En apelsin

Jag har vart konstig sista veckan. Inte haft nån matlust alls. Det har nog inte hänt mig på tio år skulle jag tro. Jag brukar alltid vara sugen på mat. Och jag kan äta i princip hur mycket som helst utan att bli proppmätt. Men sista veckan har allt känts blö. Inte ens choklad eller glass eller chokladglass känns roligt. Det är nästan så jag blir orolig för mig själv. Men Henrik säger att det är helt normalt. Att det händer alla normala människor ibland. Känns fint att vara helt normal. Jag blir fortfarande hungrig men allt känns tråkigt. Fast jag kan tänka mig en apelsin. Det tror jag att jag ska ta nu. Haj!

Hård helg

I fredags var jag på klubb i Köpenhamn. I tio år har jag vart på väg till klubb i Köpenhamn men det har aldrig blivit av. Förrän nu. Jag har varit på konsert där och jag har varit på krog där men aldrig klubb. Men nu har jag det. Henrik följde inte med för han mådde lite illa och Carro följde inte heller med för hon hade ingen lust. Så det blev bara jag, Ante och Christian. Det var ganska fett. Mycket dans. När man tittade på de andra människorna som var där kändes det som att man hade gjort en tidsresa tillbaka till 90-talet. Alla killarna såg ut som öststatskickers från 1996. Rakat huvud och stora adidaströjor. Ante var den enda killen som hade hår och Christian var den enda som hade glasögon. Tjejerna såg ut som bimbos från 1999. Supertighta kläder. Och INGEN hade väska. Jag var den enda som hade det. De kan omöjligen ha förvarat några som helst pengar eller telefoner i de minimala kläderna. Fast de hade väl gömt dem i de fluffiga uggbootsen. Det var mycket märkligt alltihop. Jag kände mig väldigt maskulin i mina jeans och t-shirt. Christian och jag åkte hem vid femtiden men Ante vägrade följa med. Vi väckte Henrik och kollade på Will Ferrellfilm. 

Igår var vi hos Ante på lite fest och vi ska dit på fest nästa helg också. Men det var en ganska lugn tillställning. Fast Henrik och Ante åkte till Köpenhamn igår med. Medan jag cyklade hem och sov. Man behöver ju liksom inte överdriva det roliga.

Antes bild men han ville inte vara med så jag förvandlade honom till ett spöke.

Jag ritade ett fint mönster på Antes ritplatta.

Angående föregående inlägg: när vi var i kattaffären senaste ville vi köpa en ny kattleksak. Expediten tyckte vi skulle satsa på en laserpekare så då gjorde vi det. Men när vi kom hem var det ingen laserpekare utan en musficklampa. Knäppt. Men Sigge gillar den.

Henrik har en mus!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Nr 17

Kollade precis på bilderna i denna, på häktet och anstalten, hypade bok:

Och hittade detta:

Min gamla portuppgång! Där gick jag in och ut i tre års tid. Och nu figurerar den i en bok om malmöitiska maffian.

Snusk!

Henrik är inte hemma idag. Han flög till Stockholm i morse för att bli bjuden på något slags mutmiddag. Sen ska han bo på hotell och imorgon ska han flyga hem igen. Jag vet inte säkert, men det kan vara detta som kallas onödiga flygresor. Men å andra sidan är vi ju inga storflygare direkt så det är väl inte vi som borde tänka på att skära ner.

Själv tänker jag på att gå och lägga mig. Jag borde städa undan lite här egentligen men jag vet fan inte om jag orkar. Och imorgon får jag äntligen lön! Tänk, jag trodde aldrig den dagen skulle komma. Men nu, snart, är den här. Jag har redan köpt ett par skor för pengar jag inte har. Det är en väldigt bra/dålig sak med internet. Man kan shoppa en massa utan att ha pengar vid shoppingtillfället. Men bara man har pengar sen så brukar det ordna sig. Om man inte glömmer betala räkningen. Det hände mig en gång. Och sen betalade jag den. Och sen fick jag en påminnelse. Men då hade jag ju redan betalat så då trodde jag inte jag behövde betala påminnelsen så jag sket i den. Men det skulle jag inte gjort för sen fick jag brev från inkasso och då hade de lagt på en avgift på 160 spänn så jag fick betala 210 kronor (Henrik fick göra det) för att jag inte betalade påminnelseavgiften för en sak som jag redan hade betalat. Knäppt! De är luriga de där. Man måste ha koll på dem!

Eftersom jag är lite uttråkad ska jag bjuda på en snuskig gammal gif. Känsliga tittare varnas!

En favoritlåt att lyssna på samtidigt får ni också:

The way you hate me is better than love

Jag håller på och kollar hotell i London för vi ska åka dit i vår. Nu är den stora frågan: ska man välja ett halvfult hotell där frukost ingår eller ska man välja ett mer fancy ställe där man får betala extra för frukost? De kostar alltså ungefär samma annars. Utan frukost kan man till exempel få bo på det här urtjusiga stället med blommiga sänghimlar! 

Blir man inte sugen? Jag blir det!

Januari

Vilken lång månad! Mina pengar tog slut för nästan tre veckor sedan. Och det känns som att jag aldrig kommer ha pengar igen. Jag fattar inte vad jag har gjort. Jag tror jag måste börja skriva köpdagbok. Jag tycker jag kunde hålla mycket bättre i pengar när jag knappt hade några. Fast det kanske var just det, att jag inte hade några pengar att hålla i. Nu vet jag inte vad jag gör. Jag hatar iallafall att inte ha egna pengar. Att vara beroende av Henrik hela tiden. Det är skitjobbigt. Tur att lönen kommer på fredag. Jag minns tiden innan jag började jobba i Helsingborg. Då var min inkomst kanske en fjärdedel av vad den är idag. Hemskt! 

Den här helgen har jag mest sovit. Men det var rätt bra tror jag. Det känns som att jag nästan har blivit av med en förkylning som jag haft ända sedan jul. Men det kanske var för att vi fick för oss att dansa ut julen idag. Vi har inte orkat det innan. Fast vi släckte ner den i tid iallafall, vi plockade bara inte undan den. Men idag så! Nu ska jul och julförkylning vara borta. Ja tack. 

Sen kan man ju fråga sig vad man annars ska göra, om man inte sover? En ledig snöregnig dag i januari när ens kille kollar sport precis hela dagen. Då kan man mysa ner sig i sängen med en bok och läsa och slumra om vartannat. Mmmm, dags att sova. Gonatt! 

Julklappen

Igår flexade jag ut tidigt från jobbet och gick på ansiktsbehandling, som jag fick av Henrik i julklapp. Det var mer plågsamt än skönt faktiskt. Det var mer en behandling man ska bli fin av, än en njutningsfull upplevelse. Så jag hoppas jag är fin nu! Hon sa att jag hade hy som en 21-åring och att den kommer åldras långsamt. Se där! Det är inte var dag man blir så överröst av komplimanger. Sen färgade hon min ögonfransar och ville ta ögonbrynen också men där blev det blankt nej. Ingen färg i mina ögonbryn, tack! Jag vill inte se ut som en clown! Jag gillar mina ljusa bryn. Känns som jag. Medan jag låg där pratade de om en kund i rummet bredvid som ville ha kolsvarta ögonbryn. De tyckte det var helt skogstokigt. De sa att de aldrig färgar ögonbryn svarta, inte ens på riktigt mörkhyade. Men hon ville det, så då fick hon det. Tur att det inte var jag. 

Action!

Tre gånger gick brandlarmet på bibblan idag. Tre gånger fick vi stå i kylan på uppsamlingsplatsen och frysa utan jackor. Tre gånger kom brandkåren med rökdykare. Två gånger fick vi köra ut alla besökare (första gången hade vi inte öppnat än). Anledningen var att de satte in en ny brandsäker dörr i källaren och de råkade svetsa igång brandlarmet. Hela biblioteket fylldes av svetsrök. Trots detta var det svårt att få ut vissa besökare. Kollegor berättar om personer som "bara skulle lämna tillbaka en bok först" och trängde sig in fastän biblioteket var helt urtymt och blev förvånade för att receptionen inte var bemannad. Galenskap!

Igår gick det inga tåg till eller från Helsingborg mellan 17 och 22. Genast infinner sig ett slags undantagstillstånd där folk anser sig kunna bete sig hur som helst mot sina medmänniskor bara för att få komma på ersättningsbussarna först. Man kan ju bara tänka sig hur de skulle bli om det hände en katastrof på riktigt. Och jag kanske inte är så mycket bättre. Jag vill ju också på den jäkla bussen så jag kan komma hem. Fast jag skulle aldrig få för mig att armbåga mig fram eller tränga mig före som vissa gör. Någon måtta får det ändå vara.   

Idag har jag träningsvärken från helvetet. Jag följde nämligen med några på cirkelfys igår på lunchen. Jag tyckte jag tog det rätt lugnt ändå, eftersom det var första gången, men mina muskler tycker inte det. De undrar vad fasiken jag håller på med. Men de ska nog få se! 

Dags att sova. Gonatt!

Ponny!

Idag när jag kom till jobbet möttes jag av en ponny på skrivbordet! Vilka snälla arbetskamrater jag har som köper Happy Meal och ger presenten till mig!

Published with Blogger-droid v2.0.1

Stackars barn

Sparar ditt/dina barn egna pengar?

Published with Blogger-droid v2.0.1

Dagens låt

Lördag med sol

Idag var det så soligt och fint ute och jag vaknade före Henrik till och med och ville gå ut. Men jag väntade tills han vaknat. Sen gick vi till Lite off så Henrik kunde äta frukost för det hade han inte hunnit. Gabbi och Kvist kom dit. Vi gick till Systemet.

Försökte fota den fina rosa hyllan med rosé men två riktiga typer ställde sig i vägen.

Sen traskade jag hem till Erika för att hälsa på. De ska flytta till Hammenhög om en vecka. Jag fick hjälpa till att packa ner glas och så fick jag lyssna på Bella när hon var pissed off. 

Här på bilden var det dock lugnt för hon åt mat, den lille fransosen.

Livet i isolering

Idag glömde jag min mobbe på jobbet. Det var jättekonstigt för fastän jag hade bråttom till tåget så sprang jag ändå upp till kontoret igen för att se så jag inte hade glömt min kalender. Mobilen hade jag inte en tanke på. Upptäckte det först när jag satt mig tillrätta på tåget. Det första som flög igenom mitt huvud var att jag genast måste skriva till Henrik och tala om att jag inte var anträffbar. Smart liksom. Upptäckte misstaget ganska snabbt eftersom jag inte hade någon mobil att skriva på. Då började jag fundera över hur jag skulle kunna höra av mig till honom. Kanske mp3-spelaren skulle kunna..? Nej, ta dig samman nu, Kristin! Det går inte! Det finns inget sätt att höra av mig till Henrik på, förutom om jag lånar en främlings mobil och det var jag inte så sugen på. Till historien hör att Henrik var på afterwork och jag skulle möta upp dem på Just like mamas och jag var lite orolig att de kanske skulle gått vidare någon annanstans och sms:at det till mig. Då hade jag fått gå dit och kolla och sen helt sonika gå hem. Tråkigt det hade varit. Som förr i tiden. Då fick man bestämma en plats och sen var det bara att vänta tills alla dök upp. Då fanns inget rum för spontanitet direkt. Som Gröna grejen till exempel. I Växjö. Vi bestämde alltid plats vid Gröna grejen. Sen satt man där tills personen kom eller man inte orkade vänta längre. Det var tider det! Förresten vill jag bara påpeka nu att om någon har hört talas om Gröna grejen i Växjö så är det helt och hållet min och mina vänners förtjänst för det var vi som döpte den. Det är bortom alla tvivel. Fast ingen kanske kallar den så längre. Säkert inte.

Hur som haver, om någon mot förmodan skulle försökt få tag i mig idag eller ikväll eller så så har jag inte svarat eftersom min telefon ligger kvar på jobbet.

1992 ringde och ville ha tillbaka sina hörlurar

För ett par år sedan hade alla såna här:

Märke: Koss

Kvalitet: Bra

Jag hade också ett par men Henrik använde upp dem. Jag vill dessutom hellre ha små hörlurar, de är lättare att ta med sig i jackfickan.

