Julklappen

Igår flexade jag ut tidigt från jobbet och gick på ansiktsbehandling, som jag fick av Henrik i julklapp. Det var mer plågsamt än skönt faktiskt. Det var mer en behandling man ska bli fin av, än en njutningsfull upplevelse. Så jag hoppas jag är fin nu! Hon sa att jag hade hy som en 21-åring och att den kommer åldras långsamt. Se där! Det är inte var dag man blir så överröst av komplimanger. Sen färgade hon min ögonfransar och ville ta ögonbrynen också men där blev det blankt nej. Ingen färg i mina ögonbryn, tack! Jag vill inte se ut som en clown! Jag gillar mina ljusa bryn. Känns som jag. Medan jag låg där pratade de om en kund i rummet bredvid som ville ha kolsvarta ögonbryn. De tyckte det var helt skogstokigt. De sa att de aldrig färgar ögonbryn svarta, inte ens på riktigt mörkhyade. Men hon ville det, så då fick hon det. Tur att det inte var jag. 

Action!

Tre gånger gick brandlarmet på bibblan idag. Tre gånger fick vi stå i kylan på uppsamlingsplatsen och frysa utan jackor. Tre gånger kom brandkåren med rökdykare. Två gånger fick vi köra ut alla besökare (första gången hade vi inte öppnat än). Anledningen var att de satte in en ny brandsäker dörr i källaren och de råkade svetsa igång brandlarmet. Hela biblioteket fylldes av svetsrök. Trots detta var det svårt att få ut vissa besökare. Kollegor berättar om personer som "bara skulle lämna tillbaka en bok först" och trängde sig in fastän biblioteket var helt urtymt och blev förvånade för att receptionen inte var bemannad. Galenskap!

Igår gick det inga tåg till eller från Helsingborg mellan 17 och 22. Genast infinner sig ett slags undantagstillstånd där folk anser sig kunna bete sig hur som helst mot sina medmänniskor bara för att få komma på ersättningsbussarna först. Man kan ju bara tänka sig hur de skulle bli om det hände en katastrof på riktigt. Och jag kanske inte är så mycket bättre. Jag vill ju också på den jäkla bussen så jag kan komma hem. Fast jag skulle aldrig få för mig att armbåga mig fram eller tränga mig före som vissa gör. Någon måtta får det ändå vara.   

Idag har jag träningsvärken från helvetet. Jag följde nämligen med några på cirkelfys igår på lunchen. Jag tyckte jag tog det rätt lugnt ändå, eftersom det var första gången, men mina muskler tycker inte det. De undrar vad fasiken jag håller på med. Men de ska nog få se! 

Dags att sova. Gonatt!

Ponny!

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av en ponny på skrivbordet! Vilka snälla arbetskamrater jag har som köper Happy Meal och ger presenten till mig!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Stackars barn

Sparar ditt/dina barn egna pengar?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Dagens låt

Lördag med sol

Idag var det så soligt och fint ute och jag vaknade före Henrik till och med och ville gå ut. Men jag väntade tills han vaknat. Sen gick vi till Lite off så Henrik kunde äta frukost för det hade han inte hunnit. Gabbi och Kvist kom dit. Vi gick till Systemet.

Försökte fota den fina rosa hyllan med rosé men två riktiga typer ställde sig i vägen.

Sen traskade jag hem till Erika för att hälsa på. De ska flytta till Hammenhög om en vecka. Jag fick hjälpa till att packa ner glas och så fick jag lyssna på Bella när hon var pissed off. 

Här på bilden var det dock lugnt för hon åt mat, den lille fransosen.

