Bokmässan

Nu ska jag berätta om Bokmässan. Jag skulle alltså åka till Bokmässan i torsdags. I onsdags hade jag fortfarande inte fått någon biljett av min teamledare så när vi hade bokfrukost frågade jag när man skulle få den. Då sa hon: "Men de delade jag ju ut på era skrivbord för längesedan!" Men jag har minsann inte fått en enda biljett till någonting på mitt skrivbord. Hon sa att hon kanske hade råkat lägga den på Emmas bord eftersom det var min plats förut men Emma är i New York och har ingen användning av någon bokmässebiljett över huvud taget. Så då letade jag igenom vartenda papper som låg på skrivbordet och även pappersinsamlingen och sen letade jag igenom vartenda papper som låg på Emmas skrivbord men det fanns ingen biljett någonstans. Notera att det inte bara var en inträdesbiljett utan även en seminariebiljett för en sisådär 1500. Tråkigt men sant. Då fick min teamledare gå och ta ut av sina egna pengar så länge så jag kunde köpa mig en biljett på plats. Så långt var allt okej. 

Dagen efter gick jag upp klockan 05. Tåget gick från Triangeln 06.02 och jag var där i god tid. Men det stod inte 06.02 mot Göteborg på skylten utan 06.08 pågatåg mot någonting. Jag började ana oråd. Kollade avgående tåg: 06.02 mot Göteborg - inställt. Ingen mer info. Aj då. Vad nu? Hade ju plats på det tåget och skulle träffa Camilla. Tänkte att det kunde vara så att de hoppat över Triangeln och började turen från Centralen. Det har ju liksom hänt förut. Kollade mobilappen. 06.08 från Malmö C till Göteborg. Jag tänkte snabb buss och rusade mot busshållplatsen. Det kom en buss. Den skulle inte till Centralen. Nästa buss gick om tre minuter. Det var för sent. Jag såg en taxi utanför Hilton. Jag slängde mig in i den och ropade: "Jag har bråttom till Centralen!" Jag hade sex minuter på mig. Vi hamnade bakom en postbil som körde lååångsamt. Vi fick stanna vid vartenda rödljus. Tre minuter kvar. Jag betalade 65 kronor och sprang iväg. Klockan var 06.08 men tåget stod fortfarande kvar på tavlan. Ilade ner för rulltrappan. Tåget stod inte längre kvar på tavlan. Tåget hade gått. 

Jag lommade snopet upp till Skånetrafiken. Frågade varför tåget varit inställt från Triangeln. Jo, det var ändå så sent så det var ingen mening att köra det. Kunde lika gärna ta ett nytt tåg och köra det från Centralen istället. Men vaddå ingen mening? För mig var det jättemycket mening! Jag hade plats på det tåget och skulle möta en kompis på det tåget! 07.02-tåget är alltid proppfullt! Skulle fått stå hela vägen till Göteborg. Jag blev jättesur och tog en buss hem och gick och la mig. 

För en liten stund började jag nästan tro på ödet. Det kan ju inte ha varit meningen att jag skulle till Bokmässan i år. Först ingen biljett och sedan inställt tåg. Jag tänker att det nog skulle hänt något hemskt om jag åkte dit. Tur att jag inte gjorde det.

Kärlek börjar alltid med bråk

Så här såg det tydligen ut på vår sjuårsdag förra fredagen:

I nästa inlägg ska jag berätta om Bokmässan.

Dramatik

Idag föll en äldre dam i en trappa på jobbet och bröt benet. Jag höll precis på att diskutera med en rullstolsburen om varför våra handikapptoaletter är låsta. Jag förstår ju att det inte är så kul att vara tvungen att be personalen öppna varje gång men innan jag började hade de tydligen problem med missbrukare som hängde där inne. Det kanske är bättre med en ledig och ren toalett även om man måste be om att få den upplåst? Han verkade dock inte hålla med om det alls. Hur som helst råkade jag se i ögonvrån hur hon föll (hon var på sista trappsteget så det var inget långt fall åtminstone), och hamnade på golvet och bara låg kvar. Jag skrek till mannen: "Jag måste gå nu för någon ramlade i trappan!" Och han bara: "Okej, kan du stänga dörren?" Och jag bara: "Okej!" Jag hade ju ingen aning om vad som hände. Det kunde varit en hjärtinfarkt eller hjärnblödning eller vad som helst.

När jag kom fram såg jag att benet var helt av vid vristen. Alltså helt av. Foten pekade liksom åt fel håll. Fatta äckligt! Nina och några besökare kom också rusande. Och jag skrek: "Ring ambulansen! Okej! Jag ringer ambulansen!" Smart av mig tyckte jag. För då verkade jag driftig samtidigt som jag slapp prata med damen och se hennes ben. Det fick de andra göra. En kvinna var sjuksköterska eller något liknande så hon tog hand om henne. Sen tyckte jag det tog skitlång tid innan ambulansen kom. Det var väl inget brådskande fall kanske. Men ändå! Så himla hemskt att ha henne liggande där med benet pekande på ett helt onaturligt sätt. Hon var nog rätt chockad för hon var så lugn. Jag tror inte hon hade sett sitt eget ben som tur var.

Dramatik på högsta nivå alltså.

Två konstiga saker som hände i helgen

1. Jag cyklade genom Rosengård och kom fram till att jag aldrig varit där förut och att det var skitnära ju! Typ precis bakom Studiefrämjandet. Jag har varit i Rosengård Centrum och handlat på Citygross samt besökt biblioteket, men annars, nothing. Det var konstigt av mig. Och segregerat! Usch.

