Helgen och sånt

I lördags när jag kommit hem från jobbet gick Henrik och jag till 1002 (Tusen&Två) för att trösta den här arbetande kvinnan. Vi träffade Jennie och Oscar och den nya lilla Franken och fick sitta vid deras bord och jag fick hålla Frank medan de åt för deras mat kom in tidigare än vår eftersom de var där tidigare än vi. Sen på kvällen ville ingen hänga med mig eftersom de vart ute och haft kul på fredagen istället och nu ville de bara sitta hemma och gosa med soffan. Jag var lite sur. Men sen på söndagen följde Henrik med mig till Linnéa som hade födelsedagsgrillkalas och där fick han träffa några ur mitt arbetsliv. Anneli och Linnéa iallafall. Och jag fick träffa Annelis jättecharmiga son Nore. Idag har Carro och jag haft picnic i Folkets park. Det var hur fint som helst och sen gick vi lite på stan och jag köpte två styck kläd på Myrorna. En liten blusjacka och en batikklänning som Carro först hittade men sen dissade. 

Bilder:

Fota kalejdoskop.

Om man klickar på bilden och förstorar upp den kan man se Christian där inne.

 

Fota lampa.

Fota flicka.

Död eller inte

Förresten, i natt när alla andra var ute och svirade och jag låg och sussade sött i min binge fick jag ett sms. Det var klockan 03.14 från Christian. Jag fattade det dock inte förrän mer än en timme senare, alltså cirka 04.30. Just det, fick inte jag ett sms för ett tag sedan? Det stod: Lever pigge? (Pigge är alltså Henrik i folkmun). Jaha, så Henrik var alltså inte med Christian för mer än en timme sedan. Var är han nu då? Jag började treva omkring mig. Jag tänkte att han kanske låg bredvid mig utan att jag märkt det, men det gjorde han inte. Så då gick jag upp och kollade runt i lägenheten om han kanske somnat nånstans, men det hade han inte. Försökte ringa honom. Inget svar. Ringde igen. Inget svar. Då skrev jag tillbaka till Christian och sa att jag helt enkelt inte hade någon aning om han levde eller ej eftersom han inte var hemma och inte svarade i telefonen. En liten stund senare ringde han emellertid och sa att han var hos Ante och kollade på Woodstockdokumentären. Tur att han inte var död. Jag såg honom framför mig, liggandes på en gata någonstans med mobilen bredvid som ringde och ringde. Hemska tanke!

Tänkte bara tillägga angående den där damen som jag pratade med på jobbet idag, att precis när hon högljutt deklarerade att "Vi måste ha lite riktig avel!" gick en man förbi. Han hoppade till och frustade. Då dog JAG nästan lite.

Nu ska vi kolla på film, Hämnden med Mikael Persbrandt. Mamma tyckte att jag skulle se den så mycket att hon skickade ner den till mig i ett brev. 

Depression

Igår drabbades jag av Den stora depressionen när jag insåg att jag skulle jobba idag. Hade helt förträngt det. Tror inte jag tänkt på det sedan förra fredagen faktiskt, när Lars sa att han skulle jobba helg, och jag jobbar alltid helgen efter Lars. Men hela veckan har jag bara gått runt och längtat efter helgen och solen och det skulle bli så fantastiskt. Men så igår insåg jag mitt misstag och då blev jag jättedeppig och var ganska sur hela kvällen. Men nu är det bara 20 minuter kvar av arbetsdagen så nu börjar livet återvända till mig.

Sen var det lite kul när en dam sa till mig att "Vi måste ha lite riktig avel!" angående att jag borde skaffa barn snart eftersom jag är så mogen och duktig, så snäll och söt och fin. Det var efter att jag tackat nej till hennes generösa erbjudande att renskriva hennes handskrivna bok utan ekonomisk ersättning förrän boken getts ut. Hon tyckte liksom att det var ett giltigt skäl att tacka nej endast om det var så att jag skulle skaffa barn snart.

Titta va söt!

Henrik tar sin mustasch på blodigt allvar.

Wow!

Idag när jag kommit hem fick jag gå in till grannen och hjälpa henne flytta garderober. Jag har aldrig varit där inne förut. Hennes lägenhet var mycket ljusare än vår. Men det kan ju bero på att vi inte har några vita väggar och så har vi nästan bara mörka gardiner av någon anledning. Hon berättade iallafall att hon mått dåligt ett tag för hon hade varit förälskad i en man som hon inte kunde få. Men nu började det bli bättre. Och så gav hon mig tre blomskott och tyckte att vi skulle gå med i trädgårdsgruppen för de andra fyra fruntimren där tyckte inte om henne. Jag förklarade lite fint att såna där gemensamhetssaker inte riktigt är vår grej men att vi skulle fundera på det såklart. Men jag har så svårt för när något blir ett tvång. Allt som är roligt blir liksom jobbigt när man måste göra det. Det är ungefär som att gå till jobbet. Själva uppgifterna är ju helt okej när man är där men när man måste gå upp klockan 06 för att göra dem känns det inte riktigt lika upplyftande. Och sen tycker jag inte ens att det är så kul att fixa i trädgårdar. Det är ungefär som att laga mat. Jag tycker faktiskt inte att det är roligt! Alla ska tycka att det är roligt nu för tiden. Alla ska vara så pyssliga och fixiga. Alltså, jag gillar maten jag lagar. Jag tycker jag är rätt bra på det men det är inte kul! Att stå och kämpa minst en timme för att sen äta upp allt på tio minuter, det är bara så ovärt. 