Livet i isolering

Idag glömde jag min mobbe på jobbet. Det var jättekonstigt för fastän jag hade bråttom till tåget så sprang jag ändå upp till kontoret igen för att se så jag inte hade glömt min kalender. Mobilen hade jag inte en tanke på. Upptäckte det först när jag satt mig tillrätta på tåget. Det första som flög igenom mitt huvud var att jag genast måste skriva till Henrik och tala om att jag inte var anträffbar. Smart liksom. Upptäckte misstaget ganska snabbt eftersom jag inte hade någon mobil att skriva på. Då började jag fundera över hur jag skulle kunna höra av mig till honom. Kanske mp3-spelaren skulle kunna..? Nej, ta dig samman nu, Kristin! Det går inte! Det finns inget sätt att höra av mig till Henrik på, förutom om jag lånar en främlings mobil och det var jag inte så sugen på. Till historien hör att Henrik var på afterwork och jag skulle möta upp dem på Just like mamas och jag var lite orolig att de kanske skulle gått vidare någon annanstans och sms:at det till mig. Då hade jag fått gå dit och kolla och sen helt sonika gå hem. Tråkigt det hade varit. Som förr i tiden. Då fick man bestämma en plats och sen var det bara att vänta tills alla dök upp. Då fanns inget rum för spontanitet direkt. Som Gröna grejen till exempel. I Växjö. Vi bestämde alltid plats vid Gröna grejen. Sen satt man där tills personen kom eller man inte orkade vänta längre. Det var tider det! Förresten vill jag bara påpeka nu att om någon har hört talas om Gröna grejen i Växjö så är det helt och hållet min och mina vänners förtjänst för det var vi som döpte den. Det är bortom alla tvivel. Fast ingen kanske kallar den så längre. Säkert inte.

Hur som haver, om någon mot förmodan skulle försökt få tag i mig idag eller ikväll eller så så har jag inte svarat eftersom min telefon ligger kvar på jobbet.

1992 ringde och ville ha tillbaka sina hörlurar

För ett par år sedan hade alla såna här:

Märke: Koss

Kvalitet: Bra

Jag hade också ett par men Henrik använde upp dem. Jag vill dessutom hellre ha små hörlurar, de är lättare att ta med sig i jackfickan.

Men sedan hände något. Folk slutade använda sina 400-kronorshörlurar och började istället använda dessa:

Märke: iPhone

Kvalitet: Usel

Hur står de ut? Hur kan de göra ett sånt nedköp? Hur kan man gå från att bry sig till att inte alls bry sig? 

Jag hade inte heller brytt mig om det inte hade varit för att det går ut över mig. Varje dag tvingas jag lyssna på denna hemska musik. På gatan, på tåget, på jobbet. Jag brukar komma på mig själv med att stirra på folk med förakt blandat med medlidande. Jag hör ju igenom mina egna hörlurar som dessutom är "extra noise isolated"! Okej att jag inte brukar ha det så högt FÖR JAG ÄR RÄDD OM MINA ÖRON, men jag ska väl ändå inte behöva höra deras hörlurar igenom mina egna? Det är faktiskt sjukt. Så jag säger det igen: KÖP NYA LURAR ELLER SÄNK! För nej, det är inte coolt längre att spela så högt så att alla hör. Det funkade 1992 men numera tyder det bara på att man är dum i huvudet. 

Jobbhelg

Jag jobbar bara var femte helg och ändå känns det så HIMLA TRÅKIGT när just den helgen kommer. Det är liksom mycket värre att behöva gå upp och jobba när man vet att alla andra är lediga. Sen beror det lite på att man måste vara i yttre tjänst hela dagen. Annars är man det ju bara i tvåtimmarspass. Det blir lite mer varierande då. Men nu är det fem timmar i en och samma infodisk. Kan bli lite småsegt. Vad ska man göra när ingen behöver hjälp och man har städat sin engelskahylla minutiöst? När man kollat Facebook femtieelva gånger? Idag hade jag beslutsångest. Kunde inte komma på vad jag ville läsa. Har precis läst ut en halvdassig ungdomsbok. Som tydligen blev augustnominerad för ett par år sedan. Jag tyckte inte den var kul alls. Precis innan vi skulle stänga slet jag åt mig en ny ungdomsbok som jag haft på min att läsa-lista ett tag. Får se om den är bättre. Är sugen på att uppleva den där spänningen man kunde känna när man var yngre och läste en riktigt bra och spännande bok. 

Ikväll ska jag vara ensam hemma. Henrik är hos Ante på något galej och jag ska nog bara spela Simcity. Hoppas ni har en trevlig helg alla ni lediga där ute!

BFFs!

Laban och Rosa.

Published with Blogger-droid v2.0.1