Tidsångesten

Gröna Kristin:

Idag (alltså bildligt talat) (höhö).

2004. Fattar ni att det är sju år sen eller!

PS. Jag har iallafall samma ansiktsfärg nu som då.

PS2. Och sidtofs.
PS3. Vad tycker ni om min nya bloggdesign? Vavava? Jag använde min nya kalender som bakgrund.

Juletid

Vi började vår jul förra helgen med en tur till Vellingeblomman. Det var ganska hemskt. Har aldrig varit där förut och kommer nog aldrig åka dit igen. Jo, kanske någongång när det inte är jul. Jag gillar blommor mer än tomtar om man säger så.

 Tomteklubban! Här har vi en tomte jag gillar däremot! Hade glömt bort den men hittade den nu bland mobilbilderna. Fick den av Alex på jobbet.

 Här har vi Vellingeblomman. Underbart vackert, inte sant?

 De hade en åsna också.

Och ett groovy får.

Crazy chriztmaz. 

I fredags pyntade vi på jobbet:

Och igår kväll var jag hos Mia och bakade pepparkakshus. Eller jag bakade inte, men jag tittade på när de andra gjorde det och hjälpte till genom att servera glögg, äta deg och ge lite råd här och där. Mia skulle egentligen fött barn i fredags men så blev det inte.

Jag gosade med Mats-Mats också. Han blev jätteglad.

 Mias superkitchiga kolonistuga.

Tords bedårande fågelholk.

Idag åkte de och lämnade husen på julmässan på Malmöhusslott. De lär ju vinna.

Jag ville ju bara spela!

Henrik är i Jönköping i helgen för att fira en kompis som fyller 30. Igår var jag bara hemma och roade mig med att kolla på alla klipp från Så mycket bättre. Sen när jag skulle sova ville jag spela Wordfeud men ingen annan var uppe och hade spelat så jag påbörjade ett spel med en okänd. Det var dumt, upptäckte jag. Är Wordfeud det nya raggningshänget nu eller? Jag vill ju bara spela!

Hur kan man komma på att fråga varför någon inte visar ansiktet när man själv inte visar ansiktet? Fast det är klart, enda anledningen för en tjej att inte visa sitt ansikte är ju att hon är ful, det vet ju alla. Det kan ju absolut inte vara så att hon bara är intresserad av att SPELA WORDFEUD! Dessutom är bilden typ två millimeter i diameter så det syns ju ändå inget!

Bäst att ge svar på tal:

I kärlekens tecken

Tänkte designa om bloggen och satt och letade bilder när jag hittade detta:

November 2007.

Och det är bara för att boken gavs ut våren 2011

Åsa Moberg ur boken Säg ifrån!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Och vad har du för utbildning då?

Häromveckan fick jag en riktig fuling släng åt mig. Jag stod i receptionen och en man kom fram och frågade om jag kunde låsa upp handikapptoaletten för hans lille son var tvungen att gå på toa. Jag tar för givet att det var kö på den vanliga toan. Anledningen till att handikapptoaletten är låst är helt enkelt för att den inte har blått ljus och vi vill inte att missbrukare ska sitta där och skjuta heroin (vilket har hänt). Hur som helst så svarade jag (som jag själv tyckte) käckt och glatt: "Det kan jag väl". Då blev han arg. "Väl?" röt han. Och jag funderade på vägen till toaletten på om det är ohyfsat att säga så? Det kan hända att jag långt inombords har ett svagt svagt minne av att det en gång i tiden kunde betyda att man inte var så sugen på att göra det man blev ombedd att göra. Var det så? För det är iallafall inte så nu. Inte ett dugg. Och i synnerhet inte om man dessutom ler glatt mot personen man säger det till. Men iallafall; för att han inte skulle vara arg i onödan sa jag att jag bara hade skojat lite. Men han blev inte alls glad av det. Istället fräste han: "Ja, du det hoppas jag, för detta är ju din uppgift!" Ja, tack för den du. Det var därför och enbart därför jag pluggade i fem år. För jag ville så gärna ägna min tid åt att låsa upp handikapptoaletter åt folk som inte är handikappade. Man skulle kunna säga att det var min högsta dröm faktiskt. Egentligen tycker jag att jag får låsa upp toaletter alldeles för lite. Det händer kanske bara i snitt någon gång varje eller varannan vecka. Skulle kunna ägna varenda vaken minut åt det! För det är ju trots allt en bibliotekaries uppgift.

