8 januari 2011

Film

Vi såg precis en bra film, The Runaways som handlar om just bandet The Runaways. Så snygga och cola. Varför var inte jag så här snygg och cool när jag var sexton?




6 januari 2011

Nya saker

Idag tröttnade Henrik och jag på att inte ha någon taklampa i sovrummet så vi köpte en billig grön glödlampa på Clas Ohlson och gjorde så här:

Jag kallar det minimalism.

Sen gick vi till Mido Livs vid Nobeltorget och hämtade ut köksvågen jag köpte häromveckan. Så tejpade jag upp den med dubbelhäftande tejpkuddar i köket. Jag är så nöjd! 

Nu ska jag väga mat så det står härliga till.

I övrigt sitter vi mest hemma och snorar ikapp. Jag ligger dock ungefär en vecka före Henrik i sjukdomsförloppet så det är lite värre för honom. Jag har jobbat hela veckan (inte idag) och ska jobba imorgon också. Igår stängde vi bibblan 15.00 för att det var trettondagsafton men folk vägrade fatta det fastän vi ropade ut det i högtalarna tre gånger. De vägrade helt sonika att gå hem. Lyssnar de inte på vad som sägs i högtalarna? Jag börjar misstänka det. Som tur var hade JAG ställt in Netloan så att de åtminstone loggades ut ur datorerna innan vi stängde för det hade ingen annan gjort. Jag kände mig maktfullkomlig. Annars hade de ju kunnat sitta kvar i en evighet. Jag räknade ut helt själv hur man gjorde. Jag är så bra ibland.

På konsthallen

1 januari 2011

No more drama

Det nya året drippdroppade in från taken i takt med att snoret drippdroppade från min lilla dumma näsa. Som vissa av er kanske såg på bilderna, var vi hos Carro och Christian. Jag var inte helt kry. Försökte kurera mig med en dryck bestående av chaite med honung, lime och vodka. Jag tyckte det lindrade en liten stund, men jag vet inte. Sen kom Gabbi och Kvist med ett sällskap varav hälften tyckte att vi var kommunister och gick efter bara en liten stund. Jag visste inte att politiska åsikter var något man kunde tycka att folk har. De som var kvar försökte släta över med att vi nog faktiskt var kommunister om man jämförde med dem. Ja ja, bara ingen kallar mig nazist så är jag nöjd, suckade Carro uppgivet. Fast ehh, det är ju lika illa att bli kallad kommunist som nazist, sa de då, massmord som massmord liksom. Och jag fattade absolut ingenting. Först säger de att jag är kommunist, sen säger de att kommunister är lika onda som nazister. Alltså är jag som en nazist? Eller? Och dessa människor ska man behöva vara på fest tillsammans med! Det är därför ni kan skymta mig på bilderna iförd en basker med röd stjärna. Jag hittade den i en bokhylla och tyckte den passade bra med tanke på omständigheterna.

Åh! Jämt ska det uppstå massa politiska diskussioner! Kan inte folk bara vara snälla mot varandra, så skulle allt vara fint? Jag är trött på dramatik. Jag har till och med sagt upp bekantskapen med alltför dramatiska människor för att jag inte pallade. Jag vill ha lugn och ro och harmoni. Dramatik hade jag nog av i min ungdom.

Men jag har ett nyårslöfte för första gången på flera år! Att jag ska sluta bli sjuk. Sen jag började på mitt nya jobb i september har jag vart förkyld mer än vad jag vart sammanlagt på tio år. Så kan jag inte ha det. Och därför har jag lovat mig själv att inte bli sjuk mer. Så fort jag blivit frisk alltså. Har börjat käka ginseng. Och jag är så glad för att jag är ledig imorgon också så jag hinner krya på mig lite mer.

Gott nytt år, som det heter