Men sedan hände något. Folk slutade använda sina 400-kronorshörlurar och började istället använda dessa:

Märke: iPhone

Kvalitet: Usel

Hur står de ut? Hur kan de göra ett sånt nedköp? Hur kan man gå från att bry sig till att inte alls bry sig? 

Jag hade inte heller brytt mig om det inte hade varit för att det går ut över mig. Varje dag tvingas jag lyssna på denna hemska musik. På gatan, på tåget, på jobbet. Jag brukar komma på mig själv med att stirra på folk med förakt blandat med medlidande. Jag hör ju igenom mina egna hörlurar som dessutom är "extra noise isolated"! Okej att jag inte brukar ha det så högt FÖR JAG ÄR RÄDD OM MINA ÖRON, men jag ska väl ändå inte behöva höra deras hörlurar igenom mina egna? Det är faktiskt sjukt. Så jag säger det igen: KÖP NYA LURAR ELLER SÄNK! För nej, det är inte coolt längre att spela så högt så att alla hör. Det funkade 1992 men numera tyder det bara på att man är dum i huvudet. 

Jobbhelg

Jag jobbar bara var femte helg och ändå känns det så HIMLA TRÅKIGT när just den helgen kommer. Det är liksom mycket värre att behöva gå upp och jobba när man vet att alla andra är lediga. Sen beror det lite på att man måste vara i yttre tjänst hela dagen. Annars är man det ju bara i tvåtimmarspass. Det blir lite mer varierande då. Men nu är det fem timmar i en och samma infodisk. Kan bli lite småsegt. Vad ska man göra när ingen behöver hjälp och man har städat sin engelskahylla minutiöst? När man kollat Facebook femtieelva gånger? Idag hade jag beslutsångest. Kunde inte komma på vad jag ville läsa. Har precis läst ut en halvdassig ungdomsbok. Som tydligen blev augustnominerad för ett par år sedan. Jag tyckte inte den var kul alls. Precis innan vi skulle stänga slet jag åt mig en ny ungdomsbok som jag haft på min att läsa-lista ett tag. Får se om den är bättre. Är sugen på att uppleva den där spänningen man kunde känna när man var yngre och läste en riktigt bra och spännande bok. 

Ikväll ska jag vara ensam hemma. Henrik är hos Ante på något galej och jag ska nog bara spela Simcity. Hoppas ni har en trevlig helg alla ni lediga där ute!

BFFs!

Laban och Rosa.

Published with Blogger-droid v2.0.1

Gnäll

Jag har fått ont i ryggen. Det hände igår. Helt plötsligt bara gjorde det ont. Det känns lite som ryggskott men det kom inte som ett skott den här gången, mer successivt. Shit, har aldrig skrivit det ordet förut. Trodde först att jag menade suggestivt men det betydde ju inte alls samma. Vill inte direkt påstå att ryggontet kom förledande och lockande, vilket suggestiv betyder enligt synonymer.se. Tänk vad många ord man använder hela tiden utan att fundera på vad de betyder exakt. 

Nåja, till råga på allt mår jag illa också. Känner mig yr. Det är lite som att det också sitter i ryggen. Vad kan det vara? Vinterkräksjuka? Tredagarsbakfylla? Leda? Jag vet inte. Försökte träna förut med min balansboll men det gjorde bara mer ont. Nu ser jag lite fram emot att ge mig ut i regnet för att möta Henrik i djuraffären. Behöver luft, tror jag. 

På nyårsafton var vi hemma hos oss, ett gäng. Nio personer var vi men den enda som fastnade på bild var Henrik, resten blev suddiga. Eller nja, Mia fastnade egentligen men hon fick mig att lova att inte lägga ut henne på bloggen. Men ni kan få se Henrik iallafall. Han gillar det.

Vi gick till stadsteatern och kollade på fyrverkerier. Hett tips! Det är staden som anordnar det där så det är fint. Sålänge man bara går runt hörnet till Magistratsparken så man ser något och inte står och glor på stadsteatern.