Petronella 1 år

I helgen körde vi (läs: jag körde, Henrik satt bredvid) upp till Bottna och gick på 1-årskalas. Ännu en barn- och naturkavalkad kommer således här (vilket innebär att du som inte är intresserad av barn och natur rekommenderas att hoppa över det här inlägget):

Kaninen.

Jag tror de ringde varandra på morgonen och bestämde outfit.

Cider är mumsigt.

Titta vilken snygg pojkvän!

Finbesök

Idag hade vi finbesök på bibblan. Lisbeth och Annabella var där:

Först begrundade de den fula statyn som skulle monterats ner i tisdags men som satt för hårt så det ska göras ett nytt försök på måndag.

Sen tog de en kaffe och diskuterade litteratur. Såklart.

Och så gick de en runda och kollade om de kunde hitta några intressanta nyheter.

Ibland når man inte ända upp i hyllorna.

Nej, vart tog hon vägen?

Hälsar på Birger.

När de var klara med besöket satte de sig på fontänen utanför.

Gåsahög

Bombay talkie

Jag gillar filmen The Darjeeling Limited jättemycket. Musiken i den går inte heller av för hackor! Har ni inte sett den borde ni se den.

Natur- och barnromantik

Nu när jag skrivit av mig angående cykelstölder och skit kan jag fokusera mer på det som var trevligt med helgen. Exempelvis att min lillasyster Sofie tog examen från sjukgymnastutbildningen i fredags. Det var en jättefin dag. Förutom att det inte var så härligt väder. Så med fin menar jag alltså att vi hade väldigt trevligt. Och igår åkte Carro och jag till Erika i Hammenhög. Där gick vi på loppis och så fick vi bautagoda cannellonis och rabarberpaj med rabarber från trädgården. Och igår på kvällen gjorde Carro och jag batik. Grön och blå batik. Det blev rätt fint. Fast det har jag ingen bild på.

Blå suddig Sofie.

Så fick hon börja jobba direkt.

Doktor Bella.

Loppisfynd. Här i ska jag ha mitt elixir.

Set har lite egentid i vardagsrummet.

Bella gillade mina skor jättemycket.

Ute i trädgården.

Det var så ljust ute att jag inte märkte när jag ställde om till svartvitt.

Känslosamt

Blä vilken dramatisk dag detta blev! Har ännu inte hämtat mig. Vågar knappt skriva vad som hände eftersom jag vet att mamma kommer läsa, men så här var det: Igår skulle då Carro och jag åka till Hammenhög för att hälsa på Erika. Eftersom bilen står vid Pildammsparken tog jag cykeln dit för att köra därifrån (och nu börjar säkert vissa av er misstänka vartåt detta barkar). Jag ställde cykeln på en av pensionärsgårdarna vid Roskildevägen. Tyckte det kändes väldigt tryggt faktiskt. Sen när vi åkte hem på kvällen kom jag på att vi skulle åka till Mediamarkt idag så då körde jag hem och ställde bilen på Davidshall för att det skulle bli smidigare. Enda nackdelen var ju då att cykeln stod kvar vid Roskildevägen. Så idag när vi varit på Mediamarkt och handlat lite på Coop så körde jag iväg för att ställa tillbaka bilen samt hämta cykeln. Tro fan om jag då inte kunde hitta cykeljäveln! Jag sprang runt på pensionärsgårdarna och letade och blev såklart helt osäker på var jag hade ställt den. Men jag kunde inte hitta den någonstans! Dessutom hade jag inte mobilen med mig så jag kunde inte ringa Henrik. Med tungt hjärta och gråten i halsen släpade jag mig hemåt. Dumma dumma cykel och dumma dumma mig! Jag var helt förstörd när jag kom hem. Henrik tröstade mig och sa att vi skulle gå ut och leta meddetsamma. Så vi gick tillbaka hela vägen och jag visade var jag hade ställt den och vi finkammade hela gården, men den fanns ingenstans. Så sprang Henrik in i ett buskage in mot Pildammsparken. Jag hängde efter och hörde honom ropa: Här är den, baby! Den står här! Och det gjorde den. Jag trodde knappt mina ögon. Jag blev så glad! Jag blir fortfarande så himla lättad när jag tänker på det. Jag tycker så mycket om min nya cykel så jag vet inte vad jag skulle gjort om jag blev av med den! Jag har ju i och för sig en försäkring men så himla trist att behöva punga ut med självrisk och allt annat krångel. Puh! Jag ska aldrig mer lämna min cykel sådär, hur tryggt det än känns. Människor som stjäl cyklar är onda! Om man stjäl från samhället eller rika människor är det en sak (jag menar alltså inte att jag tycker det är rätt men jag kan förstå det lite mer) men att stjäla cyklar, det är så lågt! Det är ju liksom fattiga människor som cyklar och ofta kanske de verkligen dessutom behöver sin cykel. Nu ser inte jag på mig själv som fattig längre men jag har ju inte precis råd att köpa nya cyklar till höger och vänster.

Sen gick vi en runda med cykeln i Pildammsparken.