Vill bara, å Cancerfondens vägnar, tacka för pengarna! Tänk att ni faktiskt fått ihop 750 spänn på bara en dag! Det känns hur fint som helst. Jag är mäkta imponerad!

These days, i tell ya

Idag råkade jag låsa mig ute på lillbibblan. Jag skulle, glad i hågen eller nåt, gå ut och hämta tidningen innan öppning och när dörren smällde igen kom jag på att jag inte hade nyckeln med mig för att komma in igen. Jaha. Hur gör man då? Jag tänkte en stund. Sen gick jag till affären och bad om lov att få låna telefonen vilket gick bra. Jag tackar den högre makten för att jag kunde ett nummer utantill. Det var till telefonjouren på storbibblan. Där satt Martin. Han skrattade. Sen fick han gå och avbryta övriga personalens stormöte och berätta för alla att jag hade låst mig ute. Sen kom vaktmästaren och släppte in mig. Tur att hon ändå skulle komma med bokbudet sen. Då var det ju inte helt förjäves. Resten av dagen gick smärtfritt som tur var.

Igår hade jag strumpbyxor på mig. Tyvärr gick de sönder ett jättestort hål på knät när jag satt på Triangeln och väntade på tåget. Fick köpa nya på Pressbyrån i Helsingborg för det kunde man göra enligt jobb-Christian. Och så följde han med som stöd fastän det ledde till att han också blev sen. De nya gick också sönder. Men det syntes inte förrän jag kom hem för det var inuti skon.

Ikväll har vi kollat på Tillsammans för Christian hade inte sett den. Den är fantastisk ju!

Förresten, varför ger ni inga pengar till Henriks Mustaschkamp?

Marsmobilens äventyr

I helgen tappade jag bort mitt varje dag-bloggande och nu orkar jag inte komma ifatt. Får börja om på nytt någon dag. Men idag blir det mobilbilder istället. Från mars.

Jag städade kryddhyllan och tyckte det var värt att fota.

Mitt sparfår var självmordsbenäget.

Videkissar någonstans.

Elf och Carro på techno.

Det var världens bästa klubblokal. I Serbiska föreningens källare.

Fin konst hade de också.

Christian och Henrik chillar.

Carro och jag träffade massa konstiga technokillar.

En dag stod den här bilen på gatan och fladdrade med ögonfransarna.

De satte upp byggställningar för att vi skulle få nya fönster men det har vi fortfarande inte fått.

Ibland på vägen till jobbet finns bara danska Metro att tillgå.

Trött.

På en solig men blåsig kyrkogård i Helsingborg. 

Ibland undrar man vad författare tänker.

På musikträff med jobbet. Stenhård öl.

Min chefs barn och barnets pappa år 1984. Tyckte det var lite likt Henrik vid första anblicken.

Ibland är Ödåkra extra roligt.

Subway till Möllan, jeeeey!

Min favoritsysselsättning

är att sitta fast i ett tåg i Gunnesbo mitt i natten.

Vart går man om man ska blogga?

Jaha, idag var det menat att jag skulle åka till storbibblan innan lillbibblan och utvecklingsarbeta men jag var så trött så jag kom på att det måste vara mycket mer tidssparande att ha sovmorgon och sen jobba med det hemma istället. Så då gjorde jag det. Sen åkte jag till lillbibblan en timme tidigare för Karita skulle ha anställningsintervjuer. Läste ut en bok på vägen. Det var skönt för den var inte så bra men ändå intressant. Så råkade jag sätta igång larmet när jag skulle stänga av det. Men det gjorde inget. Jag bara stängde av det igen. Fast det tjöt lite.

Så jobbade jag. Till 19. Åkte hem. Träffade Camilla på tåget. Kom hem 20.30. Henrik var på dejt med ett ex. Jag åt rester och kollade på Lyxfällan. Egentligen hade jag tänkt kolla på K special: Censuren - en thriller men det var för kulturellt för mig idag. Lyxfällan passade bättre. Tror aldrig jag sett en så dum tjej. De fixade ett jobb till henne på en återvinningscentral och hon ba: Vart går man om man ska blogga?

Nu kom Henrik hem. Och jag ska nog ta en dusch. Och betala räkningar, tror jag.

All that glitters is not gold

Dagens låt.