2. Jag blev dissad för att jag är tjej. Vi var på fest hos Henriks chef (som bor bortanför Rosengård) och där hamnade jag i ett samtal med en kille om Spotify och jag sa att jag inte är van vid gränssnittet eftersom jag bara använder det genom mitt squeezecenterprogram. Han visste inte vad det var så jag förklarade det. Då sa han: Alltså inte för att vara sån men har du kopplat in den helt själv? Det var konstigt av honom. Och sexistiskt. Usch.

Peaches

Igår var Henrik och jag och kollade på Peaches som av någon konstig anledning spelade i Helsingborg av alla ställen. Det var en liten festival ute i någon industrihamn. Inte så mycket folk. Men det var bara bra. Jag ville bara se Peaches och sen åka hem. Vi stod längst fram i mitten. Bästa bästa! Nu kan jag äntligen stryka en sak från livets "att göra"-lista, eftersom jag missade henne på Hultsfredsfestivalen det året jag plankade in och därför bara kunde hänga på campingen. Hon var helt skogstokig och hade tjugo bröst med barbiehuvuden som bröstvårtor och så sprutade hon ut sex flaskor champagne över publiben. Jag har fortfarande champagne i hela håret. Men men, inte varje dag man får duscha i champagne!

Free Pussy Riot!

Bloggpaus!

Värmland

När vi varit hemma någon dag var det dags att köra upp till Värmland och hälsa på Henriks familj. Det vill säga, jag körde, Henrik var DJ.

Träffade Wilma.

Och Alice.

Stannade till på Bogarts nöjesbutik/Redneck tattoo i Deje. 

Hängde hemma hos Henriks syster.

Festivalade lite med systern.

Lyssnade på Vånna Inget som spelade på Båten.

Förfasades över (och hånade) falafelpriserna.

Hälsade på Henriks mammas hund, Koj.

Hängde hos Henriks bror som fyllde år.

Hade ett rådjur i trädgården.

Del 2.

Fusion Festival

Alltså nu är det nästan skandal så längesen jag bloggade! Tänkte lägga upp lite bilder från sommaren men jag har så många så tänkte försöka dela upp det lite. Börjar med festivalen i Tyskland som vi var på. Finns dock inte så många bilder därifrån för vi orkade inte släpa runt på kameran.

Kasta boll.

Bubbeldöden.

Jag gick runt hur länge som helst och tänkte att alla var så himla trevliga som log och skrattade mot mig hela tiden. Så kom jag på att jag hade ugglemössan på mig...

Shit

Fy vad ansträngande det är med semester! Jag har inte haft en lugn stund på två veckor. Känns som om jag varit borta från jobbet ett år ungefär. Men ska tillbaka imorgon. Jag har glömt hur man gör när man jobbar! Hur ska detta gå? 

Semestern började med en lugn (faktiskt) midsommar här hemma, sen var det bara att börja packa inför festival i Tyskland där min mobil drunknade i en storm. Sen hem och och fixa bilen och köpa ny telefon och så vidare till Karlstad. Kom hem igår kväll, stack direkt på fest hos Ante och idag är jag jättebakis och har inte gjort ett dugg och skulle vilja fortsätta med det några veckor till, känner jag.

Det är alldeles för jobbigt att skriva så nu måste jag sluta. Får berätta mer en annan dag. Hoppas ni har det bra!

Blandat MÖÖG

Någon har brutit sig in i vår biiiiiiiiiil!!!!! Buhuhu! Vilken ondska! Fast vad vi har märkt har de inte tagit något. Vilket nästan bara gör det ännu mer onödigt. Vad hade de väntat sig mer än en gammal bilstereo? Bilen är för fan från 1989! Trodde de att det skulle ligga 20 000 i kontanter där i eller vad? Trodde de att vi skulle ha en superavancerad stereo för 5000 spänn? Hela bilen kostade ju 5000 spänn! De slog sönder den lilla rutan som är i fönstret på förarsidan för att kunna ta sig in. Som jag sagt förut har jag väldigt svårt att förstå hur man kan ge sig på folk som uppenbart inte är speciellt rika. Om jag var kriminell skulle jag helt klart vara mer av Robin Hood-typen. Ta från de rika och ge till de fattiga liksom. Men nu är jag inte kriminell och det är väl tur det. Det verkar så himla jobbigt och tråkigt. Och töntigt.

I övrigt har jag haft lönesamtal. Det gick helt okej faktiskt. Jag tillhör "snedsitsarna", det vill säga vi som kom in på en väldigt låg ingångslön för att de var så fattiga just då och i år har de bestämt sig för att satsa på oss. Det tycker jag låter himla bra det. Fast vad det sen kommer betyda i summor har jag ingen aning om och får antagligen inte veta förrän i höst.

Och så har jag, faktiskt, tränat nu i fyra veckor, tre gånger per vecka, 45 minuter per gång. Styrketräning mest, med lite kondition som uppvärmning. Är så stolt! Ska bara se till att fortsätta också. Men det går rätt bra, bara man kommit in i det och vant sig vid att sticka iväg direkt efter jobbet. Ingen paus, ingen vila, ingen mat, bara gå direkt, medan man är uppe i varv. I och för sig brukar inte jag vara så värst uppe i varv efter att ha suttit på tåget i trekvart men iallafall mer än om jag satte mig hemma i soffan och hängde när jag kom hem. Då skulle det aldrig gå.