Malmöfestivalen!

Jag har glömt alla bilderna från Malmöfestivalen i kompaktkameran. Och eftersom det handlar om kompaktkameran innebär det att bilderna inte är så bra men jag vill ändå delge er mina upplevelser från detta jippo. Var faktiskt en ovanligt aktiv festivalbesökare det här året. Brukar inte bli att man pallar sticka och se så mycket. Det är ju så hutlöst mycket folk överallt! Hälften hade varit nog. Men iaf. Vi var där. Kanske för att vi råkar bo mitt i det och det är inte så jobbigt att gå ut genom dörren. 

Hur som helst: första fredagen såg vi CocoRosie. Har ingen bild från det dock. Kanske på mobben men det kommer inte här. Det var svinkallt. Höll på att frysa ihjäl. Vi hade tänkt se Iron & Wine också men det var helt enkelt bara för kallt så vi gick hem och lyssnade på dem istället. På vägen köpte jag mössan. Carro köpte också en som var en varg.

På lördagen var det så dags för Erik att spela med sitt dansband: Ezzex. Det var fruktansvärt vackert!

Turnébuss!

Från vänster: Erik, Line.

Från vänster: Gaston, Dollykollektivet.

Från vänster: Carro på NOFX, efter NOFX (sviniga punkare).

Orup; med snickarbyxor och cowboyhatt.

The Ark.

Min favvolåt! (Henrik som filmar den här gången.)

Konfetti! 

Sista låten, Calleth you, cometh i, blev mig övermäktig. Ville inte att det skulle ta slut :(

Den mentala meritlistan

Jaha. Det var en mycket spännande natt vi hade. Vi ägnade tre timmar, mellan 01 och 04, åt att cykla runt i Malmös utkanter för att hitta till ett slags danstillställning. Vi hittade men då var det redan slut. Turligt nog var det faktiskt riktigt trevligt att cykla runt ändå. Temperaturen ute var väldigt behaglig. Carro och jag var väldigt nöjda och tillfreds med att bara cykla, de andra, not so much. Det var inte lika tillfredsställande att fastna i den skog av taggbuskar som råkade korsa vår väg en gång, till fots för tillfället. Men det var helt klart spännande! Bilden nedan är mitt enda bevis på att vi faktiskt var där, även om vi bara fick vända och cykla hem direkt igen. 

Gabbi var lite putt.

Men det var fint ultraviolett ljus och flummiga skynken.

Jag tycker denna händelse passar utmärkt på min mentala meritlista. Jag har en sådan nämligen. Har nog alltid haft men det är först på senare tid som jag har lyckats uttrycka den i ord. Allt som jag gör som inte är en del av vardagen, allt som utmärker sig från mitt dagliga liv, hamnar på den listan. Allt jag däremot inte gör, eller saker jag gör hela tiden, det försvinner bara ut i tomma intet, som om det aldrig hade hänt. Att inte göra något är som att inte finnas. Men allt som är värt att minnas, som jag kan ta fram när jag är gammal och tänka tillbaka på och glädjas åt är det. Allt behöver inte vara positiva händelser men det ska vara händelser man minns. Jag tror inte på att ångra saker. Det är ingen idé. Jag har självklart gjort saker jag ångrar, men de är inte många, och det mesta jag gör ångrar jag inte alls, så jag tycker det är bra att ha gjort saker, även om de kanske inte alltid känns så lyckade för tillfället.

Breathe on, little sister

Så här känner jag inför den stundande årstiden och de kommande nio månaderna av köld och mörker. Dagens gif + låt alltså:

Biblioteksanekdoter

Äldre herre till sin fru efter att jag försökt hjälpa dem vid datorerna i tio minuter:

- Nä, nu går vi till Systemet och köper vin. Det är mycket roligare.

Klockan var 10 på förmiddagen.

Igår hade jag en annan tokrolig typ. Eller inte. Jag brukar aldrig bli upprörd på besökarna men hon lyckades verkligen trycka på någon öm punkt hos mig. Hon kom och frågade om detta var skönlitteraturavdelningen och det var det. Hon ville ha fakta om änglar men inte enbart inom kristendom. Jag gjorde en snabb sökning och kom fram till att fakta om änglar står bland religionsböckerna, och det fanns även någon inom psykologi. Hur som helst: andra våningen, inte bland skönlitteratur, om hon inte ville ha romaner om änglar? Försökte säga detta till henne men hon ville absolut inte gå upp på andra våningen. Hon avbröt mig hela tiden när jag försökte komma fram till vad hon ville och så sa hon att jag var SLÖ! Och att hon faktiskt inte var otrevlig. Eh, jo, sa jag då. Då sa hon att JAG var otrevlig som bara ville bli av med henne. Och jag ba: men vad ska jag göra då? De böckerna du vill ha finns på andra våningen och det står en person där uppe som kan visa dig exakt var, men jag har kö här nu och kan inte följa med. Då sa hon att häromdagen hade någon minsann gått ner i magasinet och hämtat böcker åt henne. Hon visade kvittot och det var äldre religionsböcker som inte får plats på hyllan längre, men som vi inte vill gallra. Ok, så du vill att jag ska gå ner i magasinet och hämta en bok på måfå eller? Om böckerna du är ute efter står på ovanvåningen så kan jag ju inte gå ner i magasinet! (Detta sa jag egentligen inte eftersom hon inte lät mig få en syl i vädret.)

Just då kom Lars, som en räddande ängel (hehe) och bytte av mig. Då sa jag: Nu får du prata med Lars istället, han är säkert mycket trevligare. (Men sen hade hon tydligen blivit lika sur på honom för att han hänvisade henne till andra våningen.)

Dagens gif + låt

Är det inte fantastiskt?

Hur han står där och gnuggar sina händer medan han säger detta?

Arken

Känner mig lite sentimental. Var precis på min allra sista konsert med The Ark. Jag har aldrig brytt mig särskilt mycket om The Ark. Har aldrig ägt nån skiva eller så. De har liksom funnits i mitt liv ungefär lika länge som jag haft ett liv att tala om. Det var som att jag tog dem för givet. I Växjö var de bara det där lokalbandet som jämt skulle spela på varenda tillställning (även om Ola Salo själv påstår att de var avgudade där). Men nu är de borta. Iallafall snart. Det var väldigt fint. Det var nästan så att det kom en liten tår i ögonvrån. Hejdå gamla arken.

Har aldrig sett Stortorget så fullsmockat. Bilden stal jag från Sydsvenskan.

Budapest

Sista etappen av resan. Min mobil hade fått något slags post-apokalyptiskt ångestsyndrom. Knapp två och tre samt nedåtpil vägrade funka. Det är svårare än vad man kan tro att använda mobilen då. Dessutom stängde den av sig själv helt oförhappandes alternativt vägrade stängas av. Den höll på så ända tills vi kom in i Tyskland. Den har i och för sig fortfarande inte hämtat sig helt. Ibland vägrar den göra de saker jag ber den om. Har börjat se mig om efter en ny faktiskt.

På söndagen när festivalen var slut åkte vi till Budapest för att vila upp oss lite. De andra vännerna tog flyget hem. Vi hade en bokning på City Centre Apartments för natten. En hel mindre lägenhet för bara ett par hundra kronor per natt! Varför är det inte så här? Överlag är det sjukt billigt i Ungern. Vi köpte frukost och färdkost för kanske 30 spänn. Samma saker i Sverige hade säkert gått på 150. 

Vi hann inte se så mycket av stan tyvärr. Vi gick bara runt lite i centrum.

Världens tystaste innergård.

På måndagsmorgonen åkte vi hem. Det tog två dygn. Ajö semester! Jag saknar dig jättemycket!

Orup alltså

Jag säger bara det: Orup.

Min egen djur på djur-blogg

Ugglemössa på ugglekudde.

Och här är den riktiga bloggen.