Känslosamt

Blä vilken dramatisk dag detta blev! Har ännu inte hämtat mig. Vågar knappt skriva vad som hände eftersom jag vet att mamma kommer läsa, men så här var det: Igår skulle då Carro och jag åka till Hammenhög för att hälsa på Erika. Eftersom bilen står vid Pildammsparken tog jag cykeln dit för att köra därifrån (och nu börjar säkert vissa av er misstänka vartåt detta barkar). Jag ställde cykeln på en av pensionärsgårdarna vid Roskildevägen. Tyckte det kändes väldigt tryggt faktiskt. Sen när vi åkte hem på kvällen kom jag på att vi skulle åka till Mediamarkt idag så då körde jag hem och ställde bilen på Davidshall för att det skulle bli smidigare. Enda nackdelen var ju då att cykeln stod kvar vid Roskildevägen. Så idag när vi varit på Mediamarkt och handlat lite på Coop så körde jag iväg för att ställa tillbaka bilen samt hämta cykeln. Tro fan om jag då inte kunde hitta cykeljäveln! Jag sprang runt på pensionärsgårdarna och letade och blev såklart helt osäker på var jag hade ställt den. Men jag kunde inte hitta den någonstans! Dessutom hade jag inte mobilen med mig så jag kunde inte ringa Henrik. Med tungt hjärta och gråten i halsen släpade jag mig hemåt. Dumma dumma cykel och dumma dumma mig! Jag var helt förstörd när jag kom hem. Henrik tröstade mig och sa att vi skulle gå ut och leta meddetsamma. Så vi gick tillbaka hela vägen och jag visade var jag hade ställt den och vi finkammade hela gården, men den fanns ingenstans. Så sprang Henrik in i ett buskage in mot Pildammsparken. Jag hängde efter och hörde honom ropa: Här är den, baby! Den står här! Och det gjorde den. Jag trodde knappt mina ögon. Jag blev så glad! Jag blir fortfarande så himla lättad när jag tänker på det. Jag tycker så mycket om min nya cykel så jag vet inte vad jag skulle gjort om jag blev av med den! Jag har ju i och för sig en försäkring men så himla trist att behöva punga ut med självrisk och allt annat krångel. Puh! Jag ska aldrig mer lämna min cykel sådär, hur tryggt det än känns. Människor som stjäl cyklar är onda! Om man stjäl från samhället eller rika människor är det en sak (jag menar alltså inte att jag tycker det är rätt men jag kan förstå det lite mer) men att stjäla cyklar, det är så lågt! Det är ju liksom fattiga människor som cyklar och ofta kanske de verkligen dessutom behöver sin cykel. Nu ser inte jag på mig själv som fattig längre men jag har ju inte precis råd att köpa nya cyklar till höger och vänster.

Sen gick vi en runda med cykeln i Pildammsparken.

1992 ringde och ville ha tillbaka sina hörlurar

För ett par år sedan hade alla såna här:

Märke: Koss

Kvalitet: Bra

Jag hade också ett par men Henrik använde upp dem. Jag vill dessutom hellre ha små hörlurar, de är lättare att ta med sig i jackfickan.

Men sedan hände något. Folk slutade använda sina 400-kronorshörlurar och började istället använda dessa:

Märke: iPhone

Kvalitet: Usel

Hur står de ut? Hur kan de göra ett sånt nedköp? Hur kan man gå från att bry sig till att inte alls bry sig? 

Jag hade inte heller brytt mig om det inte hade varit för att det går ut över mig. Varje dag tvingas jag lyssna på denna hemska musik. På gatan, på tåget, på jobbet. Jag brukar komma på mig själv med att stirra på folk med förakt blandat med medlidande. Jag hör ju igenom mina egna hörlurar som dessutom är "extra noise isolated"! Okej att jag inte brukar ha det så högt FÖR JAG ÄR RÄDD OM MINA ÖRON, men jag ska väl ändå inte behöva höra deras hörlurar igenom mina egna? Det är faktiskt sjukt. Så jag säger det igen: KÖP NYA LURAR ELLER SÄNK! För nej, det är inte coolt längre att spela så högt så att alla hör. Det funkade 1992 men numera tyder det bara på att man är dum i huvudet. 