Arty lamp

Kalenderproblemet

Varför måste man, bara för att man är vuxen, ha tråkiga saker? Jag har letat med ljus och lykta genom Malmö efter en fin och färgglad kalender som man blir glad av när man sitter på jobbet i ett tråkigt möte och en snål novembervind viner i knutarna. Det enda som finns som är fint är skolkalendrar och det funkar inte riktigt när man är vuxen och har ett jobb, eftersom de har ett uppehåll på sommaren. Så jag sökte mig till internet. Utomlands. Och hittade denna:

Jag känner att den kommer funka skitbra! Inklusive frakt kostade den inte mer än om jag hade köpt en halvful i en affär här i Malmö. Jag visste väl det. Att det fanns andra än jag. Men det var inte helt lätt att välja ut vilken jag skulle ha. De var så söta allihopa!

Spökmobilen

Så här var det: jag köpte en ny mobil. En smart mobil. Den ville att jag skulle ha ett googlekonto. Jag har redan ett googlekonto men det är kopplat till min hotmail, så jag har således ingen gmail. Telefonen ville att jag skulle ha en gmail, så jag fixade en gmail. 

Sen fick telefonen en skruv lös. Bokstavligt talat alltså. Det var något som skramlade runt inne i den. Det var inte alls roligt tyckte jag. Jag hade bara haft den i knappt en vecka. Så jag skickade tillbaka den. Efter två veckor kom den hem igen tillsammans med detta:

Jag vet knappt vad soft air gun är och har ännu mindre kommit i kontakt med sådana kulor någonsin i hela mitt liv, vilket innebär att min telefon knappast har kommit i kontakt med dem heller, så länge jag har haft den. Men jag behövde iallafall inte betala, vilket var tur.

Så, mjukvaran var alltså ny, vilket betyder att ingenting fanns kvar i den. Så jag började installera om allt igen men tyckte den betedde sig lite konstigt. Efter någon dag gjorde jag en total systemåterställning och började om igen med att personalisera den. Jag tänkte att jag skulle prova en gång till att använda mitt gamla googlekonto som är kopplat till hotmailen så jag försökte logga in på det men den loggade ändå in på min nya gmail! Helt själv! Mystiskt. Så laddade jag ner Wordfeud, gulliga bakgrunder och tjusiga ringsignaler för det är sånt jag gillar. Så skulle jag köpa en sak för åtta kronor. Då kunde telefonen mitt kontokortsnummer utantill, men jag har aldrig någonsin skrivit in det där! Sen såg jag att jag fått mail till min nya gmail. Från Youtube om att någon kommenterat på mitt youtubekonto men jag har aldrig någonsin skrivit in lösenordet till mitt youtubekonto i telefonen! Hur i helsefjord kan min mobil logga in på alla mina konton? Hur i helsefjord kan den mitt kontokortsnummer? Jag fattar INGENTING. Kan någon vänlig själ där ute förklara detta för mig? Jag springer snart till skogs av pur förvirring. Nu är jag rädd för min nya mobil. Den har skaffat sig ett utpressningsförhållande till mig. Den kan allt om mig, vilket gör att jag aldrig kan dumpa den för då kommer den sprida alla mina uppgifter och alla mina hemligheter över hela internet. Den kommer ta över mitt liv och förvandla mig till ett kolli!

Förlåt!

Jag är en jättedålig bloggare! Jag skyller allt på Henrik. Varje kväll när jag kommer hem lockar han in mig i vardagsrummet för att äta mat och kolla film och såna dumheter. Imorgon jobbar jag kväll men jag ska försöka hinna berätta för er om min spökmobil. Under tiden får ni nöja er med den här vackra giffen på mig när jag solar i min solterapilampa: