en del. Intressant!

Nu ska jag se klart Lyxfällan (passande, haha) och sen sova. Gonatt!

Jetsetpromenadhäktebibliotekskatalognostalgi

Nu är han den där jetsetmannen på jetsetresa till Stockholm igen. Och här sitter jag som en annan hemmafru. Fast egentligen inte alls någon hemmafru. Isåfall världens sämsta hemmafru eftersom jag inte ens lyckats palla laga mat åt mig själv idag. Jag har heller inte plockat ur diskmaskinen eller gått ut med den gigantiska högen med sopor som står vid dörren. Däremot har jag vart på promenad med Mia och Fred, direkt när jag kom med tåget till Malmö. Vi har en sån onsdagstradition nämligen, sedan nyår. Fast vi har bara lyckats gå två gånger än så länge. På grund av regn och sjukdomar och annat trams. Men det kommer bli bättre bara det blir lite ljusare och varmare. Första gången vi gick var fyra veckor sedan tror jag. Då var det svinkallt. Idag var det ett väldigt mycket behagligare klimat. Tänk då vad det kommer bli! 

Har haft en rätt jobbig vecka på häktet där jag blev utskälld efter noter av en intagen som inte fick den boken han hade efterfrågat, eftersom den var utlånad. Vad ska jag göra liksom? Jag kan ju inte trolla fram böcker. Tyvärr! Det hade vart rätt asum (som de säger i Top Model Sverige). Jag förstår faktiskt inte vad de tror om mig ibland, de där häktade människorna. De kan vara sanslöst krävande och otacksamma. Vissa gånger är jag totalt utmattad efter att ha varit där. Just nu är det värre än vanligt för vi håller på att slå ihop vår biblioteksdatabas med några andra bibliotek så katalogen ligger nere under två veckor, vilket innebär att vi inte kan göra någonting alls i princip. Allt man gör har med katalogen att göra. Låna ut, lämna tillbaka, reservera, låna om, lägga in nya böcker, gallra, leta efter böcker osv. Man kan i och för sig leta efter böcker fortfarande men det är inte säkert att de verkligen finns, även om det står att de finns eftersom katalogen ser ut som den gjorde den 16 februari och inte uppdateras. Lånar ut gör vi i ett offlineprogram som sen ska överföras till det nya systemet. Allt för att vi ska kunna ha öppet för våra låntagare!

Nog med bibliotekssnack nu. Jag håller på och knåpar ihop en låtlista till musikträffen som vi skulle ha imorgon. Nu kommer den nog inte bli av just imorgon eftersom Linnea är sjuk, och vi skulle vara hos henne, men jag knåpar ändå. Temat är nostalgi. Min lista känns rätt, men tråkig. Vet inte vad jag ska göra åt den. Men nostalgi! Hur svårt kan det vara? Det var ju min idé från början! Har försökt blanda från lite olika tidsepoker i mitt liv. Men jag har väl inte haft så himla bra musiksmak då antar jag, eftersom den blir så trist. Ni kommer få avnjuta denna lista så fort vi haft träffen. Jag förstår att ni är nyfikna.

En långvarig förkylning

Har ni sett Jean- Pierre Jeunets film En långvarig förlovning? Min förkylning är ungefär som deras förlovning, det vill säga långvarig. Bra film i övrigt! Ni kanske tycker att jag är gnällig? Ni har rätt, jag är mycket gnällig. Men när man inte kunnat sova på ett antal nätter på grund av att man hostar lungorna ur sig så tycker jag man har rätt att vara lite gnällig. I natt fick till och med Henrik nog. Han tog sitt pick och pack och flyttade in i gästrummet. Då är det illa. Han brukar kunna sova sig igenom det mesta annars. 

Så idag gick jag till vårdcentralen. De hade barn uppe på taket som kastade snöbollar på förbipasserande. Jag kraxade med min svaga sjukdomsstämma och hötte med näven åt dem. De måste blivit skräckslagna. Eller inte. Men de slutade iallafall. 

Inne på vårdcentralen fick jag veta att jag nog har ett virus. Ett långvarigt virus. Dessutom har jag feber. Jag har haft feber i en vecka nu! Hur länge kan man ha feber egentligen? Jag sa till läkaren att jag tänkte gå till jobbet imorgon. Han tittade på mig som om jag inte hade alla mina röda och vita blodkroppar på plats i kroppen (eller vad nu läkare tittar efter) och sa att jag nog helst skulle vara feberfri först, och så sjukskrev han mig i en vecka och gav mig recept på Cocillana. Han försökte nog lugna ner mig. Men jag är lugn. Lite för lugn och seg faktiskt. Eller matt och svag, beroende på hur man ser det. Dock väldigt uttråkad. Och så tänker jag på mina stackars fångar som fortfarande inte fått sina böcker. Tur de har platt-TV.

Sitter och lyssnar på Gaby and the Guns. De är väldigt bra. Tyvärr har jag bara fem låtar så det blir lite tjatigt. Men denna får bli dagens låt (videon är inte så bra så ni kan nöja er med att lyssna):