Dag 20 – en låt du lyssnar på när du är arg

När jag är arg så brukar jag aldrig tänka att jag ska gå och lyssna på den och den låten bara för att jag är så arg. Jag är inte arg ofta alls och när jag är det funderar jag inte alls på musik. När jag bodde i Växjö året efter gymnasiet och jobbade som städare så lyssnade vi alltid på Gold FM i städbilen. För er som inte vet är det typ en radiokanal med gamla 60-talsklassiker. Jag gillar 60-talsmusik. Men till en viss gräns. Jag satt där och lallade hela dagarna och när jag kom hem var jag så trött på skiten att jag var tvungen att lyssna på Refused varje kväll. Bara för att få lite kontrast. Men jag var ju inte direkt arg? Jag ville bara höra lite arg musik till skillnad från all gladpop. Men nu, om jag är arg, skulle jag kunna tänka mig att lyssna på lite Prokofjev. Det skulle nog passa bra. En fin bild på mannen gör ju inte saken sämre, eller så.

And then?

Igår var jag för trött för att blogga men detta var vad som hände:

• Vaknade 11.30.
• Åt frukost.
• Duschade.
• Fikade med familjen (direkt efter frukosten, jag vet). Hannas kille Adam berättade att han hade lärt sina kusinbarn äta svartmyror. De ska tydligen smaka citron. Kan vara bra att veta.
• Åkte med pappa ut till Braås och farmors gamla lägenhet för att se om det fanns något som jag ville ha. Den ska tömmas om några veckor nämligen. Jag kom därifrån med diverse grillstekpannor, tekoppar, syskrin, coloreringspennor, flasköppnare mm. Hittade en arkivväska med gamla ransoneringskort från kriget. Och så fick jag ett kuvert fullt med tidningsurklipp på mig och teckningar som jag själv gjort och gett till farmor och farfar. It's all coming back to you, maaan.
• Åkte hem till pappa och åt våfflor.
• Tog tåget hem till Määlmø och höll på att döda en man i övre medelåldern som tyckte att han skulle ta upp halva mitt säte och inte bara sitt eget. Finns inget som stör mig mer. Anledningen till att jag sitter lutad ifrån honom är ju att jag inte vill vidröra honom, inte för att han ska få ännu mer plats. Jag försökte stirra argt på honom men han fattade ingenting. Usch för medelålders män! De har verkligen ingen vett och etikett! Så här såg det ut:

• Henrik mötte mig vid Triangeln och hjälpte mig bära.
• Gick hem och lagade mat och testade den nya grillstekpannan.
• Kollade två filmer: People are strange om The Doors och Little Fockers. Åt glass.
• Sov.

Jämmer och död

Nu är jag förbannad. Om ni bara visste hur förbannad jag är. Malmö stad har lyckats stjäla min cykel. IGEN! Det var ju bara några ynka veckor sedan jag fick hem den. Alltså, jag känner mig motarbetad. Jag tror Malmö stad hatar cyklister och i synnerhet MIG. Hur ska jag nu någonsin få hem den igen? Det tog ju tre månader sist, innan vi lyckades. Härmed lovar jag att jag aldrig mer ska parkera på någon av stationerna i Malmö. Någonsin! Och jag tycker att ni borde göra samma sak. För om man bara slänger cykeln mot en husvägg någonstans så får den ju vara kvar för all framtid. Men om man använder av staden utmärkta parkeringsplatser så blir man bestulen. Är det så det ska vara va? Är det rätt?

Henrik kollar på hockey och brölar och hytter med näven på ett mycket manligt sätt. Själv har jag inga rena behåar. Livet är hårt.